Jag har inte bloggat på nästan en vecka, men å andra sidan har det inte hänt så mycket heller. Vi var hos mina föräldrar i helgen och firade mamma och syster som fyllt år. Förutom det har det mest varit jobb, promenader, mys och höstigt väder.
Nikon har fått trubbel med ett öra. Vi har ingen aning om vad det är, men toppen av örat blev plötsligt skorvigt och började tappa päls. Förhoppningsvis är det inget allvarligt, men man vet ju aldrig. Staffar är ju utsatta för en del hudproblem. Det finns inget sådant i Nikons familj, men det kan ju dyka upp ändå förstås. Det kliar i alla fall inte och han verkar knappt vara besvärad av det. Han har bara ruskat lite på huvudet ibland, så det skulle ju kunna hänga ihop med någon typ av öroninflammation eller något liknande. Vi håller tummarna för att det är något som enkelt kan botas, och har tid hos veterinären på onsdag.
Ollie ska till veterinären på fredag för att ta blodprov. Han hade höga levervärden när han åt kortison, och nu vill vi se om de har gått ner till det normala. Ollie är ju lite av olycksfågel, och har haft höga levervärden förut också utan att någon kunde hitta en anledning. Nu sa veterinären att levervärdet kunde bli högt av kortison, och ville ta ett prov med tanke på hans tidigare historia. Mycket riktigt var värdet högt, men det var inte det värdet som kunde bli högt av kortison, utan ett annat. Typiskt. Men jag är van... Nu ska vi se hur det ser ut när han inte äter några mediciner. Klådan är under kontroll. Den är inte helt borta, men han kliar inte sönder sig och han behöver inte ha tratt. I dagsläget är det nog det enda vi kan önska. I november ska han även tillbaka till ReDog för ett återbesök och kontrollera ryggen. Undrar om han någonsin kommer att betraktas som frisk?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar