Ny sele.

Nikon blir bara större och större, och selen som vi fick av husses föräldrar är nu för liten. En ny sele behövde alltså inhandlas, och det blev en y-sele av märket Hurtta. Jag gillar verkligen Hurttas produkter, men de är ganska dyra. Det kändes lite onödigt att köpa en dyr sele som han ändå kommer att växa ur förr eller senare, men det visade sig att den för det första var den enda som passade bra, och för det andra var de andra selarna vi tittade på dyrare (trots att de såg billigare ut).
Den nya selen är en aning för stor nu, men han behöver ju något att växa i. Det viktigaste är att den inte är så stor att han kan kliva ur den, men med y-sele modellen är risken för det lägre.

Eftersom vi tycker om att skämma bort våra hundar köpte vi även ett matchande koppel till. Hundarna bryr sig såklart inte om det, men vi tycker i alla fall att det är roligt med prylar till hundarna.
Både selen och kopplet är fullt med reflextrådar, vilket såklart är ett stort plus. Nikon är riktigt snygg i sin nya sele!

Även Nikons regntäcke var i behov av lite förändring. Resårsnoddarna runt benen har blivit för tighta, så det var bara att köpa resår och sy fast längre bitar. Jag längtar tills han är färdigvuxen och man kan börja köpa saker åt honom på riktigt, som snygga halsband och täcken som inte kommer växas ur.

Igår var vi i hundrastgården med grabbarna. Det verkar som att Nikon ungefär över en natt har fått kottar i öronen och börjat testa sina gränser på vad som händer om man t.ex. inte kommer när matte och husse ropar. Vi ägande oss därför mycket åt kontakt och inkallning. Det är lite frustrerande när han inte lyssnar, men man får helt enkelt jobba lite hårdare på att vara rolig och se till att endast ropa på honom när man vet att han kommer att lyckas (fast det kan man såklart aldrig veta, det kan ju ligga en spännande kotte på vägen). I sådana situationer är det bra att vara i ett inhägnat område så att det inte gör något att han vandrar iväg. Där kan man också gå och gömma sig utan att behöva vara orolig för att han ska rymma så långt. Att gömma sig är ett bra sätt för hunden att lära sig att hålla koll på matte och husse, för helt plötsligt märker han ju att han är ensam, och när han hittar en blir det en rolig återförening.

Att försöka träna Nikon när Ollie är med kan både vara bra och dåligt. Det kan vara bra på så sätt att Nikon kan hänga med av bara farten när man ropar på Ollie, men det kan också vara lite svårt eftersom Ollie lyssnar till minsta vink och följer en som en skugga i jakt på godisbiten som är ämnad för Nikon. Att belöna med leksak kan man ju också glömma när man har en Ollie runt fötterna som tror att leken är till för honom.
Det är jättebra att Ollie är så duktig, men för att Nikon verkligen ska ha en chans att lära sig måste han få vara ensam ibland. Ollie fick därför vara kopplad en stund, och i slutet fick han sitta i bilen för att vi skulle kunna koncentrera oss helt på Nikon.

Valpar har perioder när världen plötsligt blir lite mer spännande än matte och husse, men jag hoppas att vi kan komma över det snart. Han är inte heller så förfärligt "olydig", men man märker skillnad. Jag tror att vi måste hitta en superbelöning till honom. Igår testade jag med ett kampskinn, men det ville han inte så gärna bita i. Kanske var det lite för hårt, kanske är det mjölktänderna som spökar. En mjuk och rolig kampleksak ska jag försöka hitta.

Avslutningsvis kommer här två busbilder på odjuren.