Sidor

fredag 23 mars 2012

Äventyrligt.

Alla tider på dagen har sin charm, men om jag måste välja en tid på dagen då uppskattar som mest att gå ut på promenad så väljer jag skymningen, förutom möjligtvis på vintern när skymningen inträffar ungefär efter lunch.
När det börjar skymma lugnar allting ner sig, staden och människorna blir tystare, det vilar ett behagligt ljus över en, luften känns frisk och dofterna blir mjuka. Det finns en stillhet att njuta i efter dagens händelser och innan kvällens ro.






































Jag och Ollie begav oss ut på en något äventyrlig promenad. Jag klädde honom i sele och flexi, och gick ut för att njuta av våren. Min tanke var inte att gå för att gå, utan mest bara vara. Ollie fick gå och nosa som han ville, vi följde inte vägen utan gick i gräset och myste. Busen fick hoppa upp på stenar och stubbar och bjuda på andra diverse konster, och min jackficka var laddad med ost för belöning.

Vi gick en runda som vi brukar gå, men den här gången gick vi den baklänges. Vi gick alltså inte baklänges, för det hade ju sett lite tokigt ut, men vi gick den åt andra hållet. Bara det kändes lite äventyrligt, för även om man vet precis var vägen går blir det väldigt annorlunda när man ser allt från andra hållet och går bredvid vägen istället för på.

Vid ett tillfälle blev det väldigt äventyrligt, när vi plötsligt mötte ett lejon. Det var Ollie som såg lejonet först, det hade gömt sig bakom ett träd. Ollie gick rakt fram till lejonet och nosade på det. Lejonet var fredligt som tur var, men tänk ändå vilken modig hund jag har som inte viker undan för ett lejon!




















Rundan tog längre tid än vanligt att gå eftersom vi gick långsamt och stannade och undersökte saker ibland, och på hemvägen var det redan mörkt och stjärnklart.

Ibland kan det kännas trist att gå promenader, när man går ut bara för att gå. Men då kan man tänka på att man behöver faktiskt inte bara gå när man är ute, och man kan gå ut en tid på dygnet när allt känns lite äventyrligt istället för en tid när det känns vanligt. Man kan hitta saker och undersöka saker, och man kan umgås med sin hund istället för att rasta den. Man kan hitta nya vägar, eller gå gamla vägar på ett annorlunda sätt.
Då har man helt plötsligt gjort sig ett litet vardagsäventyr istället för en tråkig promenad.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar