Duktig hund.

Det känns som att jag inte kan poängtera detta nog, men jag är så nöjd att Ollie sköter sig vid hundmöten! Man tror att det ska bli vardag och att man inte ska tänka på det lika mycket, men varje gång vi möter en hund och Ollie går fint vid min sida blir jag så stolt! Att han dessutom inte drar i kopplet längre gör ju promenaderna ännu ljuvligare. Det gäller att verkligen ta vara på och uppmärksamma sina framgångar, då känner hunden av det, och när matte är glad blir hunden glad.
Vi mötte alla möjliga hundar på långpromenaden idag, stora, små, lugna, skälliga, och Ollie var hela tiden lugn och lydig utan att jag behöver säga något alls, och så blir han så glad när han får en godisbit efter mötet.

Såhär såg det ut tidigare idag när vi slappade i soffan.

Ollie låg och frös och skakade lite, det är lite kallt i lägenheten när man går upp, så snälla matte la en filt över hunden.

Det tyckte han var jättemysigt.

När Ollie var valp ville han alltid vara nära och ligga bredvid eller helst på en, men i unghundsperioden blev matte mindre intressant och kel stod inte högt på önskelistan. Vid ca 3 års ålder blev han äntligen vuxen, och hjärnan "växte ikapp" kroppen, och han började uppskatta kel igen och ligger nu gärna nära och myser igen. Han fyller fyra år i mars och det är så skönt att han har blivit lugn och stabil i sig själv och att han gått igenom alla mognadsfaser som tillhör valp- och unghundstiden, vilket ju inte får en att längta så mycket efter en ny valp...

Men vi har inte lagt ner de planerna om ni trodde det, vi har bara lagt det på hyllan ett tag för att verkligen fundera över vad vi vill. Det är ju så mycket jobb med en valp, och mardrömmen är att Ollie ska ta efter alla valphyss och det blir två jobbiga hundar. Drömmen är ju att Ollie ska kunna uppfostra en valp så att valpen tar efter Ollies goda sidor. Men man kan ju aldrig veta hur det blir. Därför har vi tagit en paus från valpplaneringen för att få lite distans till det, det är ju så lätt att man bara ser de ljusa sidorna när man är så inne i det.
Men trots allt tror jag att det skulle gå bra, jag har lärt mig massor av Ollie och skulle kunna hantera saker på ett helt annat sätt nu när jag har erfarenheten och kunskapen från min första hund, den sortens kunskap som man faktiskt inte kan läsa sig till hur mycket man än läser.
Men eftersom det inte blir förrän tidigast till våren/sommaren så har vi ännu lång tid på oss att tänka igenom det.