Fyra månader.

Idag är Nikon fyra månader gammal. Eller fyra månader ung kanske är ett bättre ord. Jag tänkte att jag skulle göra en liten uppdatering om hur det går för oss med vardagsbestyren.

Rumsrenhet

Nikon är absolut inte rumsren än. Ibland går han till dörren när han är nödig, men lika ofta gör han inne. Det blir inte så förfärligt många olyckor inne, men det beror på att vi är duktiga på att ta ut honom. På morgonen kissar han aldrig inne, då håller han sig när man klär på sig och gör sina behov när han kommer ut, men resten av dagen är det lite sisådär med.

Det är bara att kämpa på och vänta till den dagen när han utvecklar förmågan att kontrollera sina kroppsfunktioner och att poletten ska trilla ner angående var man bör göra sina behov. Han är ju trots allt fortfarande en liten bäbis, så det är ju precis som förväntat.

Koppelgående

Det går relativt bra med koppelträningen. Nikon drar inte som en tok, men han kan smådra lite ibland och då stannar vi så att han inte kommer vidare. Det värsta med koppelgåendet är att han absolut inte har något koppelhyfs. Han går kors och tvärs, stannar plötsligt framför en och far runt så att man ofta får tvärstanna och kliva åt sidan för att inte snubbla.

Än så länge har vi inga höga krav på att han ska gå "fint", så länge han inte drar i kopplet är vi nöjda. Resten får vi ta som det kommer.

Utfodring

Här briljerar Nikon! Han har enorm matlust, vilket såklart är skönt. Han är även väldigt duktig på att sitta och vänta på sin mat. När han kom hit hoppade han som en känguru efter skålen, men han lärde sig väldigt snabbt att sitta och vänta på ett "varsågod". När man har två hundar att mata känns det viktigt att det går lugnt till och att hundarna kan sköta sig kring matskålarna. De äter i samma rum utan problem, de får mat samtidigt och ingen av dem bryr sig om den andras mat. Väldigt skönt!

Nikon blir däremot lite galen när han ska "diska" sin skål. Han inser aldrig att maten tar slut utan fortsätter att slicka, bita, krafsa och putta runt och omkull matskålen. Men det gör inte så mycket, han är lika glad när man tar ifrån honom skålen som när han fick den.

Kloklippning

Nikon är en liten sprattelvalp när det är dags för kloklippning. Vi har provat lite olika strategier, och det som fungerar bäst för oss är att jag håller i Nikon medan husse klipper klorna. Han får helt enkelt finna sig i att klorna ska klippas, och det verkar gå bra. Senaste gången var han i princip helt sprattelfri!

Övrig vård

Pälsvård är ju inget som staffar behöver, så den biten är enkel. Vi pillar och petar på Nikon en hel del, tittar i öronen och i munnen och sådant som är viktigt att kunna göra på en hund. Oftast är det inga problem, men att titta på tänderna är inte alltid helt lätt eftersom Nikon tycker att det är så roligt att bitas. Han bits dock inte alls lika mycket nu som han gjorde i början, så det tar sig med det också.

Vardagshyfs

En valp är en valp, så är det bara. Träningen är kravlös och ibland får man kompromissa och underlätta istället för att försöka få honom att ändra sig. Ett exempel på det är vi satte kompostgaller framför skohyllan istället för att försöka lära honom att låta bli skorna. Gallret är nu borta och har inte behövts sättas tillbaka, han tycker inte att skorna är intressanta längre. Det är väldigt skönt!

För övrigt har han en fin kontakt med oss, nu kan han t.ex. sitta och hålla ögonkontakt i ett möte istället för att vilja springa fram och hälsa på varenda människa eller hund han ser.

Det jag känner att vi behöver ta tag i mer är förbudsövningar, det skulle verkligen underlätta om man kunde bryta honom lättare när han hittar "smaskiga" saker på marken. Men av erfarenhet vet jag också att det beteendet kommer att växa bort.

Ungefär så har vi det här hemma. Dagarna rullar på och livet med valp är både roligt och ibland inte så roligt. Det är spännande att följa Nikons utveckling och jag ser stor potential i honom som framtida sällskaps- och träningskompis!