Namn och tecken för kommandon.

Hundar kan lära sig kommandon både via muntliga namn och via handtecken. Ett problem som kan uppstå är när man tror att man lär hunden ett kommando genom att döpa det, men i själva verket uppfattar hunden en specifik rörelse som man gör. Som exempel kan jag ta "sitt fint".

Om jag bara ger själva kommandot muntligt förstår Ollie inte vad jag menar, men när jag lärde in det gjorde jag en handrörelse som han förknippar med det tricket. Jag förde en godisbit över huvudet på honom så att han skulle räta upp kroppen från vanliga "sitt", och det är den handrörelsen som får honom att utföra tricket, oavsett om jag har godis i handen eller inte. I det fallet är alltså tricket ofrivilligt inlärt med handtecken.

Det spelar egentligen ingen roll för mig vad det är som får honom att utföra tricket i det fallet, och skulle jag vilja döpa det med ett muntligt kommando istället skulle det också gå efter lite träning. Om jag jämför med "upp och stå" ser det handtecknet ungefär likadant ut.

Men där gör han ändå skillnad på tricken, vilket får mig att tro att han ändå lyssnar på orden i en kombination med handtecknet, eller så gör jag omedvetet någon skillnad som jag inte tänker på. Om jag bara ger ett muntligt kommando och själv står helt stilla fungerar det inte.
Men det spelar som sagt ingen roll egentligen, och dessutom tror jag inte att han skulle utföra tricken enbart med handtecken heller, det är nog en kombination av handtecken och muntligt kommando som gäller där.
När det gäller vanliga "cirkuskonster" är det ju mindre viktigt vad som får hunden att utföra dem, till skillnad från t.ex. inkallning där det muntliga kommandot blir väldigt viktigt eftersom hunden inte har konstant ögonkontakt med mig under varje sekund han är lös ute.

För en del kommandon, t.ex. "slicka", har jag inga handtecken. Där föll det sig naturligt att inte göra något tecken, för hur ska jag kunna visa med kroppen att hunden ska slicka sig runt munnen?

"Slicka" lärde jag in med hjälp av klicker, vilket också är en bidragande orsak till att jag inte använde några tecken eftersom det mer handlar om att hunden självmant ska bjuda på ett beteende. Att slicka sig runt munnen är dessutom en omedveten handling, alltså något hunden gör automatiskt utan att tänka på det. Därför är det lite extra svårt att lära in, men trägen vinner som man brukar säga.
I det fallet gav jag Ollie en godisbit utan att han hade gjort något för att få den, och klickade sedan när han slickade sig runt munnen (som hundar gör efter att dom ätit). Tillslut blev han medveten om vad han gjorde när jag klickade och började självmant att bjuda på beteendet att slicka sig runt munnen utan att han hade fått godis innan, och då var det dags att döpa tricket. Så i det fallet utför han tricket "slicka" enbart på röstkommando.

Jag har nyligen upptäckt att Ollie har en tendens att blanda ihop tricken "high five" och "tumme", där handtecknen ser precis likadana ut. I "vacker tass" håller jag handen med handflatan uppåt.

"High five" är ju egentligen samma trick, fast där är handflatan utåt som i ett stopp-tecken. Samma handtecken används för "tumme", där Ollie ska markera min tumme med nosen.
Ollie lärde sig "high five" innan "tumme", och försökte därför använda tassen i början av tumme-träningen, eftersom han var van vid att det handtecknet betyder "high five". När det problemet var löst fungerade "tumme" bra. Men vad jag har upptäckt nu är att om man t.ex. kör flera "high five" på raken och sedan lägger in en "tumme" så gör han fortfarande "high five". Han gör det han tror förväntas av honom, istället för att lyssna på trickets namn. Därför har jag tränat lite under några dagar nu på att verkligen besfästa röstkommandot i dessa trick, så att han ska utföra rätt handling av rätt namn. Det har gett bra resultat, och han lyssnar mycket bättre på röstkommandot nu.

Det här har fått mig att fundera över och förstå mycket bättre hur tydlig man måste vara när man lär hunden något, och hur medveten man måste vara om sina egna rörelser.
Ibland kan det kännas trist när man kör fast och saker och ting inte går som man vill, men vore hundträning lätt som en plätt skulle man ju inte bli lika glad över reslutaten som man uppnår när man gör rätt. Utmaningen är en del av tjusningen, och det mest utvecklande av allt är ju att man lär så länge man lever. Man blir aldrig fullärd inom hund!