Agilitytankar.

Husse är i Stockholm på jobb idag, idrottsgalan måste tydligen fotograferas också. Han kommer hem någon gång inatt, så Ollie och jag är ensamma hela dagen. Hittills har vi spenderat dagen i soffan (med undantag för korta rastningar). Jag blev plötsligt sugen på att klickerträna lite, men jag hittade busen i badrummet och förstod att han var rädd för något. Det är verkligen trist att han är så "lättskrämd", eller vad man ska kalla det. Dåliga nerver eller mentalt instabil kanske. Han är ju världens mysigaste hund, och väldigt duktig i vardagen, men just hans ljudrädslor är hans sämsta egenskap. Jag vet inte ens vad han blev rädd för, för jag hörde inget. Fast man får väl vara glad för att det "bara" är ljudrädslor som är hans problem, det vore värre om han inte fungerade i vardagen. Och det händer ju inte jämt och ständigt heller, men det vore ju skönt för honom om han kunde ignorera läskiga ljud och slippa vara rädd.

Nu ligger han i alla fall bredvid mig i soffan och sover. Det var ingen idé att träna med honom när han var rädd. Jag försökte lite för att det kanske kunde få honom att glömma att han var rädd, men han ville inte alls. Promenad kanske det blir lite senare, om jag törs. Det är skönt att veta att husse är i närheten, även om han jobbar, när jag är ute och halkar runt, ifall jag skulle ramla och inte kunna ta mig hem. Men nu när han är Stockholm vet jag inte om jag vill riskera något. Jag måste nog köpa mig ett par broddar om vädret ska se ut såhär länge till.

Jag hittade en film av the Kennel Club som handlar om vad de gör i England för att förbättra hälsan hos renrasiga hundar med rasrelaterade hälsoproblem. Klicka här om ni vill titta på den. Det verkar ju gå åt rätt håll i alla fall, men det gäller att nå ut till alla. Jag tror att det är så gott som omöjligt att påverka de som avlar för pengar istället för sunda hundar.
Svenska Kennelklubben har sina egna program för att få bukt med hälsoproblem inom raserna, men jag undrar om vi någonsin kommer att få se sunda hundar av de värst drabbade raserna. Värst drabbad kan man ju tolka olika, men jag tänker främst på de raser som mår dåligt p.g.a. sitt utseende. Dåliga höfter eller allergier har ju inte så mycket att göra med hur hunden ser ut, men platt ansikte som skapar andningsproblem och hudveck som ger exem och infektioner hänger ju ihop med hundens utseende, eller rättare sagt hur människan vill att hunden ska se ut.
Självklart är dåliga höfter, allergier och andra saker som inte syns på utsidan minst lika illa, och bör tas på lika stort allvar. Men jag har svårt att förstå hur man kan försvara att en hund får problem för att människan tycker att den ska se ut så. Visst, många plattnosade hundar är väldigt söta och charmiga, men det finns ju viktigare saker.
Klicka här för att se en film om hur en del av dagens hudraser såg ut förr i tiden, när de hade ett arbete och en uppgift i människans värld, jämfört med hur de ser ut idag. Filmen visar extrema exemplar av dagens hundar, men de ger ändå en bild av hur raserna förändrats för att göra bättre ifrån sig i utställningsringen.
Jag vill också poängtera att det såklart finns uppfödare som lägger stor vikt vid hälsan, men tyvärr är de inte tillräckligt många.

I väntan på sommaren har jag funderat lite på hur jag ska lägga upp träningen med slalomet i agility. Det finns några olika varianter, och jag hittade en som verkar intressant att prova. Den går ut på att man sätter bågar runt pinnarna och på så vis hjälper hunden igenom, för att sedan ta bort bågarna när momentet sitter.

Klicka här för att se en film med slalomträning med bågar. Det ser roligt ut, men jag tror att det är lite träning bara att få busen att förstå att man inte ska hoppa över eller krypa under bågarna. Det kommer nog se ut mer såhär för oss, i början i alla fall.
Till bågar var det tydligen bra att använda hålband, som går att böja runt pinnarna och lätt håller sin form (se hålband här). Men jag får vänta med det till sommaren, jag har ingenstans att sätta upp pinnarna på vintern. Det vore praktiskt att träna inomhus, men då måste jag hitta pinnar som kan stå inomhus.

Jag hoppas att Ollie inte är rädd längre när han vaknar, så att vi kan klickerträna lite. Men just nu hänger vi kvar i soffan och väntar på bättre tider.