TV-världens hundtränare.

Hundproblem är ganska uppmärksammat i TV nuförtiden, och det finns flera hundcoacher, hundpratare och hundtränare. Vissa människor tycker att alla dessa program hör hemma på soptippen, medan andra är frälsta av "sin" hundguru. Vissa älskar precis allt en person gör, och andra hatar allt samma person gör.

Jag tycker för det första att det är bra att hundträning uppmärksammas, och att TV kan nå ut till fler människor än kurserna på brukshundklubben, på gott och ont. Det gäller att lära sig att plocka russinen ur kakan, att ta till sig de bitar man tycker är vettiga och som passar för ens egen hund. Hundar är individer och svarar olika på olika metoder. Det som fungerar för en hund, kan göra problemen värre för en annan, beroende på hund och på vad som ligger bakom problemet.

Något som också är viktigt att veta är att det aldrig går så snabbt att få bort ett oönskat beteende som det gör på TV. Det krävs träning, träning och åter träning. Att det ser så enkelt ut för hundtränarna beror på flera saker, en artikel som tar upp detta finns att läsa på Canis hemsida, den heter "Hundinstruktörens fula knep" och finns att läsa här. Artikeln tar upp flera tänkvärda saker, men enligt mig är den lite väl hård, och mot slutet blir det ganska barnsligt smutskastande mot en viss hundtränare. Alla får ha sin åsikt såklart, men man kan framföra den på olika sätt.

Även om hundtränarna får det att se enkelt ut, så är deras uppgift inte att lösa problemet, utan att ge ägaren kunskap och verktyg för att på sikt lösa problemet genom träning. En hund som t.ex. gör utfall blir inte magiskt fixad genom att gå förbi hundar tills den blir trött och inte längre har energin att göra utfall, men på sikt kan träning med andra hundar hjälpa, och ägaren måste se och förstå hur den ska göra för att träna sin hund. Hunden måste bli utsatt för situationen under kontrollerade former, och lära sig att förknippa andra hundar med trevliga upplevelser, så att den lugnar ner sig och inser att hundar man möter på promenaden inte måste utmanas. När ägaren tar kommandot över situationen kan hunden slappna av.

En negativ sida med dessa TV-program är att de som är mindre erfarna inom hundträning kanske inte ser vad just deras hund har för behov och vilken träning som passar just den hunden. Ofta måste man kunna bedöma bakomliggande orsaker för att hitta rätt träningsmetod. En hund som gör utfall mot andra hundar behöver inte nödvändigtvis vara hundaggressiv, den kan lika gärna vara osäker. I det fallet måste man stärka hundens självförtroende samtidigt som man arbetar med själva utfallen. En understimulerad hund kan ta på sig uppgiften att vakta ägaren på promenaden, när den i själv verket bara behöver vettigare arbetsuppgifter.
Vissa skulle nog behöva en kurs på brukshundklubben istället för ett "gör det själv"-program på TV, men man får ta det onda med det goda och se fördelarna med att hundträning uppmärksammas så att Svensson får upp ögonen för att det finns lösningar för hundens oönskade beteenden. Man får bara hoppas att de flesta har sunt förnuft och kan plocka delar av TV-programmen istället för att blint följa alla råd från en enda person.

Här kommer lite personliga åsikter om de hundtränare jag har kommit i kontakt med via TV och böcker.

Cesar Millan

Cesar Millan, "Mannen som talar med hundar" ("The dog whisperer"), är nog den hundtränare som diskuteras mest. Hans metoder beskrivs av de frälsta som mirakel, och av motståndarna som hårda, förlegade och i vissa fall djurplågeri.

Min åsikt om Cesar är att han i många fall har en bra poäng. Han pratar mycket om att man som hundförare måste vara lugn och ha en bra energi, och det tycker jag också är viktigt. Däremot använder han i vissa fall metoder som el-halsband, vilket jag inte tycker om. Hans specialgjorda stryphalsband gillar jag inte, det har t.o.m. forskats i om det kan skada känsliga nerver i hundens nacke.

Hans mål är att få hundar undergivna, vilket jag ibland kan uppfatta som att hundarna kommer i ett tillstånd där de inte vågar agera ut, och det hjälper ju egentligen inte den bakomliggande orsaken.
Han tränar sällan med belöning, men poängterar alltid att hundar behöver kroppsarbete (motion), regler (uppfostran) och därefter tillgivenhet (kel, lek, etc).

Något som är tänkvärt i Cesars program är att USA har en helt annan syn på hundar är vad vi har i Sverige. Självklart finns det många som är duktiga med hundar där, men många tar inte ens ut sina hundar på promenader. De rastas enbart på gården och får aldrig någon mental stimulans. Vi svenskar har svårt att förstå varför inte ägarna kan ta dagliga promenader och kanske amnäla sig till en agilitykurs, men det är nog svårt att ändra uppfattningen om hundhållning, och om ägarna inte vill lägga ner arbetet som krävs för att tillgodose hundens behov så kanske det krävs andra lösningar för att få hunden att fungera i samhället. Och de flesta verkar ju trots allt bli nöjda tillslut.


Victora Stilwell

Victora Stilwell, "It's me or the dog", tränar hundar med positiv förstärkning.
Jag gillar det mesta Victoria gör. Hon tränar ofta med belöning, och vänjer hundar vid situationer genom att förknippa det otäcka med något bra.
Något som jag inte tycker om är att hon rekommenderar att hundar som har svårt för att vara ensamma hemma ska sitta i bur. Men återigen har de inte samma hundhållning där som i Sverige, där vi har lagar om burförvaring.


Fredrik Steen

Fredrik Steen, "Hundcoachen", har inte synts i TV på sista tiden. Ärligt talat så kommer jag inte riktigt ihåg hur hans TV-program var, men överlag är min uppfattning att han är ganska bra även om jag inte håller med honom i allt.


Barbro Börjesson

Barbro Börjesson, "Hundskolan" i Go'kväll, är nog den hundtränare jag tycker minst om. Hon tränar ofta hundar genom att tillföra obehag. Om en hund t.ex. skäller på andra hundar kastar hon nycklar/koppel/petflaskor bredvid eller t.o.m. på hunden för att bryta beteendet. Att bryta beteenden har jag inget emot, men jag tycker inte att man ska använda ett plötsligt, skrämmande ljud och föremål för att få hundens uppmärksamhet. Jag säger inte att allt hon gör är dåligt, men hennes metoder stämmer inte alls överens med mina. Jag föredrar att träna med positiv förstärkning, och tar hellre fysiskt hunden ifrån en situation där den inte sköter sig.

Jag har även läst en av Barbros böcker där hon rekommenderar ryck i kopplet för att lära valpar att gå fint, och det är ingen snäll metod. Ett löst knyck kan vara okej för att få hundens uppmärksamhet, men detta är verkligen något som oerfarna hundägare kan missförstå och missbruka. Många hundar har problem med nacken p.g.a. whiplashskador som har uppkommit genom hårda ryck i kopplet.

Barbro har dessutom rekommenderat burförvaring för en hund som inte kunde lämnas ensam hemma, vilket är oansvarigt då vi i Sverige har Jordbruksverkets lagar om att hundar inte får sitta instängda i bur annat än i bil, på tävling/utställning, eller i vissa fall p.g.a. skada (hundgårdar har regler om hur stora de ska vara och vad som ska finnas i dem). Barbro nämnde i slutet av programmet att jordbruksverket har regler och att man bör titta på dem, och att när burträningen är klar är det meningen att buren ska lämnas öppen när familjen lämnar huset. Men under träningsfasen när buren är stängd begår familjen ändå ett lagbrott. Och vem vet hur lång tid det tar innan burträningen är "klar"? Jag tror även att vissa som testar detta kanske tycker att det är smidigt och att buren förblir stängd för att förhindra att hunden t.ex. förstör inredningen när den är ensam.

Jag tycker att man bör lägga energi på ensamhetsträning istället för att lösa problemet med en bur. Då kan hunden själv välja sovplats och om den vill ligga i en bädd där det är varmare eller på golvet där det är svalare, den kan gå runt och sträcka på benen, den har tillgång till vatten (som hunden i buren inte hade, även om man kan sätta vattenskålar i burar också). En hund ska inte ha sin trygghet i en bur, utan i sig själv.
Självklart kan det finnas extremfall av hundar som faktiskt inte kan slappna av på något annat sätt än att ha sin trygghet i en bur, men dessa fall bör ha hjälp av en duktig instruktör och det är inget man ska rekommendera till hela Sverige.


För att sammanfatta det hela:

Man måste lära sig att sålla bland alla "goda råd" och hitta guldkornen som passar för ens egen hund och situation. Och man ska aldrig göra något som inte känns bra bara för att någon annan säger att det är rätt väg att gå. Lita på magkänslan och behandla din hund som en levande, tänkande, kännande varelse!