Koppelkamp.

Jag ser framsteg från dag till dag nu med Nikons träning vilket är jätteroligt. Han blir bättre på att hitta rätt position av sig själv utan så mycket hjälp, både angående närheten och att sitta rakt. Efter lite träning med båda hundarna fick de söka efter ost. Gott, tyckte de! Det är spännande att se hur de arbetar när de "tävlar" mot varandra. Konkurrensen gör att de letar ivrigare, men de väljer ofta olika vägar så att det inte ska bli tävling om en och samma godbit. Jag tror faktiskt att de hittar ungefär lika många. Ollie har visserligen en fördel eftersom han vet alla gömställen utan att behöva nosa speciellt mycket, men jag försöker att variera och hitta nya gömställen från gång till gång.

Igår tog jag ett krafttag med Nikons koppelträning. Han har blivit en pina på promenaderna nu, och jag vet att man skulle ha tagit tag i det tidigare, men jag har jättesvårt för att vara konsekvent när det gäller koppelträning. Ibland kommer man till en punkt när man känner att det är mer värt att faktiskt komma framåt, och då är man alldeles för förlåtande gällande koppeldragandet. Det börjar med sträckt koppel som hunden lägger lite vikt på, och ju mer man inte orkar desto mer drag tillåter man. Nu är han så stark att ensamma promenader med båda hundarna bara blir en börda.

Men igår hade jag plötsligt världens energi för koppelträning och jag såg resultat ganska snabbt. Från att behöva påminna ungefär vartannat steg kunde vi gå flera meter. Det är givetvis mycket jobb kvar, och jag vet inte hur länge jag kommer orka vara konsekvent, men jag hoppas att jag håller ut. Jag har funderat lite på att köpa en vgw-sele till honom, som är en sele där man fäster kopplet på bröstet för att hunden inte ska få samma kraft att dra, men jag kanske lugnar mig lite med det och kör på ordentlig träning istället, så länge jag orkar. Alternativet är att köpa en sådan som man använder när man inte orkar träna, det skulle t.ex. underlätta mycket om jag kunde ta promenader ensam med båda hundarna, för det går inte att koppelträna när man har två hundar med sig. Vi provade en sådan sele på Nikon på djuraffären, men den kändes väldigt klumpig och ingen storlek passade honom, för liten på vissa ställen och för stor på andra. Om jag ska investera i en sådan kommer jag ta den som är avsedd för valpar/växande hundar eftersom den är mycket smidigare och han ju inte har växt färdigt än.

Jag avslutar med en bild på en fräsig staffe i one-piece som husse fotograferade igår. Den har faktiskt vad jag kan se precis en sådan sele som jag pratar om, fast kopplet är fäst på ryggen istället för på bröstet.