Nyårsafton är här och än så länge har inga raketer hörts. Jag och husse tog med oss hunden och åkte till skogs för att gå en promenad och aktivera hunden lite innan smällandet börjar. Husse kom för några dagar sedan med förslaget att vi skulle lägga ett spår åt busen nu när det inte är någon snö i skogen. Det var ju ett bra tag sedan vi spårade nu. På grund av att det gick så dåligt de sista gångerna i somras tappade jag lusten för det. Men efter lite funderingar om vad det kunde bero på har jag nu, vis av erfarenheterna, fått ny energi igen.
De två punkter jag kom fram till att vi behövde förbättra oss på var:
- Mer fysisk aktivitet innan spårandet för att få bort överskottsenergin som kan göra att han slarvar eller tappar fokus
- En mer attraktiv belöning i spårslutet för att få upp motivationen
Där jag bodde förut fanns inte skogen så nära till hands, så då brukade jag lägga spåret och sedan spendera tiden mellan spårläggningen och spårandet (ca en timme) i skogen, där hunden såklart gjorde av med energi. Nu är det enklare att lägga spåret och åka hem och vänta, för att sedan åka dit och spåra när det har legat en stund. Men det var ju uppenbarligen ingen bra idé. Man får inte vara lat bara för att man kan. Därför har jag nu bestämt att tiden mellan läggandet och spårandet ska användas till aktivitet, och inte bara till att vänta, oavsett om vi är i skogen eller hemma när vi väntar.
Belöningen i spåret har alltid varit godis, vilket busen såklart gillar. Men för att få upp motivationen mer har jag nu bestämt att belöningen ska vara en leksak istället. Att äta kan ha en lugnade effekt på hundar, till skillnad mot att leka som istället hetsar hunden. Därför passar en kampboll utmärkt i slutet av spåret. Att hitta bollen och sedan få kampa med den lockar nog bra mycket mer än att bara hitta något att smaska på. Även om busen är en liten gottegris så tror jag att lekbelöning fungerar bättre i en situation där han ska vara så förväntansfull som möjligt på belöningen.
Dagen började alltså med att vi åkte till en lämplig skog, som egentligen är en promenadslinga runt en sjö. Platsen passar bra därför att man kan använda tiden mellan spårläggandet och spårningen till att gå runt sjön. Där kan hunden göra av med lite fysisk energi, och även få gå runt och nosa i skogen och få lite andra dofter och intryck än en vanlig promenad i stan ger.
Husse och Ollie väntade vid bilen när jag gick ett lagom långt spår. Det var ganska kort med tanke på att han inte spårat på ett tag, och det var lite av ett "testspår" för att se om mina funderingar stämde. Sedan började vi vandra runt sjön. Tyvärr var det väldigt isigt och halt på vägen, så det var inte så roligt att gå. Men Ollie tyckte att det var kul i alla fall. Han fick söka efter godis under promenaden, och springa lös en stund.
När vi kom tillbaka hade det gått en halvtimme. Det är egentligen för kort tid tycker jag, jag vill helst att spåret ska ligga ungefär en timme för att doftspåret inte ska vara för brett. Vi hade kunnat gå runt sjön en gång till, men det var så isigt så det var inte ens kul att gå.
I början av spåret var han lite slarvig och tappade riktningen några gånger. Ibland hittade han tillbaka på egen hand, och man såg hur han arbetade med nosen när han insåg att han gått fel. Några gånger fick jag hjälpa honom på traven lite när han hade gått på tok för långt bort. Mot slutet av spåret gick han nästan felfritt och följde snitslarna precis där jag gått. Och i slutet hittade han kampbollen som satt fast runt ett litet träd. Det tyckte han var superkul, och han började genast att kampa med trädet. Jag tog bollen och lekte en stund med honom, sedan fick han bära den till bilen.
En lyckad spårning skulle jag vilja säga, trots att han var lite slarvig i början. Jag tror att mer motion innan spårningen ger ett ännu bättre resultat, samt att spåret får ligga längre. Men just den här gången fick vi anpassa oss lite efter vädret. Jag är glad att han i alla fall "bara" var slarvig men faktiskt ville spåra, till skillnad från i somras då han hellre ville äta gräs, tugga på pinnar och kissa på träd.
För säkerhets skull hade jag lagt lite godis (torrfoder) i spårslutet också, men det brydde han sig inte om förrän jag visade honom att det låg där. Det ger en ganska tydlig bild av vad han uppskattar mest i spårslutet. Kampboll kommer jag absolut att fortsätta med i spårningen framöver.
Nu ligger busen och sover, trött efter sina prestationer i skogen. Men jag tror att vi får hålla honom lite vaken under dagen, så att han inte blir pigg till tolvslaget. Jag hoppas att det inte smäller så mycket ute ikväll, men vi har i alla fall gett busen en rolig dag med aktivering, och mer än så kan vi inte göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar