Ollie är som sagt friskförklarad i ryggen nu, men vi har fortfarande några gånger kvar på vibrationsplattan eftersom vi köpte ett kort med 10 pass. Det skadar inte att fortsätta trots att han är frisk, tvärtom är det bara bra, så när jag kom hem från jobbet hoppade vi in i bilen och började äventyret med lite vibration för Ollie. Han var jätteduktig och låg verkligen stilla och slappande av.
När vi var klara tog vi en promenad som uppvärmning inför träningen, och när vi kom tillbaka till bilen fortsatte färden mot skogen. Jag skrev tidigare att jag blev inspirerad till att träna lydnad när jag såg en film med en liten pomeranian, så när vi steg ur bilen tog jag fram listan med alla moment i lydnadsklass 1 och lät husse agera tävlingsledare.
Vi började med Ollie och körde igenom tandvisning, linförighet och platsläggande. Tandvisningen är Ollies svagaste moment eftersom han inte alls tycker om när man petar i hans mun. Ibland morrar och varnar han, men idag gick det bra. Dels var han på bra humör och glad för att vi tränade, och dels är det enklare när det blir en speciell situation, t.ex. när vi tränar eller när han är hos veterinären.
Linförigheten gick riktigt bra. Jag brukar inte träna med koppel eftersom jag tycker att det är i vägen, och jag inbillar mig att det är enklare att lägga på ett koppel när hunden vet vad den ska göra utan, men idag ville jag göra det på riktigt och eftersom det är linförighet och inte fritt följ som gäller i lydnadsklass 1 så var det koppel på som gällde.
Ollie började lite okoncentrerat, men när jag hade peppat igång honom lite med en boll var han med på noterna och gick jättefint. Jag måste visserligen prata med honom lite mer än vad som är tillåtet på tävling, men träning är träning. Han har en tendens att ta ut lite för mycket avstånd, men idag gick han nära och fint.
Utgångspositionen som jag har slarvat med men för inte så länge sedan började träna lite mer seriöst satt faktiskt bättre den här gången. Det är absolut inte klockrent eller ens speciellt bra ännu, men jag ser hans framsteg och det är det viktiga. Han kommer närmare och han sitter rakare. Han behöver fortfarande mycket styrning, men det går framåt.
Platsläggandet var inga svårigheter förutom att Ollie har en tendens att lägga sig lite snett samt att han fuskligger med armbågarna ovanför marken. Att han fuskligger nu har jag förståelse för eftersom det var 3 plusgrader och vi befann oss på en lerig grusplan, men han brukar å andra sidan fuska lite nu och då inomhus också, så det finns väl saker att förbättra. Han är i alla fall duktig på att stanna och att stanna kvar.
När vi hade tränat på de tre första momenten några gånger bytte jag hund och tog ut Nikon. Nikon har inga problem med tandvisning. Han bryr sig inte när man petar i hans mun, förutom att han blir lite glad ibland och vill hoppa upp mot personen som ska titta på tänderna, och att han ibland vill bitas lite. Han bits dock inte för att han vill varna utan för att det är så han visar kärlek... Den här gången gick det hur bra som helst och jag ger oss en tia på det momentet!
Linförigheten gick inte alls speciellt bra med koppel. Jag har inte tränat det med koppel alls med Nikon, så jag tog helt enkelt av det och körde fritt följ istället. Jag ville mer fokusera på att komma igenom programmet med honom. Kopplet kan jag introducera hemma i lugn och ro. Han arbetade på bra och gick riktigt fint. Ibland fuskade han lite och ville springa fram till husse, men överlag är jag jättenöjd.
Husse passade på att filma lite när jag gick med Nikon utan att han kommenderade. Jag tränade bland annat på tempoväxlingar, och jag ser nu när jag tittar på filmen att jag springer väldigt roligt. Det beror på att jag vill springa utan att röra mig roligt, för när jag rör mig roligt blir Nikon glad och vill hoppa, så jag försökte mer "flyta fram" än springa. Nåja, resultatet blev väl ganska bra ändå!
KLICKA HÄR för att titta på filmen.
Platsläggandet fungerar väldigt bra förutom en sak. Än så länge måste jag stanna till när jag lägger honom, annars följer han gärna med. Om jag stannar till lite kort och kommenderar ligg är han jätteduktig och lägger sig rakt (oftast) och stannar kvar tills jag kommer tillbaka och sätter honom. Vi får bara träna lite mer på själva läggandet.
Efter några repetitioner var det dags att byta till Ollie igen, och först ut var inkallningen. Att komma på inkallning har han inga problem med, det är just det där med att han ska komma in i position som är det svåra. Jag hade inga stora förväntingar, men det visade sig att det faktiskt gick riktigt bra. När han kom emot mig visade jag med handen hur han skulle gå, och han följde med och satte sig ganska hyfsat vid min sida. Mycket bättre än jag hade trott!
Ställandet gick bra när Ollie väl hade förstått att det var just stå han skulle göra. Han brukar slarva och lägga sig ner istället, men vi nötte kommandot ett tag och sedan var det inga problem alls. Han stannade kvar fint tills jag kom tillbaka. Att stanna kvar är Ollie väldig duktig på, det är mest att han ska stanna i rätt ställning som kan vara svårt när han slarvar och inte lyssnar på kommando.
I apporteringen använde jag en apportbock i plast eftersom han har börjat tugga lite på den i trä. Vi har inte tränat det på ett tag nu och först ville han spotta ut den några gånger, men det tog inte lång tid förrän han satt fint vid min sida och höll den i munnen tills jag tog den av honom. I lydnadsklass 1 är det fem sekunder som gäller, och det klarar han med bravur.
Sist ut var hopp över hinder, och något hinder har vi inte. På vår bil kan man sätta ett snöskydd fram på grillen som är som en avlång plastbit ungefär, och i brist på annat fick vi ställa upp och använda oss av det. Tyvärr var det lite kort, men det fungerade i alla fall. Ollie tycker om att hoppa, och trots att han fuskade lite i början och sprang bredvid blev det faktiskt riktigt bra till slut.
Nu var det dags för Nikon igen och vi började med ställandet som gick riktigt bra. Av någon anledning är det enklare att ställa honom än att lägga honom i fart, och även om det kanske inte var helt klockrent tycker jag ändå att han gjorde bra ifrån sig. När han stannade så gjorde han det fint och rakt, och i den situationen är han mycket bättre på att lyssna på kommando än vad Ollie är.
Med Nikon skippade jag apporteringen eftersom vi inte har tränat alls på det. Han brukar inte vilja släppa ifrån sig saker så lätt, och om jag hade gett honom en apportbock hade han tyckt att det var lattjo lajban och sprungit iväg med den. Det får alltså vänta, och känner jag honom rätt kommer det ta lång tid innan vi får fason på det...
Hopp över hinder var kanske inte helt optimalt eftersom hindret var alldeles för litet för Nikon, men han gjorde det bra och han kom fint in i position. Det vore roligt att prova med ett större hinder, men av det vi kunde göra tycker jag i alla fall att vi gjorde det så bra vi kunde.
Vi avslutade lydnadsträningen med att Ollie fick komma ut igen och köra platsliggning med Nikon i två minuter. Egentligen ska man göra platsliggningen innan de andra momenten, men nu fick det bli i slutet eftersom jag från början hade tänkt skippa det på grund av att det var lite kallt och blött ute. Jag ändrade mig dock eftersom de inte verkade särskilt brydda av vädret. Nikon låg jättefint förutom något enstaka gnäll. Ollie fusklåg lite, men å andra sidan var det ju som sagt lite kallt och blött.
Efter platsliggningen fick Nikon hoppa in i bilen ett tag och Ollie fick köra lite uppletande. Han hittade fyra av fem föremål jättefint, men det sista hade han problem med. Till slut hittade han det i alla fall och vi avslutade med att leka lite med boll för att han skulle få röra sig ordentligt och göra av med den sista energin. Han ska ju helst gå ner lite i vikt, så han behöver all motion han kan få.
När Ollie var klar för dagen fick Nikon komma ut och gå ett spår som husse hade lagt när vi kom dit. Jag satt i bilen med Ollie och väntade, och husse meddelade att det hade gått hyfsat bra. Nikon var något okoncentrerad och tappade spåret ibland. Han hittade det dock snabbt igen, förutom precis vid slutet då han tappade det och kom in till slutet från fel håll. Nåja, han kom ju fram i alla fall, och han var riktigt snygg i sin spårsele som vanligt!
Det blev en fullspäckad dag med en massa roliga hundaktiviteter, och nu myser vi alla i soffan. De fyrbenta ligger utslagna och sover djupt. Det är så härligt att se dem jobba och bli riktigt trötta och nöjda efter en rolig dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar