Amstaff, eller american staffordshire terrier som rasen egentligen heter, är inte en större kopia av staffen, men de ligger ändå ganska nära varandra. Nu inför svenska amstaffklubben fr.o.m. nästa år krav på känd HD/ED-status för att få registrera valparna i SKK (oregistrerade hundar, d.v.s. de utan stamtavla, räknas som blandras oavsett ursprung). Känd HD/ED-status betyder att föräldrahundarnas höfter och armbågar måste röntgas, men resultatet spelar ingen roll.
Klicka här för att läsa protokollet.
Man kan tycka att det vore enkelt att införa en regel att endast hundar med friröntgade höfter och armbågar fick gå i avel, men så enkelt är det tyvärr inte. Det pratas om allt från inavel, att avelsbasen kan bli för liten om endast vissa hundar får fortsätta producera avkommor, till övriga sjukdomar, att det finns en risk att man avlar på friröntgade hundar även om de har andra sjukdomsproblem som t.ex. allergier och hudproblem. Dessutom måste man titta på avelshundarnas föräldrar, syskon och eventuella avkommor om man vill ha en helhetsbild. En hund med friröntgade höfter ur en kull av syskon med HD-belastade höfter kan också bära på det anlaget och föra det vidare till sina valpar. Och stirrar man sig bara blind på röntgenresultat kanske mentaliteten glöms bort. Problematiken innefattar också hundar som används i avel från andra länder som inte alls har samma regler.
Avel är helt klart inte lätt, och jag är långt ifrån kunnig! Det enda jag egentligen vet är att jag själv endast vill ha hundar från friröntgade föräldrar som även kommer från en släkt med bra resultat samt bra mentalitet. Min personliga åsikt är att det inte är rättvist att avla vidare på en ras om där inte finns friska hundar att använda. Om man t.ex. måste använda hundar som har vissa fel i avel bara för att försöka rätta till andra fel blir ju de generationerna bara något slags mellanting som i värsta fall får leva med smärta eller andra åkommor bara för att rasen ska kunna räddas på sikt. Det finns flera exempel på sådana raser där man anser att vissa problem inte är stora nog att jobba på eftersom det finns större problem som måste hanteras först, och det finns även raser som enligt mig inte borde avlas på alls eftersom de i princip är bortom all räddning. Som tur är finns det fortfarande friska och sunda linjer hos staffarna.
Om man på något sätt kan komma förbi problemen med hundar som används utomlands och ändå få registrera avkommorna, som amstaffklubben verkar ha gjort (jag förstod inte riktigt den delen?), så är det ett steg i rätt riktning att i alla fall kräva känd ledstatus. För det första blir det lättare att kolla upp olika linjer, för stöter man på flera oröntgade hundar vet man ju inte vad som döljer sig där. För det andra visar man att ledstatus är viktigt! Om man fick önska skulle det ju vara krav på känd ledstatus på alla hundar inom rasen, d.v.s. även för de som inte avlas på, men det är nog väldigt svårt att få till. Däremot kan ju uppfödare göra som vår uppfödare, ta ut en extra avgift vid köpet som betalas tillbaka när hunden röntgats och genomgått MH (mentalbeskrivning).
Klicka här för att läsa mer statistik om ämnet på bloggen friskstaffe.se.
Om nu amstaffklubben har fått igenom det här tycker jag inte att det borde vara helt omöjligt att få igenom samma sak hos staffarna. Man måste också ha i åtanke att fler blandraser kan dyka upp om uppfödarna väljer att strunta i kraven och fortsätter att föda upp utanför SKK. Det är bl.a. det som kennelklubben i England ser som en anledning att inte ställa krav på sina uppfödare, de säger att om de inför en massa regler kommer uppfödarna att söka sig någon annanstans, och då har de ingen koll alls. England har dock mycket mer extrem avel inom vissa raser än vi har här i Sverige, och eftersom England har färre krav och Sverige har hårdare krav tycker jag ändå att det visar på att krav är bra och att man måste börja någonstans.
Visst, blandraserna kanske ökar lavinartat om man börjar ställa hårda krav, men någonstans måste man ju kunna stå för det man gör, och om vi inte ens kan vara seriösa inom SKK, vad spelar det då för roll att det avlas utanför SKK? Det finns redan mycket oseriöst inom SKK:s avel, men att avla fram renrasiga hundar är viktigt för många, speciellt eftersom de går att ställa ut. Ökar man då kraven bit för bit tror jag inte att man kommer tappa uppfödarna, och de man tappar efter vägen kanske ändå inte hade inom SKK:s ramar att göra eftersom de ändå inte är seriösa uppfödare. Den oseriösa blandrasaveln kommer man nog ändå aldrig att komma åt, däremot kan man alltid försöka öka kunskapen om fördelarna med sund avel, och inom sund avel tycker jag att hårda krav hör hemma.
För övrigt tycker jag att man borde införa ett krav på att avelshundar av alla raser ska ha genomfört MH eller BPH (beteende- och personlighetsbeskrivning). Hälsan är självklart jätteviktig, hundar har rätt att födas med goda chanser att leva ett friskt liv, men man måste tänka på helheten. Att försöka avla bort sjukdomar är bra för hundarna, men avelshundar som nedärver rädslor, osäkerhet och aggression är ett samhällsproblem. Har man då svart på vitt hur hunden reagerar i olika situationer får man en bild av hur hunden är i vardagen. Sedan är det förstås upp till var och en hur man värderar och hur mycket man bryr sig om resultatet, men måste ju som sagt börja någonstans...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar