Sidor

torsdag 4 april 2013

Försäkringstrubbel.

Ollie kämpar på med sin vibrationsträning. I morgon är det återbesök på ReDog och vi håller tummarna för att det har skett någon slags förändring till det bättre.




















Ibland undrar man verkligen vad man har en försäkring till. Visst, Ollies försäkring har hjälpt mig mååånga gånger och varit väldigt bra att ha, men när det gäller vissa tilläggsförsäkringar känns det som att de bara hittar på en massa villkor för att slippa betala ersättning.

Tilläggsförsäkringen "Rehabilitering" har jag behövt använda två gånger. Första gången gick det inte eftersom det tydligen inte fanns någon diagnosticerad skada, då fick han gå på vatten-treadmill under benämningen friskvård som betalades ur egen ficka. Jag kan ju känna lite som så att blir man ordinerad att göra något sådant med hunden som man inte valt själv bara för friskvårdssyfte borde det räknas som rehabilitering, men tydligen inte då.
Andra gången är nu, då han i alla fall har fått en diagnosticerad smärta som borde gå under något av det som försäkringen ersätter för (ledsjukdom, ledskada, fraktur, diskbråck, muskel- och senskada), kommer jag tydligen inte heller att få ut något på försäkringen eftersom det visar sig att de bara ersätter rehabilitering med simning, massage, stretchning och treadmill, och alltså INTE vibrationsplatta. Suck!

Rehabilitering som rehabilitering, eller? Nej, tydligen inte. Man kan ju fråga sig varför de inte ersätter vibrationsplattan, den kanske är för ny inom djurvärlden, jag vet inte? Eller så anser de kanske att vissa saker bara är hokus pokus och inte värt att få ersättning för, de ersätter ju t.ex. inte heller för akupunktur som jag tror att vissa blir hjälpta av. Jag litar på fysioterapeuten och hans bedömning av att vibrationsplattan är det bästa för Ollie, men det känns väldigt tråkigt att försäkringsbolaget inte kan ta en remiss till rehabilitering och ersätta den upp till angivet belopp utan att behöva gå som katten kring het gröt med en massa små regler och bestämmelser som gör att jag inte kan utnyttja min försäkring.

Nej, det blir väl att betala ur egen ficka den här gången också. Det värsta är ju att vi inte vet hur länge Ollie kommer att behöva hålla på med det här. För 1250 kr får vi gå 10 gånger, och om det nu hade gått som det var tänkt, att han skulle vara där tre gånger i veckan, räcker dessa 1250 kr inte ens till en hel månads rehabilitering.
Jag antar att han kommer att få fortsätta med det här ett tag för att det ska ge någon effekt, och med ca 1500 kr i månaden för rehabilitering hade det varit skönt att få ta del av de där 6000 kronorna om året som min tilläggsförsäkring innehåller (även om de bara ersätter för tre sammanhängande månader av behandling, som en liten extra dum regel, men jag hade kanske fått i alla fall runt 4000 kr av dem). Vad är det jag betalar för egentligen?

När vi försäkrade Nikon tog vi alla tilläggsförsäkringar, bara för att få högsta möjliga chans att slippa betala stora summor för något som kanske hade kunnat ersättas för en mindre månadskostnad. Men det är väl så med försäkringar, man tror att man är säker när man har tecknat en försäkring, men det finns alltid något litet kryphål. Jag får väl i alla fall vara tacksam över att själva veterinärvårdsförsäkringen för Ollie har använts flitigt utan några problem och sparat mig många kronor, och även tilläggsförsäkringen för kostnad av mediciner. Men med det sagt tycker jag ändå att de bör se över sin rehabiliteringsförsäkring, om någon ska kunna ha nytta av den.

1 kommentar:

  1. Försäkringar är ju ett jäkla gissel, men man är ju så illa tvungen att ha dom. Men jag tycker ni är fantastiska som lägger ner så mycket tid, pengar och energi för att ge Ollie dom bästa förutsättningarna för att bli bättre.

    SvaraRadera