Trevliga dagar.

Ja, jag vet att jag har skrivit om våra mysiga höstpromenader förut, men nu gör jag det igen. Det är så skönt att vara ute och gå när luften är kall och frisk, på med en tjock tröja, och har man tur skiner solen. Ollie sköter sig superbra, det verkar som att han får fått någon slags ny höstenergi för han är piggare på promenaderna och verkar jätteglad. Kanske beror det på att det inte är så varmt ute, eller kanske uppskattar han promenaderna mer när han slipper bry sig om och skälla ut alla mötande hundar, eller kanske både och. Han känner säkert av att jag tycker att det är roligt att gå ut också.

Igår mötte vi tre små flickor på promenaden. De frågade om de fick klappa Ollie, och det fick de såklart. En av tjejerna frågade om Ollie var en chihuahua, den kommentaren har jag fått många gånger, även om han inte är lik en chihuahua på en fläck. Jag antar att folk bara ser en liten hund och tänker chihuahua. Tjejerna tipsade mig om att det stod fyra greyhounds (bra gjort att kunna den rasen i alla fall, men de kanske hade frågat) lite längre bort som blev arga när de såg andra hundar, så de rådde mig att gå förbi utan att synas. Jag har sett dessa greyhounds flera gånger, och de brukar skälla på Ollie, så jag tog flickornas råd och höll Ollie på sidan. Jag tycker alltid att man ska respektera andra hundägare och underlätta för dem om de har skälliga hundar. Jag vet ju hur det känns eftersom Ollie gjorde likadant förut, men många hundägare verkar strunta i detta och en del har till och med stannat och tittat när min hund skäller istället för att underlätta och ta sin hund därifrån. Hur mycket man än tränar så finns det alltid folk som förstör för en, men det är något man får ta, man kan inte uppfostra andra människor. Jag är i alla fall jätteglad att vi har kommit till rätta med problemet, och jag uppskattar våra promenader så mycket mer nuförtiden. Det är härligt att kunna möta andra hundägare och heja eller dela ett leende en eller en blick eller kanske till och med stanna och prata en stund, för man känner ju en slags samhörighet med andra hundägare.

Ollie brukar ofta få hoppa upp på saker på promenaderna, som stenar, stubbar eller bänkar, och han vet att han får godis då. Ibland tar han chansen och hoppar upp på något självmant för att se om jag vill bjuda på en godbit. Igår hoppade upp på ett krokigt träd där han knappt fick plats, och självklart plockade matte upp godis direkt. Han är ju så söt!

När man kommer hem efter en lång, skön promenad är det mysigt att lägga sig och vila. Finns det en liten solstrimma så hittar Ollie den.