Vi bestämde oss för att gå genom en liten skogsyta istället för att följa promenadvägen, och helt plötsligt hoppade det upp en hare framför ögonen på oss. Den var så nära att husse nästan trampade på den innan vi fick syn på den och den snabbt skuttade därifrån.
Ollie var som sagt lös, och även om jag vet att det finns harar här också och inte bara skogen är man på något sätt mindre uppmärksam efter vilt när man går i och runt stan. Där tittar man istället mest efter mötande hundar, cyklister att akta sig för och annan trafik. Haren fladdrade iväg precis framför näsan på Ollie som blev intresserad och tog några hoppskutt efter den, men så fort jag ropade "hit" vände han som på en femöring och kom tillbaka till mig.
Jag kan inte säga att jag litar på honom till 100 %, för det har funnits gånger då han inte har lyssnat. Dessa är dock enkla att räkna på en hand, och ingen av dem har haft med vilda djur att göra. Han fyller snart sex år och det är ett ganska bra betyg när det gäller pålitlighet. Mycket av det är förstås mitt ansvar eftersom jag bara släpper honom när jag anser att han klarar det.
Ju äldre och klokare han blir desto enklare blir det, och det är verkligen en fin känsla att kunna lita på sin hund och se att han hellre väljer belöning och lek med matte framför att ta upp jakten på en spännande hare. Jag tror inte att man någonsin ska lita på sin hund till 100 %, de är trots allt djur som har egna viljor och kan fatta egna beslut, men att känna tillit till sin hund är verkligen en underbar känsla.
Nu liger båda jyckarna och sover i soffan efter middagen. Jag passade på att vaxa mina kängor så att de ska hålla sig täta och fina. Ett par bra, bekväma och vattentäta kängor är en hundägares bästa vän, eller i alla fall en av dem, och dessa behöver också lite kärlek och omvårdnad i ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar