Vacker tass.

Nikon tränar på att vinka till publiken!

Pall-konster.

Idag tog vi bilen till en stor yta för att träna lite med hundarna. Med Nikon ville jag testa hur pass villig han är att komma tillbaka med en kastad leksak. Trots att han gillar att kampa har han inte förstått grejen med att komma till mig med leksaken för att få kampa, istället springer han runt med leksaken och biter på den. Vi har tränat inomhus, och där kommer han tillbaka snabbare och snabbare för varje gång. Från att vara borta på egen hand i flera minuter kommer han tillbaka ganska omgående för att få leka vidare med mig. I den här träningen ingår också "loss" som fungerar riktigt bra.

Utomhus var en annan sak tydligen. När han fick leksaken drog han iväg på 25 frivarv och verkade tycka att det roligaste som fanns just då var att bara springa omkring och bära, trots att vi sprang omkring och tjoade, satte oss på huk på marken och försökte med allt möjligt för att han skulle tycka att vi var intressanta. När han väl kom tillbaka och fick kampa hade han helt glömt bort ordet loss. Vi upprepade detta några gånger innan vi gav upp. Nästa gång måste vi ha med oss en till likadan leksak tror jag, så att det finns något att locka med. Förhoppningsvis tycker han, som de flesta andra hundar, att leksaker är roligare när någon annan håller i dem.

Han fick i alla fall springa runt och röra på sig ordentligt, både ensam och med Ollie. På den stora ytan kunde de sträcka ut och jaga varandra ordentligt. Efter det passade det bra att köra lite uppletande med Ollie. Husse gömde fyra föremål. Den här gången var det ganska svårt eftersom det var så mycket mark att söka av och det fanns bra gömställen för föremålen så att de inte syntes så lätt. Det var ett bra tag sedan Ollie körde uppletande, men oj vad duktig han var! Han var så peppad och glad och arbetade jättefint, helt självständigt och på hela den stora ytan. En enda gång kom han tillbaka till husse tomhänt, men han stack direkt igen på kommando.

Förutom att Ollie var så duktig på själva uppgiften gjorde han också ett imponerade arbete med tanke på att det hördes skott i bakgrunden. Första skottet hörde han när vi väntade på att husse skulle gömma föremålen och jag såg hur han stelnade till, men han blev inte rädd utan mest lite på sin vakt. Eftersom han brukar vilja springa tillbaka till bilen när han hör skott funderade jag på om det ens var någon idé att försöka, men när han nu inte visade någon stor rädsla gjorde vi ett försök ändå. Han gjorde precis det han skulle och brydde sig inte ens om skotten! Han var alldeles för fokuserad på arbetet och sprang omkring med glädje trots smällandet. Jag är så stolt över honom! Det var inte så många skott och de var på långt avstånd, men för honom är det en stor bedrift.

Nikon hörde också skott när han sprang omkring, men eftersom han aldrig har brytt sig förut var det ingen fara. För honom är det bra och nyttigt att höra skott. Jag tror inte att Ollie kommer att bli mindre rädd för skott bara för att han inte brydde sig idag, men ju fler gånger det går bra desto bättre är det ju!

När vi kom hem började husse mecka med crossen, och eftersom det finns roligheter och träningsmöjligheter i allt passade han på att leka upp hundarna på meckar-pallen. För lilla Ollie var det inga problem. Nikon var lite för stor (och lite mer försiktig) för att komma upp helt och hållet, men han gjorde sitt bästa!

Träning.

Härliga promenader både igår och idag har jag haft med hundarna. Inga problem trots att jag går ensam med dem, jätteskönt! Nikon drar visserligen lite när han märker att man är på hemväg, men med den nya selen kan man knappt kalla det drag, det märks mest att han är mer fokuserad på att gå framåt och ligger på lite mer. Jag minns att Ollie också var så som unghund, att han drog mer på hemvägen, men det "växte bort" efter en tid.

Idag har det blivit ganska mycket träning för hundarna, i alla fall för Nikons del. Ollie kan träna bra länge utan att tappa fokus, men Nikon är ju fortfarande ung och har lite svårare att sortera intrycken. Först tränade husse, sedan blev det godissök och efter det tränade jag. Husse tränade vacker tass/high five med Nikon, och lite allt möjligt med Ollie.
Egentligen borde jag kanske inte tränat med Nikon idag när han redan hade tränat, jag märkte att han inte hade samma pepp som vanligt och redan var lite trött, men jag ville gärna att husse skulle filma oss och ge synpunkter om position som är svårt att se för mig som bara ser uppifrån, så vi körde ett litet pass ändå.

Klicka här för att se filmen från dagens träning med Nikon.

Jag fortsatte att kämpa med olika kommandon i fritt följ med Ollie. Det gick sämre idag än förra gången, och jag vet faktiskt inte hur jag ska komma vidare. Jag har provat allt nu känns det som. När han bara står stilla på stället kan han det klockrent så jag vet ju att han kan och förstår orden, men så fort vi går fortsätter han att chansa istället för att lyssna typ två gånger av fem. Det var skönt att husse tittade på och kunde instämma i hur konstigt det är så att det inte bara är jag som tror att jag gör fel på något sätt. Jag tror att jag måste ta en lång paus med just den träningen nu, för jag kommer ingenstans och det är inte roligt längre. Kanske blir det bättre i sommar när man kan träna ute och komma in i rätt stämning.

Jag längtar efter att komma igång med spårträningen med Nikon och agilityn med Ollie, men det får bli när det blir barmark. Nu får det snart vara nog med snöväder.

Såhär såg Nikon ut efter träningen. Det tog verkligen på honom att behöva tänka så mycket på en och samma dag.

Blandrashundar.

Nyhetsmorgon pratade idag om myter och sanningar om blandrashundar.

Klicka här för att se inslaget.

Överlag tyckte jag att det var bra. Något förenklat och kortfattat kanske, men det är väl så det måste vara om man ska nå ut till "vanliga människor", d.v.s. de som inte är inbitna hundnördar. Vissa saker håller jag kanske inte med om, men jag tycker ändå att de tog upp viktiga saker som att man ska vara lika noga, så mycket som det nu går att vara, när man köper blandras som när man köper renras, och att alla hundar är ett lika stort ansvar som förtjänar samma vård och skötsel.

Jag tycker att de kunde ha poängterat mer att renraser ger större chans för bättre hälsa (om man har undersökt noga innan och köper en valp från friska linjer) eftersom det inom seriös avel finns dokumentation av hundens släktingar, men det är såklart aldrig någon garanti. Även mentaliteten är ju viktig att titta på, och hos de flesta blandraser finns det ju inget annat att gå på än uppfödarens ord om att föräldrarna är "snälla och trevliga hundar".

En annan viktig sak är att seriösa uppfödare förmodligen har mer koll på själva förlossningen, valparnas utveckling, vad de ska äta, vad de ska uppleva o.s.v. för att få en så bra start i livet som möjligt. Å andra sidan kan man ju inte lita på att en SKK-ansluten renrasuppfödare är seriös heller, det finns ju mycket att önska även i den världen. Det är viktigt att tänka på att långt ifrån alla renrashundar kan räknas som sunda, och att den sortens avel inte bör stödjas oavsett hur renrasig den är.

Dessutom borde man passa på att varna för smuggelhundar, som påstås vara renrasiga fast utan papper men förmodligen är en smula billigare. Detta kan vara lockande för en köpare som vill komma över en billig hund av en populär ras, och där köparen inte är medveten om att det är en smuggelhund den köper eftersom den inte har kunskapen att kunna bedöma när något verkar skumt.

Det egna ansvaret bör tas upp, för som novis på ämnet hund är det lätt att lita för mycket på andra människor. Det gäller att läsa på själv så att man kan se på saker med kritiska ögon och själv kunna bedöma om något verkar seriöst eller inte. Att ha koll på rasen eller rasernas egenskaper, hälsa och annat är A och O, då slipper man gå i fällan och bli lurad till något som sedan kanske inte alls blir så som man tänkt sig. Man ska självklart kunna känna förtroende för sin uppfödare, annars bör man välja en annan, men det är fortfarande DU som ska leva med din hund i flera år framöver, och då gäller det att kunna lita mer på sig själv och sina kunskaper än på en uppfödare som lovar guld och gröna skogar.

Det finns mycket att diskutera om ämnet renraser kontra blandraser, och väldigt många starka åsikter. Ju mer man lär sig och intresserar sig för hundar och avel, desto mer inser man att det ligger så mycket mer bakom det än att bara para två trevliga hundar med varandra. I dagsläget vet jag inte om jag skulle våga köpa en blandras till. Jag har haft både tur och otur med min blandis, och likaväl kan jag få både tur och otur med min renras, men chanserna är större att renrasen blir en frisk och trevlig hund eftersom jag vet så mycket om hans linjer och om rasen.

Det är bra att man utbildar inom ämnet hund. Även om man förmodligen aldrig kommer att komma ifrån den oseriösa aveln är det mycket värt om i alla fall några som tittar på det här kanske öppnar ögonen lite och inser att det ligger ett visst arbete bakom att köpa hund. Om någon drar öronen åt sig när en säljare vill träffas på en parkering har man i alla fall nått en liten seger, och förhoppningsvis har någon idiot sålt en smuggelvalp mindre vilket har minskat risken för ovälkomna sjukdomar och förhoppningsvis i förlängningen onödigt lidande för de inblandade hundarna.

Mer kunskap åt folket!

På besök.

I natt har jag och hundarna sovit hos mina föräldrar. Husse är i Norge på jobb och jag passade på att följa med en bit på vägen och hoppa av här. Det är som alltid härligt att komma hit där det finns mer yta att röra sig på, en gård att släppa ut hundarna på och större möjligheter att ha dem lösa ute på promenad.

Jag tog en runda på en halvmil med hundarna idag. Nikon var så snäll med mig, han gick fint i koppel och brydde sig inte när vi mötte en golden retriever som skällde och hoppade emot oss. Ollie var också duktig förstås. Det var verkligen härligt att kunna ta dem båda två utan problem, tack vare vgw-selen.

En rolig sak som skedde under promenaden var att Nikon vid ett tillfälle nosade där Ollie hade kissat och kissade över hans kiss, med lyft ben. Lilla killen börjar bli stor nu! Låt oss hoppas att könsmognadsfasen inte blir allt för outhärdlig.

Vackert väder.

Igår hälsade vi på husses föräldrar och Mynta vilket var en katastrof. Nikon är alldeles för på henne trots att hon försöker säga ifrån. Jag vet inte riktigt hur vi ska lösa det. Mynta är en äldre tik, lugn och snäll, så å ena sidan kanske det behöver gå så långt att hon verkligen sätter honom på plats, å andra sidan vill jag inte utsätta henne för det eftersom han inte ger sig och jag vill inte heller att det ska slå över så att hon blir arg på riktigt. Så det enda vi kan göra är att hålla dem isär och försöka få Nikon att lugna ner sig. Nikon försöker bara vara inställsam, slicka henne i mungiporna och sälja in sig, men han gör det med på tok för mycket hets. Och när Nikon går upp i varv blir "polisen" Ollie stressad och börjar skälla. Det konstiga är att Nikon inte beter sig just så med andra hundar, det är bara Mynta som han är totalt överintresserad av. Kanske beror det på att han varit utomhus när han träffat andra hundar där det finns mer plats och inte blir så tätt inpå hela tiden, men jag vet inte... Ollie är också mystiskt överintresserad av Mynta, men mest hennes bakdel trots att han är kastrerad, fast de kan i alla fall umgås utan problem. Det är något med Mynta som är väldigt attraherande tydligen.

Innan besöket fick hundarna springa av sig och göra lite uppgifter, som att leta efter oss och söka godis, så att de inte skulle vara superpigga när vi kom dit. Det fungerade som sagt inte på Nikon, men den delen av dagen var i alla fall rolig. Underbart väder och stora ytor att leka runt på. Här kommer en film från det.

Idag har vi tagit en härlig promenad. En Nikon som inte drar och är mer intresserad av oss kombinerat med strålande sol och precis lagom kallt väder är underbart! Ollie sköter sig såklart bra som vanligt.

Hundarna fick posera på en bänk, inte helt lätt med en staffe som inte riktigt vill sitta stilla, men det gick till slut.

Husse lärde Nikon "vacker tass" idag. Det tog ungefär fem minuter för den smarta hunden att klura ut vad som förväntades av honom. Bra gjort!

Ollie har tagit vara på solen till max och letar gärna upp en solstrimma av lägga sig och njuta i.

Promenad.

Idag tog vi en lååång och härlig promenad efter att hundarna fått hänga med oss och sitta i bilen när vi uträttade diverse ärenden på förmiddagen. Solen sken och det var lagom kallt. Det enda man kunde klaga på var att det ligger så mycket grus överallt nu, vilket visserligen är skönt för att man slipper halka, men det är nog inte så trevligt för hundarna att gå på. Ollie fick grus i tassen vid ett tillfälle, och han var så söt när han stannade upp och höjde tassen så att jag skulle kunna borsta bort det.

Nikon gick i sin nya sele, mirakel-selen som husse kallar den. Han går så otroligt bra i den om man jämför med hur det såg ut innan. Man kan fokusera på att njuta, berömma och träna kontakt istället för att bråka om vem som ska bestämma hastighet och vägval.

Klicka här för att se en film från dagens promenad.

Tyvärr har Nikon lite skav i armhålan nu, vilket är konstigt eftersom ingenting ligger emot, men vi misstänker att det är spännet som han går och gnider emot när han rör på benen. Hade han varit tjockare runt magen hade spännet suttit högre upp, men nu sitter det nästan längst ner ungefär precis i armhålehöjd, tyvärr. Efter två dagar med långa promenader kanske skavet blev för mycket, men nu har jag fixat och trixat och sytt lite vaddering till selen så att alla hårda spännen och remmar är inklädda i tyg. Matte kan! Hoppas att det hjälper.

Trötta och nöjda hundar ligger nu och sover, en i sängen och en i soffan. Vi promenerade längs vägar där vi aldrig gått förut, och det är såklart extra spännande för små hundar som får så många nya lukter och intryck att koncentrera sig på. Även för matte och husse är det roligt med lite omväxling och nya intryck.