Viktfunderingar.

Ollie kastrerades i april, och efter det har han långsamt gått upp lite i vikt, från ca 4 kg till ca 5 kg. Precis i början åt han mer, men det varade bara några dagar, sedan gick det tillbaka till hans vanliga matlust, vilket oftast är ett mål mat om dagen. Han har alltid varit petig med mat. Jag har försökt att ge honom mat på bestämda tider, och att ta bort maten om han inte äter. Men han hade problem med att han kräktes när magen var tom, så tillslut fungerade det bäst att ha maten ståendes framme så att han kan äta när han vill, vilket ibland kan vara på natten. Nu kräks han inte alls lika ofta längre, och han äter en gång om dagen, eller i enstaka fall två gånger.
Men åter till mitt dilemma. Vi kan ju konstatera att det inte går att dra ner på maten, han äter ju ändå mindre än vad han ska göra enligt påsen (han äter 1 dl om dagen). Jag kan inte heller byta till ett foder för kastrerade hundar, eftersom han äter specialfoder mot urinsten. Godis får han ju när vi tränar, och ibland "råkar" man ju "tappa" någon matbit när man lagar mat. Godiset vill jag inte dra ner på, han får ändå inte överdrivet mycket, och det behövs när vi tränar. Att ge den vanliga maten som godis fungerar inte heller eftersom han inte tycker att den smakar som belöning, det är inte värt att jobba för den. Vi ska definitivt dra ner på antalet smakbitar från vår egen mat.
I början tyckte vi att det var positivt att han gick upp i vikt eftersom han alltid varit lite mager, men nu vill jag inte att han ska gå upp mer. För att undvika detta har jag ökat på motionen. Vi satsar på att gå två långpromenader om dagen istället för en. Det kanske inte blir alla dagar, men mer motion ska han definitivt få. Speciellt nu när vintern kommer och det inte blir någon agility eller lika mycket lösspring på stora gräsmattor. Det känns som att motionen är det enda jag kan ändra på angående vikten. Så egentligen är det ju inget dilemma, mer ett konstaterande. Vi måste helt enkelt hålla större koll på hans vikt nuförtiden, och ge honom mer motion.

Dagens motion började med en långrunda runt sjön. Ollie skötte sig perfekt, som vanligt (skönt att kunna säga det nu). Längs vägen mötte jag ett pensionärspar som berömde Ollie för att han var så fin och såg så snäll ut. Det är alltid roligt när folk stannar och pratar och är intresserade av ens hund. Kvinnan var allergisk och kunde inte klappa Ollie, men hon beundrade honom på avstånd.
Nu väntar vi på att husse ska komma hem från jobbet, och nästa motionsrunda gör vi ikväll alla tre. Övriga aktiviteter vi ägnar oss åt är att slappa på soffan, gosa, och göra små inomhusaktiveringar, t.ex. fortsätta nöta in markering av fingrarna. Han börjar bli riktigt duktig på det nu!