Uppletande.

I söndags åkte vi till skogs för att köra uppletande med Ollie. Han fick hitta fem föremål och överlag gick det ganska bra. Han letade bra och var fokuserad, men föremålen hade legat orörda ett tag och kanske var det så att de inte direkt doftade så mycket människa längre, för han hade lite svårt att hitta vissa. Fast hitta dem gjorde han visserligen, men han var osäker på ifall han skulle plocka upp dem. På platsen hittar man ibland andra föremål som någon slängt där, så han kanske trodde att det bara vara vanligt "skräp". Läxa till nästa gång för mig är att gnida in föremålen ordentligt i människodoft för att se om det gör någon skillnad.
Han hittade i alla fall alla föremålen, fast jag var tvungen att säga till honom att han skulle plocka upp det han hittade ibland. Men överlag gick det som sagt ganska bra.

Nikon fick bland annat träna lite "fritt följ". Han är väldigt följsam faktiskt (fast han hoppar vartannat steg, men det gör inget i det här skedet, jag belönar dock alltid när han har fötterna i marken) och jag ser stor potential i honom för framtida träning.
Andra saker vi tränar på är inkallning, stanna och även lite sitt och ligg. Husse började med liggträningen idag, och Nikon fattade ganska snabbt vad som förväntades av honom. Träningen är väldigt kravlös just nu, han är ju bara en liten valp, och vi har inte direkt börjat med några kommandon än. Det enda kommandot jag nöter just nu är "stanna", för det är han så duktig på. Det gäller ju att inte lägga på kommandot förrän han vet vad han ska göra, för att inte förvirra honom. Och med duktig menar jag att han sitter kvar när jag backar några steg (oftast), och det räknar i alla fall jag som duktig.
Inkallningskommandot "hit" har jag använt ganska sparsamt eftersom jag vill att han alltid ska komma på det ordet, d.v.s. han måste lyckas varje gång, så det använder jag bara när han redan är på väg till mig. Att Ollie kan "hit" är ju också bra, för Nikon hänger gärna på Ollie när han börjar springa. Men belöning när han kommer blir det varje gång, även om jag bara ropar "kom" eller "Nikon".

Igår följde jag och hundarna med husse till crossbanan. Det var väldigt roligt tyckte de, för husse åkte på en sandbana den här gången, och i sand kan man ju riva runt så att dammet yr. När husse åkte satt jag och hundarna i bilen. Nikon sover gärna i bilen, precis som Ollie. Eftersom vi åkte skåpbil satt hundarna med mig i sätena, och behöver jag nämna att bilen såg ut som en öken efter att sandmonstren hade bökat runt och lagt sig till rätta? Husse var tvungen att dammsuga bilen idag innan han åkte till jobbet.

En annan spännande sak som har hänt är att Nikon har tappat sin första tand! Igår var den lös och idag var den borta. Ytterligare två tänder är på gång, och det dröjer nog inte länge innan de lossnar också. Man ser de riktiga tänderna som är på väg upp under dem. Vår lilla grabb börjar bli stor!
Det ska bli väldigt skönt att slippa de vassa valphuggtänderna, men än så länge är det bara de små tänderna längst fram som lossnar. Jag har även fått höra att minst två av de andra valparna i kullen också har börjat tappa tänder. Roligt att de följer varandra tidsmässigt!

Husse och jag har bestämt oss (ännu en gång) för att göra ett ryck med att försöka få bort Ollies skällande på dörren. Ingenting har ju fungerat speciellt bra hittills, men skam den som ger sig! Nu provar vi att belöna honom varje gång han skäller. Det kanske låter lite motsägelsefullt, men tanken är han ska förknippa vaktandet med belöning från oss. Efter ett tag hoppas jag att han kommer att komma till oss för beröm när han hör något ljud istället för att gå till dörren och skälla, ungefär som skvallerträning.
Man ska ju som bekant inte ropa hej, men jag tycker mig faktiskt se en liten förbättring. Han är i alla fall lättare att bryta, och som husse sa; det blir en bättre stämning när vi är positiva istället för att tjata på honom, och bara det är ju skönt. Ollie själv ser mest ut som ett frågetecken när han får godis för att han vaktade, men han blir ju tyst i alla fall så på så sätt fungerar det ju. Som tur är har inte Nikon tagit efter Ollie angående vaktandet, i alla fall inte än, och det vill vi ju gärna förhindra. Vi hoppas på att det här fungerar bra!

Att ropa hej ska jag inte heller göra angående en annan sak, det är nämligen så att Nikon börjar kunna sköta sig bättre runt skor. Den som känner Nikons mamma Razzla vet att hon har en förkärlek till skor, och även Nikon var helt tokig i att hämta, bära på och bita i skor när han kom till oss. För att vi skulle få ha våra skor ifred satte vi upp kompostgaller runt skohyllan, men eftersom skor inte verkar vara lika intressanta längre tog husse bort gallret idag. Och tänka sig att han inte har tagit en enda sko än så länge. Men som sagt, man ska inte ropa hej.

Ollie och Nikon har fått vara ensamma hemma lite tillsammans nu när både husse och jag jobbar. Vissa dagar är det någon halvtimme eller timme som diffar innan jag kommer hem och när husse åkt till jobbet. Nikon har även varit ensam själv, men bara korta stunder när man rastar Ollie. Ensamhetsträningen verkar gå bra och hundarna sover när vi är borta, det märks eftersom de kommer trippande från andra rum och är nyvakna när man öppnar dörren. En gång hade Nikon tuggat lite på hallmattan, men det vara bara på ett klistermärke som satt under mattan. Han hade även kissat en pöl inne, och då blev jag såklart orolig och tänkte att ensamhetsträningen var förstörd, men så verkar inte vara fallet. Det var nog mest så att han var för pigg när vi lämnade dem. Vi försöker alltid att lämna dem trötta, men ibland kan man ju inte bestämma att en liten staffevalp ska vara trött just när man själv vill det.
Överlag går det i alla fall bra när hundarna är ensamma, och det är väldigt skönt. Jag har aldrig haft några problem med Ollie på det området, och jag hoppas att Nikon fortsätter att sköta sig han också.

Idag har odjuren varit ute och busat i skogen en liten snabbvända, och nu ligger båda två och sover gott!