Halkfritt.

Idag har jag köpt mig ett par broddar. Jag sprang på dem på Clas Ohlson och tänkte att jag lika gärna kunde passa på att prova. Just nu är det inte halt ute, det har faktiskt snöat så pass mycket att man kan promenera utan problem. Men när halkan slår till igen kanske jag inte behöver gnälla lika mycket om det.

Broddarna täcker inte hela foten, bara hälen. Men jag tycker att de större ser lite klumpiga ut. De här är små och smidiga, och förhoppningsvis gör de någon nytta i alla fall. Och så har de ju en trevlig reflex också.

Busen och jag har tagit en promenad, och nu ska vi mysa ner i soffan och vänta på husse. Han plåtar hockey och det brukar bli sent, så det blir tv-kväll för mig och Ollie.

Hundrastgård.

Det är på gång att byggas en hundrastgård här i stan. Hundrastgårdar är både bra och dåliga kan jag tycka. Det är positivt att det finns en inhägnad plats där hundar får vara, för det är ju ofta förbud mot lösa hundar i parker och liknande. Det är trevligt att det finns en mötesplats där man kan träffa andra hundägare, och där ens hund kan träffa andra hundar.
Farhågan är ju såklart att olyckor kan hända. Det är inte riskfritt att släppa ihop en massa okända hundar. Även om hundägaren säger att "han/hon är snäll", så vet man ju aldrig hur hundarna reagerar på varandra. Och dessutom finns de alltid människor som inte behandlar andra med respekt, som t.ex. att fråga innan man släpper in sin hund om det redan finns en hund rastgården.
En plats där det kan spridas sjukdomar är det också förstås. Man kan aldrig veta vad de andra hundarna bär på, och ibland vet inte ens ägaren för att det inte finns några symptom. Att en del låter bli att plocka upp efter sin hund är också en grogrund för bakterier. De som inte har hyfs nog att hålla rent borde inte släppas in i rastgårdar.

Ollie har varit i rastgård några gånger där vi bodde förut. Oftast var vi ensamma, men ibland kom det andra hundar dit. Igår åkte vi till den rastgården eftersom vi ändå hade ett ärende i närheten. Det verkar som att den är flitigt använd även på vintern, för det var väl upptrampat. Egentligen var det nog bättre där nu än på sommaren, för då var större delen av rastgården en smutsig pöl. I övrigt tycker jag att den är ganska bra, lagom stor och fin miljö. Tyvärr var det för mörkt för att ta några bilder.

Jag hoppas att rastgården här blir fin, att det finns regler som följs och att folk använder sunt förnuft. Jag kommer att besöka den när den är klar och se vad jag tycker om den. Förhoppningsvis finns det lite träd, stubbar, stockar och annat för att berika miljön, och inte bara en tråkig gräsmatta eller grusplan.
Jag kan tänka mig att den blir väldigt populär i början, för jag vet att det är många som har saknat en rastgård här. Även om det både finns fördelar och nackdelar med hundrastgårdar tycker jag att det är ett bra initiativ av kommunen, och jag hoppas att hundägarna är rädda om förtroendet så att vi får ha den kvar!

Namn och tecken för kommandon.

Hundar kan lära sig kommandon både via muntliga namn och via handtecken. Ett problem som kan uppstå är när man tror att man lär hunden ett kommando genom att döpa det, men i själva verket uppfattar hunden en specifik rörelse som man gör. Som exempel kan jag ta "sitt fint".

Om jag bara ger själva kommandot muntligt förstår Ollie inte vad jag menar, men när jag lärde in det gjorde jag en handrörelse som han förknippar med det tricket. Jag förde en godisbit över huvudet på honom så att han skulle räta upp kroppen från vanliga "sitt", och det är den handrörelsen som får honom att utföra tricket, oavsett om jag har godis i handen eller inte. I det fallet är alltså tricket ofrivilligt inlärt med handtecken.

Det spelar egentligen ingen roll för mig vad det är som får honom att utföra tricket i det fallet, och skulle jag vilja döpa det med ett muntligt kommando istället skulle det också gå efter lite träning. Om jag jämför med "upp och stå" ser det handtecknet ungefär likadant ut.

Men där gör han ändå skillnad på tricken, vilket får mig att tro att han ändå lyssnar på orden i en kombination med handtecknet, eller så gör jag omedvetet någon skillnad som jag inte tänker på. Om jag bara ger ett muntligt kommando och själv står helt stilla fungerar det inte.
Men det spelar som sagt ingen roll egentligen, och dessutom tror jag inte att han skulle utföra tricken enbart med handtecken heller, det är nog en kombination av handtecken och muntligt kommando som gäller där.
När det gäller vanliga "cirkuskonster" är det ju mindre viktigt vad som får hunden att utföra dem, till skillnad från t.ex. inkallning där det muntliga kommandot blir väldigt viktigt eftersom hunden inte har konstant ögonkontakt med mig under varje sekund han är lös ute.

För en del kommandon, t.ex. "slicka", har jag inga handtecken. Där föll det sig naturligt att inte göra något tecken, för hur ska jag kunna visa med kroppen att hunden ska slicka sig runt munnen?

"Slicka" lärde jag in med hjälp av klicker, vilket också är en bidragande orsak till att jag inte använde några tecken eftersom det mer handlar om att hunden självmant ska bjuda på ett beteende. Att slicka sig runt munnen är dessutom en omedveten handling, alltså något hunden gör automatiskt utan att tänka på det. Därför är det lite extra svårt att lära in, men trägen vinner som man brukar säga.
I det fallet gav jag Ollie en godisbit utan att han hade gjort något för att få den, och klickade sedan när han slickade sig runt munnen (som hundar gör efter att dom ätit). Tillslut blev han medveten om vad han gjorde när jag klickade och började självmant att bjuda på beteendet att slicka sig runt munnen utan att han hade fått godis innan, och då var det dags att döpa tricket. Så i det fallet utför han tricket "slicka" enbart på röstkommando.

Jag har nyligen upptäckt att Ollie har en tendens att blanda ihop tricken "high five" och "tumme", där handtecknen ser precis likadana ut. I "vacker tass" håller jag handen med handflatan uppåt.

"High five" är ju egentligen samma trick, fast där är handflatan utåt som i ett stopp-tecken. Samma handtecken används för "tumme", där Ollie ska markera min tumme med nosen.
Ollie lärde sig "high five" innan "tumme", och försökte därför använda tassen i början av tumme-träningen, eftersom han var van vid att det handtecknet betyder "high five". När det problemet var löst fungerade "tumme" bra. Men vad jag har upptäckt nu är att om man t.ex. kör flera "high five" på raken och sedan lägger in en "tumme" så gör han fortfarande "high five". Han gör det han tror förväntas av honom, istället för att lyssna på trickets namn. Därför har jag tränat lite under några dagar nu på att verkligen besfästa röstkommandot i dessa trick, så att han ska utföra rätt handling av rätt namn. Det har gett bra resultat, och han lyssnar mycket bättre på röstkommandot nu.

Det här har fått mig att fundera över och förstå mycket bättre hur tydlig man måste vara när man lär hunden något, och hur medveten man måste vara om sina egna rörelser.
Ibland kan det kännas trist när man kör fast och saker och ting inte går som man vill, men vore hundträning lätt som en plätt skulle man ju inte bli lika glad över reslutaten som man uppnår när man gör rätt. Utmaningen är en del av tjusningen, och det mest utvecklande av allt är ju att man lär så länge man lever. Man blir aldrig fullärd inom hund!

Ollies familj.

Ollie kom till världen den 22:a mars 2008 som nummer fyra av fyra valpar. Han blev kallad "Fyran", minst i kullen och sist ut, liten på jorden men stor i orden!
Med en jack russell terrier som mamma och en papillon/släthårig foxterrier som pappa blev han en trevägs-korsning av en lite annorlunda blandning.

På bilden ser ni Ollies mamma till vänster och Ollies pappa till höger. Bilderna som följer fick jag mailade till mig av uppfödaren.

Tyvärr är det den enda bilden jag har på Ollies mamma, men här följer några fler bilder på Ollies pappa.

Visst kan man tydligt se likheterna mellan Ollie och hans pappa, men sin strävhåriga jack russell mamma är han inte alls speciellt lik.

Den första bilden jag såg på Ollie, innan jag hade sett honom på riktigt, var den här bilden.

Kan ni förstå att hjärtat smälte?
Senare fick jag även dessa bilder mailade till mig. Ollie var då inte större än en sko.

Första gången jag hälsade på Ollie såg det ut såhär. Lillgrabben var alldeles jordig på nosen, för han hade precis roat sig med att brotta ner en blomma på gräsmattan som var mycket högre än han själv.

Här kommer lite bilder på Ollies syskon. Först ut är syrran, enda tikvalpen i kullen.

Här kommer Ollies ena bror. Bilderna på bröderna är dock tagna vid ett senare tillfälle, så de är lite äldre här.

Och det här är Ollies andra bror.

Som ni kan se har Ollie alltså två korthåriga syskon, ett strävhårigt, och själv är han släthårig och har ganska lång päls. En väldigt stor variation på utseende inom kullen, som det kan vara med blandraser.
Här kommer en bild från första bilresan hem. Nu var han inte längre "Fyran", nu blev han Ollie.

Ollie sov i mitt knä hela resan, förutom vid ett tillfälle när han blev åksjuk och kräktes på handduken. Det var första och enda gången han blivit åksjuk. Halsbandet jag hade köpt passade, men han var så liten att jag fick knäppa det på innersta hålet. Det är roligt att spara på sådana saker, för när jag tittar på det nu förstår jag inte hur han kunde vara så liten, nu har han växt ur det för länge sedan.

När Ollie var liten hade han nästan inget hår på magen.

Från att ha haft två hängande öron reste sig först det ena...

...och sedan det andra.

Pälsen gick från kort..

...till lite längre...

...svansen blev yvigare...

...pälsen blev tjockare...

...och till slut hade han en tjock, yvig, vacker päls.

Ollie har träffat sin pappa och sin ena bror två gånger sedan han "flyttade hemifrån". Pappa längst fram, Ollie i mitten och brorsan längst bak.

Här kan man se tydliga skillnader i både storlek och päls.

Det är väldigt roligt att se hur valparna utvecklats, och det skulle vara kul att träffa dem igen. Det finns även tre valpar till från samma föräldrar som blev till när pappans hormonspruta (som ska hindra oönskad parning) inte fungerade. Så egentligen har Ollie sex syskon, tre kullsyskon och tre småsyskon.

Det blev väldigt många bilder den här gången. Jag hoppas att ni uppskattade att se busens resa från valp till vuxen och jämförelsen med föräldrar och syskon!

Lista.

Det cirkulerar en lista på diverse hundbloggar där man ska svara på frågor om sin hund, en fråga för varje dag. Jag har inget bättre för mig just nu, så jag tänker också svara på frågorna. Just den här listan är stulen från http://westiensixten.blogg.se/. Dock tänker jag ta alla på en gång. Så här kommer de:

Vilken hundsport tycker du mest om?
Svår fråga. Jag tycker agility är jätteroligt, men även personspår. Dock måste jag nog säga att agility är roligast, det är en fartfylld och glädjefylld hundsport. Personspår är roligt mest för att se hur hunden utvecklas och för att det är intressant att se hur hunden arbetar. Det kan ju finnas andra hundsporter som jag inte ens provat än som är jätteroliga. Rallylydnad har jag tänkt börja med någon gång, och hobbylydnad är också kul. Men jag svarar agility i dagsläget.

Vilken är den bästa och den sämsta egenskapen hos din hund?
Den bästa egenskapen hos Ollie är att han nästan alltid är på träningshumör, även om jag har fått lära mig att uppvärming är väldigt nödvändigt för att han ska kunna koncentrera sig. Men gör man rätt så är han med på allt och duktig på det mesta. Han är en väldigt enkel hund i det stora hela, går att ta med på nästan vad som helst och är nästan jämt på bra humör.
Den sämsta egenskapen hos Ollie är hans ljudrädslor, de hindrar honom ibland i olika situationer. Han är också lite för vaktig och skäller gärna på ljud utanför lägenheten, men det går nog att träna bort om man är duktig.

Vad skulle hund nummer två vara för hund?
Som ni kanske redan vet funderar vi på en staffordshire bullterrier, en helmysig ras. Dock finns vissa tveksamheter runt aggression mot andra hundar med tanke på rasens ursprung. Att hitta en uppfödare som avlar på hälsa och mentalitet verkar vara som att leta efter nål i en höstack. Vi har hittat nålen, men än är vi inte riktigt säkra på om det blir en till hund i familjen.

Vad för hund kan du inte tänka dig att ha?
Det finns massor av raser som jag inte skulle vilja ha, och konstigt vore det väl annars. Det finns så många olika raser med olika egenskaper och personligheter. Men för att säga några punkter så kan jag inte tänka mig att ha en hund av bruksras eller annan ras som kräver väldigt mycket aktivering. Jag kan inte heller tänka mig att ha en hund med hälsoproblem som lider p.g.a. sitt utseende. Även hundar som behöver mycket pälsvård går bort.

Vad är det roligaste din hund har gjort?
Det är väldigt svårt att svara på. Det roligaste inom hundträning är att se alla framsteg. Det roligaste i vardagen är att Ollie ofta får oss att skratta. Det roligaste med att ha hund är att man alltid har en kompis som är med på det mesta och ger en guldkant på livet. Jag kan nog inte peka ut en specifik händelse som skulle vara den roligaste.

Hur ser din framtid ut för hund?
En lustigt formulerad fråga, jag vet inte riktigt vad som menas med den. Men jag tolkar den som vilka planer man har för framtiden inom ämnet hund.
Våra planer med Ollie är att forsätta att leva livet och ha roligt på vägen. Övriga planer inom hund är ett eventuellt valpköp, men det är långt ifrån bestämt.

Hur blev det hund för dig?
Jag har nog önskat mig en hund så länge jag kan minnas. När jag hade slutat skolan och flyttade hemifrån köpte jag en hund. Så enkelt var det. Men det var såklart ett beslut som jag fick fundera lite över, bara för att man får och kan köpa hund så behöver ju inte det betyda att man har möjlighet att ha en hund. Jag ångrar absolut inte mitt beslut.

Hur ser en dag ut för din hund?
Det beror lite på årstid. När det är barmark och bra väder kan det bli agility eller spårning på schemat, eller utflykter, bad och andra roliga saker. Man är ju ute mer på sommaren än på vintern. Under vintern blir det mest träning inomhus, även om det händer att vi tränar utomhus ibland också. Inomhus blir det klickerträning eller enklare aktivering. Utöver det är det såklart promenader, mys, bus och övrig skötsel som klovård, mat, o.s.v. Vissa dagar är lugna, andra fulla av aktiviteter, så det är svårt att säga hur en dag ser ut.

Vilken är din hunds bästa kompis?
Ollies bästa hundkompis är Mynta, en cairnterriertik. Han har inte så många hundkompisar, vilket är lite trist ibland, vi känner inte så många som har hund. Men Mynta tycker han om, och det är besvarat, även om hon inte riktigt hänger med i hans tempo jämt.
Ollies bästa människokompisar är såklart matte och husse!

Det här älskar och hatar min hund
Ollie älskar sin boll. Han älskar såklart många saker, men måste jag välja en sak så kommer bollen helt klart på första plats.
Ollie hatar fyrverkerier, smällare, åska, skott och andra liknande ljud. Eller hatar är kanske fel ord, han är rädd för dem. Han är inte heller speciellt förtjust i regn.

De här tricken kan min hund
Om jag bortser från inkallning, stanna, gå och lägg dig och sådana saker som inte riktigt räknas som tricks så kan han:
Sitt, ligg, slicka sig runt munnen, slalom mellan benen, sitt fint, markera tummen, hämta olika leksaker eller ben med rätt namn, vacker tass... Jag har säkert glömt något, men han kan väldigt många saker och han förstår vad man säger även om det inte riktigt är ett trick han ska göra.

Det här ångrar jag att jag lärt min hund
Det finns inget jag ångrar att jag har lärt honom. Att han har lärt sig vissa mindre bra saker på egen hand är ju en annan sak.

Det här är min hund väldigt bra på
Ollie är väldigt bra på att ta plats i sängen! Han är bra på många saker såklart. Han är lättlärd, uthållig och arbetsvillig. Ibland är han också bra på att driva en till vansinne.

Det här är viktigt för att min hund ska må bra
Ollie behöver sin flock för att må bra, eller andra människor i vår närhet som han litar på. Självklart behöver han mat och sådana saker, men om man bortser från det behöver han kärlek, närhet och bus!

Det här är utmärkande för min hund!
Det här var också en svår fråga, men en sak som är utmärkande för honom är hans utseende. Jag tror inte att hans blandning är så vanlig, och även i hans kull ser alla syskon olika ut. Det finns inte många hundar som ser ut som busen.

Min favoritvideo på min hund
Klicka här för att se en av mina favoritfilmer med Ollie.
Klicka här för att se en till.

Det här är en person som betyder mycket för mig och min hund
Husse, såklart. Han har gått från att knappt gilla hundar till en riktig hundmänniska som gärna vandrar ut i skog och mark och tränar hund för glatta livet. Hans intresse för Ollie både i vardag och i träning är ovärdeligt för mig, och dessutom går han gärna på hundmässor, hundutställningar och andra hundiga saker. Och nu vill han till och med utöka flocken med en till hund!

De här kurserna har min hund gått
Ollie har bara gått valpkurs. Det kanske blir någon mer kurs i framtiden, men tycker även att vi klarar oss bra genom att träna på egen hand.

Jag älskar min hund därför att...
...han är den han är! Ollie är världens bästa hund helt enkelt.

Det här är mina planer för min hund!
Fortsätta att göra det vi tycker är roligt, prova på nya saker och hoppas att busen får vara frisk och kry!

Agilitytankar.

Husse är i Stockholm på jobb idag, idrottsgalan måste tydligen fotograferas också. Han kommer hem någon gång inatt, så Ollie och jag är ensamma hela dagen. Hittills har vi spenderat dagen i soffan (med undantag för korta rastningar). Jag blev plötsligt sugen på att klickerträna lite, men jag hittade busen i badrummet och förstod att han var rädd för något. Det är verkligen trist att han är så "lättskrämd", eller vad man ska kalla det. Dåliga nerver eller mentalt instabil kanske. Han är ju världens mysigaste hund, och väldigt duktig i vardagen, men just hans ljudrädslor är hans sämsta egenskap. Jag vet inte ens vad han blev rädd för, för jag hörde inget. Fast man får väl vara glad för att det "bara" är ljudrädslor som är hans problem, det vore värre om han inte fungerade i vardagen. Och det händer ju inte jämt och ständigt heller, men det vore ju skönt för honom om han kunde ignorera läskiga ljud och slippa vara rädd.

Nu ligger han i alla fall bredvid mig i soffan och sover. Det var ingen idé att träna med honom när han var rädd. Jag försökte lite för att det kanske kunde få honom att glömma att han var rädd, men han ville inte alls. Promenad kanske det blir lite senare, om jag törs. Det är skönt att veta att husse är i närheten, även om han jobbar, när jag är ute och halkar runt, ifall jag skulle ramla och inte kunna ta mig hem. Men nu när han är Stockholm vet jag inte om jag vill riskera något. Jag måste nog köpa mig ett par broddar om vädret ska se ut såhär länge till.

Jag hittade en film av the Kennel Club som handlar om vad de gör i England för att förbättra hälsan hos renrasiga hundar med rasrelaterade hälsoproblem. Klicka här om ni vill titta på den. Det verkar ju gå åt rätt håll i alla fall, men det gäller att nå ut till alla. Jag tror att det är så gott som omöjligt att påverka de som avlar för pengar istället för sunda hundar.
Svenska Kennelklubben har sina egna program för att få bukt med hälsoproblem inom raserna, men jag undrar om vi någonsin kommer att få se sunda hundar av de värst drabbade raserna. Värst drabbad kan man ju tolka olika, men jag tänker främst på de raser som mår dåligt p.g.a. sitt utseende. Dåliga höfter eller allergier har ju inte så mycket att göra med hur hunden ser ut, men platt ansikte som skapar andningsproblem och hudveck som ger exem och infektioner hänger ju ihop med hundens utseende, eller rättare sagt hur människan vill att hunden ska se ut.
Självklart är dåliga höfter, allergier och andra saker som inte syns på utsidan minst lika illa, och bör tas på lika stort allvar. Men jag har svårt att förstå hur man kan försvara att en hund får problem för att människan tycker att den ska se ut så. Visst, många plattnosade hundar är väldigt söta och charmiga, men det finns ju viktigare saker.
Klicka här för att se en film om hur en del av dagens hudraser såg ut förr i tiden, när de hade ett arbete och en uppgift i människans värld, jämfört med hur de ser ut idag. Filmen visar extrema exemplar av dagens hundar, men de ger ändå en bild av hur raserna förändrats för att göra bättre ifrån sig i utställningsringen.
Jag vill också poängtera att det såklart finns uppfödare som lägger stor vikt vid hälsan, men tyvärr är de inte tillräckligt många.

I väntan på sommaren har jag funderat lite på hur jag ska lägga upp träningen med slalomet i agility. Det finns några olika varianter, och jag hittade en som verkar intressant att prova. Den går ut på att man sätter bågar runt pinnarna och på så vis hjälper hunden igenom, för att sedan ta bort bågarna när momentet sitter.

Klicka här för att se en film med slalomträning med bågar. Det ser roligt ut, men jag tror att det är lite träning bara att få busen att förstå att man inte ska hoppa över eller krypa under bågarna. Det kommer nog se ut mer såhär för oss, i början i alla fall.
Till bågar var det tydligen bra att använda hålband, som går att böja runt pinnarna och lätt håller sin form (se hålband här). Men jag får vänta med det till sommaren, jag har ingenstans att sätta upp pinnarna på vintern. Det vore praktiskt att träna inomhus, men då måste jag hitta pinnar som kan stå inomhus.

Jag hoppas att Ollie inte är rädd längre när han vaknar, så att vi kan klickerträna lite. Men just nu hänger vi kvar i soffan och väntar på bättre tider.

En liten ändring.

Om ni har haft problem att läsa kommentarerna på min blogg kommer här anledningen:

"Senaste dagarna har många haft svårt att kommentera och komma in i många blogspot.com-bloggar. Det verkar som att problemet på något sätt är kopplat till webbläsaren Internet Explorer."
(Från http://fixa-din.blogspot.com/)

Därför har jag blivit tvungen att ändra kommentarsfältet till ett popup-fönster. Från mac, och även från pc med andra webläsare, fungerar det utan problem. Men jag valde ändå att ändra så att det ska fungera för alla. Jag hoppas att det löser sig snart så att jag kan ändra tillbaka, för jag gillar den andra varianten bäst, men så länge får det vara såhär.