Igår var det tre personer med otroligt stora ryggsäckar och mängder med packning som blev utskällda. Vi satt på bänken och de var bakom oss. När han spände upp sig och började morra avbröt jag honom direkt och belönade när han tittade på mig och var tyst. Efter en stund när han var i "rätt" stämning, d.v.s. hade kontakt med mig och var tyst, bestämde jag att det var dags att gå. Dock passade han på att skälla ut dem lite precis när vi gick, och jag som trodde att han skulle vara duktig, men bakslag får man räkna med.
Promenader kan man ju göra på olika sätt. På en del promenader kan hunden få mer frihet, gå och nosa och stanna när den vill, "läsa tidningen" som man brukar kalla det. På andra promenader kan det handla mer om att förflytta sig från punkt a till b, och då får hunden bara tillåtelse att göra sina behov, men måste hålla sig vid ägarens sida större delen av promenaden.
Jag brukar variera promenaderna och låta honom nosa ibland och gå vid min sida ibland. Jag ska erkänna att det är mer nosande nu än tidigare, men det beror på att jag inte längre behöver träna honom i att gå bredvid mig utan att nosa. Jag vet att han kan det, och därför blir det fler nos-sträckor, mest för att det blir en mysigare promenad. Men vi går även vissa delar av promenaderna just för att gå, med högre tempo och inget nosande. Går han lös får han såklart göra som han vill, så länge han håller sig inom ett godkänt avstånd och hänger på när jag går ifrån honom. Jag tycker att det är bra att variera, då får man en trött och nöjd hund (om man går tillräckligt långt, Ollie blir inte trött av en tur runt kvarteret) som både har fått syn- och doftintryck samt motion med ett jämt tempo på promenaden.
Ollie går så bra i koppel nuförtiden, och det är jätteskönt. Han har haft sina perioder där han har dragit hela tiden, men nu går han oftast lugnt med slakt koppel. Om det beror på ålder, uppfostran, mindre hormoner p.g.a. kastreringen, eller något annat vill jag inte spekulera i, jag är bara glad att han gör det. Dock drar han som en galning om vi är på väg till bilen, speciellt om husse eldar på galningen och säger "ska vi åka biiiil?", och matte hänger i andra änden av kopplet. Ja, så mycket man nu kan hänga efter en 4,5 kilos hund, vid de tillfällena är man glad att han inte väger 30 kg.
Igår kväll tänkte vi att vi skulle ta bilen och sätta oss någonstans och njuta av det fina vädret. Så vi for iväg, stannade på ett avskilt ställe och tog fram våra stolar. Vi hade inte ens hunnit fälla upp stolarna innan vi hörde ett skott. Eftersom Ollie är smällarrädd så höll jag alla tummar för att han inte skulle reagera och väste till husse att vi skulle fortsätta som ingenting och se vad som händer. Skjutbanan som låg i närheten bjöd på fler skott, och en stackars Ollie stod och skakade och flåsade och ville antingen sitta i knät eller fly därifrån. Det fanns inget annat att göra än att åka hem. Väl hemma lugnade han ner sig snabbt och allt var som vanligt igen. Men vi stannade hemma ändå.
På dagens promenad hade vi några hundmöten som alla gick toppen. Vi gick genom bostadsområden och även genom stan. Det är konstigt hur Ollie inte alls bryr sig om t.ex. en stor brummade och pysande buss som passerar oss, när han är så rädd för fyrverkerier, skott och åska. Men å andra sidan har han ju inte heller några problem att vara vid en crossbana med massor av mullrande fordon. Det är i alla fall skönt att han inte är rädd för alla mullrande och smällande ljud.
Jag har inte så mycket mer att bjuda på nu, utom den här roliga bilden som förgyllde dagens promenad lite.
Det verkar som att någon är trött på sina skor. Man undrar ju om personen i fråga gick vidare i bara strumporna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar