Hundlek.

Idag åkte jag och husse ut för att träna och busa lite med Ollie. Jag var peppad, och Ollie var pigg och glad. Jag tänkte att det var utmärkt att ta till vara hans energi och träna lite hobbylydnad, men min motivation byttes snart till irritation. Ollie var ofokuserad och ville gärna äta gräs istället för korv (ja, jag skrev rätt, han valde gräs över korv). Nåja, korv ville han nog äta, men han ville inte jobba för den.

Vi hann inte träna speciellt länge, för på håll såg vi en annan människa med hund. Jag kopplade Ollie och gick lite åt sidan eftersom de kom rakt emot oss. Då frågade hundägaren om det var okej att hon också släppte sin hund där. Eftersom träningen ändå bara gjorde mig irriterad så tänkte jag att Ollie lika gärna kunde få göra av med sin energi på lite hundlek. Hundarna fick nosa på varandra först och sedan släppte vi dem. Den andra hunden var en 18 månaders dvärgpinscher som hette Diesel (eller kanske Diezel) och hade en trevlig matte.

Det blev mycket spring och jaktlekar, och båda hundarna tyckte att det var riktigt roligt. Det var kul för Ollie att få lite motstånd från någon som spelar i hans egen liga, lika liten och lika snabb.

Det var roligt att se att hundarna var så avslappande i varandras sällskap, och båda två kunde koncentrera sig på sina ägare när vi kallade på dem (ja, då dög det med korv igen). Det märks tydligt att Ollie har kommit så långt i vardagslydnaden, ett resultat av bra uppfostran, och kanske lite av ålder och kastrering. Men uppfostran har nog en stor del i det. Eftersom Ollie är min första hund har jag såklart gjort många nybörjarmisstag med honom, men det bästa med misstag är ju att man lär sig av dem, och nu vet jag vilka metoder som fungerar och vilka som inte gör det. I alla fall för just den här hunden.

Efter lite lek var det dags för Diesel och matte att gå hem, och båda hundarna fann sig snabbt i att leken var slut och busen stannade snällt kvar okopplad hos oss när de gick iväg.
Vi stannade en stund till och körde igång med lite träning igen, och nu var busen totalfokuserad! Tyvärr hade vi inte tid att stanna så länge, men nu har jag i alla fall lärt mig till nästa gång att vi måste "värma upp" innan vi tränar, eller rättare sagt göra av med lite energi. Att dämpa energin ger bättre träningsfokus, även om jag tycker att det borde vara tvärtom. Gräsätandet är förmodligen en överslagshandling som Ollie gör när han har för mycket energi i kroppen för att kunna koncentrera sig med huvudet. (Överslagshandling, till synes helt irrelevant beteende som ofta utförs av djur som kommer i en konfliktsituation där två beteenden som motverkar varandra är aktiverade samtidigt, (t.ex. flykt och anfall). Källa: ne.se). Ofokusering och gräsätning har jag upplevt förut, men jag har inte tänkt så långt på vad det beror på eftersom jag tycker att jag ger Ollie en chans att springa av sig innan vi börjar träna, men uppenbarligen behöver han mer fysisk utmattning innan träning, kanske en ordentlig promenad.

Jag stör mig lite på att jag ofta påbörjar nya saker utan att slutföra dem. T.ex. så har jag ju kört fast lite klossträningen, och även om jag vet hur jag ska fortsätta så har jag ingen motivation. Nu har jag i alla fall börjat klicka in Ollie på att lägga sin boll i en skål. Vi har kommit till att han rör bollen med munnen. Han kan såklart hålla den i munnen, men inte på kommando, och finns det belöning med i bilden så släpper han den direkt. Så nu tränar vi på att han först och främst ska kunna ta upp den i munnen för att få belöning. Jag hoppas verkligen att jag fortsätter med det här nu och inte börjar med något nytt om det blir "tråkigt".

Nu ska vi ta en snabbrastning och sedan ska vi fortsätta med bollen!