Tandstensborttagning.

Idag var det dags för Ollie att få tänderna rengjorda igen. Han får en del tandsten, så som många små hundar får. Varför just mindre hundar oftare får tandsten vet jag inte, men så är det tydligen i alla fall. Saken blir inte bättre av att han inte tycker om att borsta tänderna. Nikon sitter och väntar på tandborstningen varje kväll, men Ollie går hellre och gömmer sig när tandborsten kommer fram. Egentligen borde vi väl vara hårdare på det, men det är inte så lätt. I bästa fall kommer man åt att borsta utsidan av tänderna. Insidan går han inte med på.

Vi lämnade in honom klockan åtta i morse då han fick en spruta med lugnande. Klockan tolv fick vi hämta honom, och det var först vid niotiden i kväll som han började vara sig själv igen. Han är fortfarande lite hängig, men han ligger i alla fall inte och gnäller och skakar längre. Jag hatar att se honom så, och det känns så onödigt att han ska behöva sövas för tändernas skull. Men det är som det är. Det måste göras, annars riskerar han att få mycket större problem. Tänderna ser fina ut och han har inga andra problem förutom tandstenen, men väntar man för länge kan det leda till tandlossning och andra mindre roliga saker.

Nu väntar vi bara på att det ska bli i morgon så att han blir sitt vanliga jag igen. Det är verkligen inte roligt att han ska behöva vara påverkad en hel dag. Den här gången var vi alla fall hårda på att vi inte ville att han skulle ligga med lugnande så länge innan tänderna blev fixade. Förra gången lämnade vi in honom på morgonen och fick inte hämta honom förrän sen eftermiddag då han nyligen blivit klar. Det känns inte okej att han ska behöva ligga så länge, så den här gången bytte vi klinik och det känns bättre. Nu får vi bara se till att ta ett ordentligt ryck med tandborstningen och försöka göra vårt bästa för att förlänga tiden innan han behöver göra om det igen.