Mer träning.

Träningen fortsätter. Ollie tycker fortfarande att det är svårt att skilja på sitt och stå, men nu har jag problemet bakvänt eftersom han ställer sig istället för att sätta sig när jag väl säger sitt. Jag tror att han inte lyssnar utan bara automatisk gör det som fungerade förra gången, d.v.s. det han fick belöning för. Men det är väl bara att fortsätta antar jag, förr eller senare måste han väl inse att belöningen bara kommer när han lyssnar på vad jag säger.
Frågan är om han faktiskt tycker att det är värt att lyssna, eller om han tycker att det är okej att bara chansa och hoppas att han lyckas. Jag känner att jag har kört fast lite. Kanske är det stress som gör att han inte lyssnar, en idé kan vara att byta ut kampbelöning mot godis eftersom det är lugnande till skillnad från kamp som är mer peppande. Det är något att tänka på.

Nikon blir bättre på "loss". Det fungerar faktiskt riktigt bra nu, i alla fall i träningssituationer. Hittar han något utomhus som är riktigt värdefullt, som t.ex. ett gammalt bananskal, så släpper han det sällan.
Vi köpte en kampfläta i fleece för ett tag sedan som han tycker mycket om. En sådan är också enkel att göra själv förstås, men då måste man ju köpa fleecetyg.

Utomhus är han inte lika intresserad av leksaksbelöning, i värsta fall inte alls intresserad. Inne tycker han att det är roligt, och även utomhus i träningssituationer, men är man ute på promenad verkar det finnas för mycket annat att tänka på.

Vi fortsätter att träna på snygga ingångar, och han fattar verkligen galoppen nu, men han sätter sig för snett. Utan att tänka på det bad jag honom komma och sätta sig bredvid mig när jag stod ganska när en vägg, och då fungerade det jättebra eftersom väggen gjorde att det inte fanns så mycket svängrum och han blev tvungen att sätta sig rakare. Kanske är det ett bra träningstips?

Just det, det höll jag på att glömma, jag kom precis på att Nikon fyller åtta månader idag! Grabben börjar bli riktigt stor. Det är nästan svårt att tänka sig att han var mindre än Ollie när han flyttade hit.

I hallen där jag förvarar koppel, täcken, leksaker och lite annat märker man verkligen hur lång han har blivit. När vi har lekt med kampflätan kan han utan problem gå och plocka fram den igen eftersom leksakerna har legat i understa facket. Nu har jag fått flytta upp dem ett steg. Sådant var man aldrig tvungen att tänka på när Ollie växte upp.

Som tur är når han inte upp på diskbänken, men det är inte långt ifrån. Ställer man något för nära kanten kan det ligga risigt till. Förhoppningsvis växer han inget mer på höjden nu!

Tavlan som vi fick av min syster i julklapp är nu inramad och har fått en plats på väggen. Riktigt snyggt!