Nu är han här.

Nikon är här, och mycket riktigt har han vänt våra liv upp och ner. Gårdagen var lite omskakande, och jag hade varken tid eller ork att blogga.

Här kommer i alla fall en sammanfattning:

Efter 4,5 timmars bilfärd anlände husse, jag och Ollie hos uppfödar-Louise. Den första tanken som slog oss när vi kom innanför dörren var att valparna fortfarande var små! Vilken tur kände vi, för vi hade sett framför oss hur vi skulle mötas av stora piraya-monster istället för den lille knodden vi såg förra gången vi var där. Nikon har visserligen växt, men han är fortfarande en liten skit. Även om han är ganska tung och grov är han inte större än Ollie än, dock har han redan större tassar och det dröjer nog inte länge förrän han är ikapp och förbi.

Hos uppfödar-Louise fick Ollie följa med in i köket och fika med oss. Razzla och valparna var i ett annat rum. Efter ett tag gick vi ut på gården med Ollie, och då fick Nikon följa med. Det första mötet gick mycket bättre än förväntat. Jag tänkte att Nikon skulle vara en odräglig valp som var på Ollie hela tiden och inte lyssnde till tillsägelser, men han var jättensäll och lämnade Ollie ifred. Ollie var nämligen inte så förtjust i valpen, men även för Ollies del gick det mycket bättre än förväntat. Så länge Nikon lämnade honom ifred sa han ingenting, och när Nikon kom för nära varnade han och sedan ignorerade han igen.

När vi hade skrivit på alla papper och fixat med betalning var det dags att åka den 4,5 timmar långa bilresan hem igen. Ollie satt där bak i sin bur och Nikon satt mellan mina fötter. Han hade dock lite svårt att komma till ro i början, men när jag lyfte upp honom i mitt knä och han fick ligga på sin filt som doftade mamma somnade han direkt.

Vi stannade en gång efter vägen för att rasta och Nikon kissade, duktig hund! Efter det åkte vi genom århundradets regnväder, men Nikon sov trots att regnet smattrade öronbedövande mot rutan.

När vi kom fram stannade vi först på en grusplan för att rasta hundarna och för att de skulle få umgås lite på neutral mark innan vi åkte hem. Nikon kissade igen, duktigt! Ollie var fortfarande avvaktande och tyckte att valpen inte skulle komma för nära. Nikon lade sig på rygg och visade tydliga lugnande signaler.

Väl hemma tyckte Ollie att det var helt galet att valpen skulle följa med in också! Han blev betydligt mer vaktig i sitt eget revir, och tyckte att Nikon gott och väl kunde gömmas undan i sovrummet. Nikon hade dock inget emot det eftesom han precis hade upptäckt vår spegelgarderob med tre stora speglar. Jag kan avslöja att den nu är full med nos- och tungavtryck ungefär i staffevalpshöjd. Nikon undrade vem hunden i spegeln var, kanske trodde han att han såg ett av sina syskon?

Hundarna fick äta i separata rum och båda två åt upp maten med god aptit!

Nikon brydde sig knappt om Ollie, men Ollie ville ändå visa att det var just han som bodde där och att Nikon kanske kunde flytta ut igen för hans eget bästa. Jag bestämde mig därför för att ta ut Ollie på en promenad, han hade ju faktiskt också åkt bil i nio timmar och behövde nog göra av med lite energi. En tröttare Ollie vore nog lite mer accepterande, tänkte jag, och så fick Nikon en chans att upptäcka resten av lägenheten.

När vi kom hem från promenaden hade husse varit ute med Nikon, men han ville inte göra något just då. Istället hade han premiärbajsat i teverummet när de kom in. Shit happens! Nikon hade även levt rövare och tumlat runt överallt i lägenheten.

Ollie var förvånansvärt mycket snällare efter promenaden, och vid ett tillfälle lekte de till och med nästan med varandra!

Natten gick bra, trots att vi inte sov så mycket. Man är ju väldigt lättväckt och på spänn när man har en ny valp, även om valpen sover snällt. Ollie låg i sängen med oss som vanligt och Nikon låg i en hundbädd på golvet nedanför husse. Vid något tillfälle hade han gnällt till lite, men så fort husse stack ner handen somnade Nikon som en stock.

När Nikon är stor nog att ta sig upp i sängen själv får han kanske sova där, om Ollie tycker att det är okej...

Idag har Nikon passat på att bajsa på golvet igen, samt kissa några gånger. Men han har både kissat och bajsat ute också, så det är bara att kämpa på! Det gäller att komma in i kiss- och bajsrutinerna med valp igen.

Vi bestämde oss för att gå ut till en gräsmatta inte långt ifrån lägenheten, och där blev vi kvar länge. Det var så mysigt att sitta ute i solen! Hundarna hade det också mysigt, de tuggade ben och låg och njöt av solen och gräset. Ollie tyckte att det var helt okej att valpen hängde med oss utomhus, vid ett tillfälle promenerade han till och med rakt över Nikon utan att någon av dem brydde sig. Nikon växlade mellan att vara vaken och undersöka saker samt bitas, och att sova mellan oss på filten. När vi blev hungriga gick husse och köpte en pizza som vi åt i gröngräset.

Det var skönt att se att Ollie var så duktig med valpen! När vi kom in blev han dock lite vaktigare igen, men vi ser framsteg hela tiden (fast vi är såklart medvetna om att det kommer att komma bakslag också).

Nikon har ätit varje mål med god aptit och verkar ta livet med en klackspark. Han accepterar att storebror är lite grinig och stojar och leker och sover mellan varven.

Jag är så innerlig tacksam för min duktiga sambo som har tagit jättemycket ansvar och styrt upp både Nikon och Ollie när jag själv var lite överväldigad och chockad, ett nervvrak med andra ord. Idag känns det dock bättre, och nu ligger vi allihopa i teverummet. Tre av fyra sover gott.

Första dygnet avklarat. Fler bilder och uppdateringar kommer när jag har tid och ork att blogga igen, men jag antar att vi snart kommer in i rutinerna och vardagen igen.