Nu gör vi det officiellt.

Efter mycket om och men har vi lyckats bestämma oss för ett namn till valpen. Namnet vi har valt är faktiskt det första namnet som kom upp som förslag för länge sedan. Efter det har vi smakat på många olika namn, funderat, läst och letat, men inte hittat något bättre.

Därför gör vi det nu officiellt att valpen kommer att heta Nikon.

För den som är intresserad av fotografering är det lätt att förstå var namnet kommer ifrån. Nikon är ett kameramärke.
Vi ville ha ett personligt namn som återspeglar något vi tycker om, och eftersom husse är fotograf och använder Nikon så fick det bli det. Även jag har en liten Nikon-kamera som jag är mycket nöjd med.
Eftersom Ollie är döpt efter min före dettas skateboardintresse (ollie är ett skateboardtrick) är det väl inte heller mer än rättvist att hund nummer två döps efter min kära sambos intresse; fotografering.

Jag gillar namnet och hoppas att valpen också kommer att trivas med det. För att undvika uttalningsförvirring kan jag tillägga att vi uttalar namnet som nickån, och inte som niikån eller najkån.

I stamtavlan heter valpen Aslan och har registreringsnummer SE39640/2012. Den som vill veta mer om honom och hans familj och släkt är välkommen att söka upp honom på SKK Hunddata.
Jag brukar inte vara så personlig på bloggen att jag skriver sådana saker, men jag gör det eftersom jag vill visa för den som är intresserad att den här valpen är resultatet av ett seriöst avelsarbete där god hälsa och mentalitet är dokumenterad. Med det vill jag inspirera andra som är sugna på en staffordshire bullterrier att vara lika noga som vi var med vårt val av uppfödare och linjer. För det går faktiskt att hitta en bra staffe, även om det tyvärr inte är någon lätt uppgift så som aveln ser ut idag.

I morgon är det fredag, och då är det en vecka kvar till valpens hemkomst. Vi är både förväntansfulla och livrädda, i alla fall jag... Men vi hoppas på det bästa och förväntar oss det värsta, då är man nog så förberedd man kan bli på att få hem en liten vild piraya som kommer att vända våra (och Ollies!) liv upp och ner.

En färsk bild på Nikon trillade in på mailen idag, och såhär ser han ut nu, 8 veckor gammal på måndag.

Det verkar som att herr Tjockskalles kropp har hunnit ifatt huvudet. Nikon hade nämligen så stort huvud när han föddes att han knappt kom ut från mamma Razzla, men med lite assistans från uppfödar-Louise gick det som en dans.

För den som vill veta hur sylvassa staffevalptänder ser ut kan jag även visa den här bilden på Nikon (något yngre).

Avundsjuk? Nej, jag trodde väl inte det. De här tänderna önskar man knappt sina fiender. Turligt nog sitter de inte kvar speciellt länge, och de permanenta tänderna är betydligt trubbigare.

I morgon ska valparna veterinärbesiktigas, chipmärkas och vaccineras, vi önskar dem lycka till med det!