Mitt intryck av hundrastgården är att den än så länge ser välskött ut, folk verkar plocka upp efter sina hundar, och det är viktigt! Rastgården är indelad i två delar, en för stora hundar och en för små. Ollie är såklart en given kandidat för småhundsdelen, men frågan är var Nikon kommer att platsa när han blir större? Staffar är visserligen ganska små, och har man en staffe och en liten hund är nog delen för små hundar bäst. Och så länge man är ensam där spelar det ju egentligen ingen roll.
Rastgården känns som ett bra val för oss just nu eftersom den ligger ganska nära, och nu när det är älgjakt vill vi inte gärna vara i skogen så mycket p.g.a. Ollies skotträdsla (och för risken att bli skjuten...). Ibland är det svårt att hitta bra platser där man kan släppa hundarna lösa när man bor i stan utan egen trädgård.
För Ollies del blev det uppletande med fem föremål. Han hittade alla, men det sista föremålet ville han tugga lite på istället för att komma med det till mig. Han behövde också lite extra hjälp med att hitta föremålen som låg längst bort (i form av att jag gick lite längre fram). Överlag gick det alltså sådär, men jag är väldigt nöjd med att han jobbade trots störningar. Det går en gångväg precis förbi och där kom både människor och hundar förbi utan att han brydde sig, och det var jätteskönt att se!
Jag försökte även träna lite apport, men det ville inte Ollie. När någonting går dåligt är det lika bra att lägga ner direkt och göra det en annan gång istället, annars blir man bara på dåligt humör.
Nikon fick träna passivitet med husse när jag tränade med Ollie. Det gick väldigt bra! När Ollie hade tränat klart blev det lite sökträning med Nikon. Ollie bands fast för att inte störa (och det fungerade faktiskt bra den här gången) och jag höll i Nikon när husse sprang och gömde sig. Reslutatet av det här blev att Nikon måste få träna mer ensam. När jag släpper honom springer han fram en bit, men sedan vänder han och tittar vad Ollie gör. Vi brukar göra lite "kurragömma" på skoj när jag frågar Ollie var husse är (eftersom han vet vad husse betyder), och då hänger Nikon alltid på Ollie när han letar, men när Nikon ska leta ensam blir han tydligen lite osäker. Det vore nog bättre om Ollie satt i bilen när Nikon ska leta så att han inte behöver hålla koll på Ollie också, men det kräver ju att man är någonstans där bilen kan parkeras nära området. Nikon hittade i alla fall husse några gånger till slut, fast husse fick ropa på honom först.
När vi varit i rastgården ett tag kom det en tjej med två pumis till delen för större hundar. Både Ollie och Nikon skötte sig jättebra trots att det bara var ett nät mellan hundarna. De sprang visserligen fram för att undersöka (med vår tillåtelse, hade vi velat stoppa dem hade vi gjort det), men sedan kom de tillbaka till oss. Nikon sprang fram och tillbaka några gånger, man han kom när vi ropade på honom och han var absolut inte mer intresserad av pumisarna än av oss. Ollie brydde sig inte så mycket när han hade kollat läget en gång. Våra hundar sa inte ett ljud, men en av pumisarna skällde på dem. Duktig Ollie och Nikon!
Precis när vi skulle gå hörde vi att någon öppnade grinden till rastgården och såg två människor komma in med en hund, då blev det snabbt koppel på. Jag tycker att det tillhör sunt förnuft att fråga först om det är okej att man går in i rastgården när det redan är någon där, men respektlösa människor finns det ju tyvärr gott om. Som tur var höll de sin hund kopplad, och vi skulle ju ändå gå, men de kunde ju inte veta ifall våra hundar var elaka eller smittsamt sjuka eller vad som helst. Man gör inte så.
Här kommer en liten film som visar hur det ser ut i hundrastgården.
För övrigt har vi inhandlat en biabädd till hundarna. Eftersom Nikon både har kissat, bajsat, kräkts och lämnat en massa benkladd i den gamla bädden bestämde vi oss för att köpa en ny. Den gamla går visserligen att tvätta, men den är för stor för vår tvättmaskin och vi kände att vi behövde en som var lättare att hålla ren. Biabädden blev ett bra val! Vi köpte även en mysig dyna att lägga i, men den var för luddig för Nikon (läs för rolig att tugga på), så den skippar vi tills vidare... Istället kommer jag att lägga i en fleecepläd som jag inte har köpt än, så än så länge ligger där bara en tråkig handduk.
Den gråa biabädden matchar snyggt med vår gråa soffa! Vi kommer förmodligen att köpa en till likadan eftersom vi har två hundar, men först vill jag se att de verkligen använder den eftersom biabäddarna är ganska dyra, och det vore ju trist om vi skulle ha två bäddar som står oanvända. Men det ser lovande ut i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar