En av medicinerna som jag skulle hämta ut idag på apoteket fanns inte i lager, den måste beställas hem. Dessutom visade det sig att vibrationsplattan som finns i vår stad är så ny att den inte ens har kommit än!
Vi kan alltså inte börja med behandlingen än. Medicinen skulle i alla fall komma i morgon, men med vibrationsplattan är det lite mer osäkert, hon hoppades att den skulle komma den här veckan... Det hoppas jag också. Eftersom vi ska på återbesök om tre veckor och se om medicinerna och rehabiliteringen har hjälpt vore det ju bra om vi fick börja så snart som möjligt, annars har man ju inte ett fullvärdigt resultat av det. Att skjuta på återbesöket går inte heller eftersom han ville se Ollie innan han slutar äta den muskelavslappnande medicinen, och den ska han bara äta i 20 dagar och vi har inte fler tabletter än så.
Vi får hoppas på det bästa.
Nu har vi delat av vardagsrummet så att Ollie ska hålla sig stilla, och försökt göra det så mysigt som möjligt åt honom i hans lilla "hage". Det enda vi inte kan påverka nu är att han hoppar upp och ner i soffan. Vi funderade lite på att bygga en ramp av något slag, men jag vet inte riktigt hur det skulle gå till.
Ollie är så duktig och klarar sig än så länge fint i hagen och med sina 15-minuters promenader utan att klaga. Nikon vill helst också vara inne i hagen, trots att han har hela resten av lägenheten att vara i. Det är ju alltid roligast att vara där man inte ska vara.
För tillfället måste vi i alla fall hålla hundarna åtskilda, dels för att förhindra lek och spring och för att Ollie ska vara så stilla som möjligt, men också för att Ollie verkar vara lite extra känslig nu när de har klämt så mycket på honom. Han har kanske lite extra ont och visar det genom att vara väldigt tjurig emot Nikon. Sedan vi kom hem igår har de rykt ihop två gånger utan orsak, det är bara Ollie som tydligt visar att han behöver extra utrymme nu, och det får han i sin hage.
Vi håller alla tummar och tassar för att behandlingen ska gå bra.
SvaraRadera