Utmaningar.

Nog för att hundar inte hör hemma på matbordet, men några gånger har det hänt att Ollie fått komma upp och mysa lite. Det sker förstås under bevakning eftersom vi har ett barbord och vi inte vill att han ska råka ramla ner och bryta benen. I morse var valpen lite stökig, så Ollie fick ligga uppe på bordet en stund. Jag tror att det var lite av en utmaning för husse att läsa tidningen och dricka kaffe då.

En utmaning som jag har stött på idag var när jag tog med mig Nikon för att handla lite hundgodis. Vi har bestämt oss för att bara ge det 100% naturliga hundgodiset till Ollie eftersom det blir för dyrt annars, och Ollie behöver det mest med tanke på hans sjukdomsproblematik. Nikon kan nog även behöva äta lite "skräpmat" eftersom hans foder enbart består av kött och magen nog kan behöva lite annat också för att inte bli för känslig. Därför äter Nikon nu vanliga hundkex som man köper i lösvikt som godis, och idag blev det leversnittar.

Att ta med monstervalpen till djuraffären är väl inte så svårt i sig, men det visade sig desto svårare att hålla i ett koppel samtidigt som man ska skopa i leversnittar i en påse. Det finns ju så väldigt mycket för en valp att undersöka i en djuraffär, och när man har en skopa med leversnittar i ena handen och valpen gör i ryck i kopplet som man har i den andra handen hamnar en mindre mängd godis i påsen och en större mängd godis på golvet... Nikon var dock vänlig nog att städa upp efter mig, jag behövde inte ens fråga honom. Som tur var kunde jag be en i personalen att hålla i Nikons koppel, annars hade vi nog inte fått med oss några leversnittar hem. Hon tyckte dessutom att Nikon var duktig som städade!

Lydnadsträning.

Idag har vi haft strålande sol, perfekt träningsväder! Vi lastade in hundarna i bilen och gav oss av till en grusplan. Jag hade bestämt mig för att köra igenom hela lydnadsklass 1 med Ollie. Trots att han snart är fem år och vi har hållit på med det här ett tag har jag faktiskt aldrig kört igenom hela sådär. Min inställning till träning har alltid varit att jag har plockat olika delar från olika hundsporter och gjort det som har varit roligt, bara för aktiveringens skull och utan hårda regler eller krav på perfektion. Jag har aldrig känt någon vilja att tävla, men nu känner jag att jag kanske vill ta det till nästa nivå. Inte tävling, men i alla fall att kunna genomföra programmet så som det "ska vara". Och vem vet vad som händer i framtiden?

Vissa saker i lydnadsettan kan han, andra inte, och likadant med de andra klasserna. Vi har tränat saker från olika klasser och plockat det som är kul.
Här kommer momenten från lydnadsklass 1, och hur det gick för oss. Husse agerade tävlingsledare, och lite störningsträning med tanke på att han hade Nikon vid sin sida. Nikon skötte sig jättebra, för hans del var det passivitetsträning. Ollie brydde sig inte heller om Nikon.


Platsliggning (2 min)
Förarna kopplar loss sina hundar och lägger dem med fem meters mellanrum, går iväg 20 meter, stannar (väl synliga) vänd emot hundarna och väntar två minuter. Därefter går de tillbaka, sätter hundarna och kopplar dem.

Här ska man såklart egentligen vara flera eftersom det är platsliggning i grupp. Nu kan ju inte Nikon agera träningshund eftersom han inte kan ligga stilla, så Ollie fick helt enkelt ligga själv. Eftersom marken var kall och lite blöt fick han ligga på en filt.
Överlag gick det bra. Han har inga problem att stanna kvar tiden ut, dock vill han gärna fuska lite och långsamt börja resa armbågarna från marken ibland. Jag fick påminna honom om att sänka ner kroppen några gånger, men vi körde igenom lydnadsettan två gånger och andra gången gick det faktiskt bättre. Hur han skulle reagera med andra hundar runt sig vet jag tyvärr inte eftersom jag inte har haft möjlighet att träna så.


Tandvisning
Hunden sitter fot kopplad och tävlingsledaren tittar på hundens tänder.

Ollie är tyvärr inte helt lätt att pilla i munnen på, det är väl något jag inte har tränat tillräckligt mycket när han var valp (vis av mitt misstag är dock Nikon utsatt för mycket fingrar i munnen).
Här fick husse ta med sig Nikon eftersom han förmodligen skulle störa ännu mer om han släpptes lös, men det gick ganska bra ändå då jag tog över Nikons koppel när husse tittade på tänderna. Ollie accepterade tandvisningen, men han satt inte kvar i fotposition. Överlag är han dålig på att sitta "rakt".


Linförighet (med slakt koppel)
Hunden går vid förarens vänstra sida och följer med i diverse svängar, halter och tempoväxlingar.

Ollie är duktig på det här, dock kan han tappa koncentrationen ibland om det blir för långdraget, men överlag väldigt lyckat. En sak som jag märkte var att jag inte är säker på om det är jag eller hunden som ska vara i innerst/ytterst när man gör helt om, så det måste jag kolla upp. Det man kan jobba på här är att han inte ska sätta sig snett när man gör halt.


Platsläggande
Hunden (utan koppel) och föraren går framåt. Föraren kommenderar ligg, går minst 10 meter från hunden och stannar vänd emot hunden. Föraren går tillbaka till hunden och sätter den.

Det här kan Ollie. Här har vi egentligen inget mer att träna på än att han ibland kryper upp lite ur liggande position precis som på platsliggningen.


Inkallning
Föraren lämnar hunden sittandes och går iväg minst 15 meter. Föraren stannar vänd emot hunden och kommenderar hit.

Att stanna kvar och kallas in har Ollie inga problem med, dock har jag aldrig trots ihärdig träning fått till snygga ingångar, d.v.s. att hunden ska komma och svänga in vid förarens vänstra sida och sätta sig. Ollie gör det lite halvdant, men det är väl bara att fortsätta traggla med det antar jag. Fast jag vet inte ens om det är ett måste att hunden gör så när den kommer?


Stående
Hunden (utan koppel) och föraren går framåt. Föraren kommenderar stå/stanna, går minst 10 meter från hunden och stannar vänd emot hunden. Föraren går tillbaka till hunden och sätter den.

Det här momentet gick också bra trots att det är just stå som Ollie har mest problem med när han får selektiv hörsel och inte lyssnar på mina kommandon. Han sätter sig hellre ibland, men idag gick det som sagt bra och han stannade både första och andra gången.


Apportering (utförs sittande vid förarens sida)
Föraren håller fram en apportbock och kommenderar apport. Hunden håller apportbocken i munnen i fem sekunder. Föraren tar apportbocken från hunden.

Det här momentet hade vi fått noll poäng för. Vi har inte alls tränat på det här utan bara gjort det roliga som är att faktiskt apportera, d.v.s. att hunden ska hämta den kastade apportbocken. Att stanna kvar och sedan hämta kan Ollie utan problem, men att bara hålla den i munnen var tydligen omöjligt även om det bara var fem sekunder det handlade om. Men jag kan inte säga så mycket om det eftersom vi aldrig har tränat på det utan börjat i fel ände. Dock tror jag att det inte är så svårt att lära in, det borde ju vara enklare än själva apporteringen.


Hopp över hinder
Föraren ställer upp hunden på lämpligt hoppavstånd, lämnar hunden och ställer sig vänd emot hunden på andra sidan av hindret. Föraren kommenderar hopp.

Vi har tyvärr inget lydnadshinder, men att hoppa över hinder kan ju Ollie ändå. Substitutet idag blev en skateboard liggande på sidan, i brist på annat. Här finns väl inte direkt något att anmärka på, förutom ingångarna även här.


Det var alla moment i lydnadsklass 1, och nu vet vi vad vi ska träna på. Roligt var det och det ska bli kul att se om vi kan förbättra oss på någon punkt!

Konsten att flämta.

Oj vad duktig och husmoderlig jag var igår. Jag tvättade, diskade, städade hela lägenheten, bytte sängkläder, kokade potatissoppa och var bara på allmänt fixar-humör. Ibland är det skönt att göra allt sådant på samma gång, även om det tar lite tid.
Hundarna fick väl ungefär aktivering därefter, d.v.s. inte så mycket alls. De fick i alla fall klorna trimmade, och när husse kom hem från jobbet tog vi varsin hund ut på promenad. Husse tog Nikon på en valppromenad och jag tog Ollie på en långpromenad.

Det blir mörkt snabbt nu på dagarna, så Ollie var iklädd reflexväst och lampa. Han är en fröjd att gå med, och man märker det extra mycket nu när man har valpen att jämföra med. Han är så söt i sin reflexväst, men tyvärr var det för mörkt för att ta några kort.

Idag regnar det. Jag hade egentligen velat tränat lite lydnad idag, men i det här ruggiga vädret vill man knappt gå ut. Det är så mulet och grått att det känns som att det redan är kväll, så vi hoppas på bättre väder och lydnadsträning imorgon istället.

Nikon håller på att lära sig flämta, eller hässja som det heter. Jag minns när Ollie var valp och insåg hur hundar reglerar sin kroppsvärme, dock gick det inte helt smidigt till en början och efter två-tre flämtningar övergick det hela till en gäsp. Det blev mycket gäspningar innan han fattade galoppen.
Det verkar som att en del hundar föds med den är kunskapen, men mina hundar verkar inte ha gjort det. Även fast Nikon har varit vild sedan han kom hit har han tydligen inte haft någon anledning att flämta förrän han blev lite äldre, och samma var det med Ollie. Nikons flämtningar blir också till en gäsp, men han lär sig nog snart han med.

Idag har vi dessutom saker att fira. Husse och jag firar två år tillsammans, och så passar vi på att hälsa till våra pappor på fars dag!

Solskenspromenad.

Jag och husse tog en promenad med grabbarna i solskenet. Nikon börjar faktiskt bli lite bättre på att gå i koppel, hoppas att det håller i sig. Ollie är som vanligt en dröm att gå med, därför byter vi hund ibland så att den som går med Nikon alltid ska vara "utvilad" och på bra humör. Idag gick det riktigt bra, och vädret var härligt!

Bilder från fjällen.

Här kommer lite bilder från vår tur till fjällen.

Stugan vi bodde i var liten och mysig.

Ollie ligger i bädden som vi tog med hemifrån.

Väldigt trevligt att de tillät hundar i stugan, och våra grabbar skötte sig fint och gjorde inte en enda skråma på inredningen, med undantag för lite hundhår i soffan.

I morse var det dags att åka hem, men först tog vi en biltur upp på kalfjället för att njuta av den underbara vyn. Det var kanonfint! Husse tog kort.

Valp som han är behövde Nikon ut och rastas lite nu och då, och fjället är ju inget undantag.

Lustigt nog valde han att göra sina behov vid "akta naturen"-skylten.

Sedan blev det lunch i bilen för hundarna (och oss). Det är skönt att de är bekväma med att äta var som helst. De är ganska okomplicerade överlag och ingen av dem har något emot att åka bil i flera timmar och komma till en massa nya platser.

På vägen hem passerade vi ett femtiotal renar som gick lite här och var efter vägen. Det gällde att köra försiktigt i kurvorna, för helt plötsligt stod de bara där, inte alls speciellt brydda i att det kom en bil.

Vi såg även en vacker uggla, men den hann vi tyvärr inte få någon bild på eftersom vi hade bilar bakom oss då.

Husse gav mig en liten present när han hade varit på jobbet, som ju var anledningen till att vi var där. Det som skulle fotograferas var sådana här.

Fast den här är förstås lite mer lättskött än de riktiga myskoxarna. Det här en snarare en mys-koxe.

Nu är vi hemkomna och lite trötta alla fyra. En väldigt rolig resa var det och det var kul att få se lite annan natur än den man är van vid. Den vackra och milsvida utsikten över fjällen är svår att tröttna på!

Ut på tur.

Imorse steg vi upp tidigt och åkte bil i en sisådär 4-5 timmar, och nu sitter vi i en stuga bland fjällen. Anledningen till det är att jag och hundarna har följt med husse och en kollega som ska göra ett jobb här idag. Eftersom det är så långt att åka måste vi sova över, och de var snälla nog att boka en stuga som är hundtillåten.

Husse och kollegan är ute på jobb och jag och hundarna hänger i stugan. Vi har varit ute och gått lite, men jag vill inte gå så långt eftersom jag har lokalsinne som en guldfisk ungefär, och här finns en del stugor...
Hittills har det gått bra, hundarna hade inga problem med resan och de verkar inte ha något emot att vara i stugan. Man tycker ju att de borde vara pigga efter att ha sovit i bilen hela förmiddagen, men de har faktiskt mest sovit. Kanske är de lite stillsamma för att allt är nytt, i alla fall valpen, Ollie är nog mest stillsam för att det är så han är när det inte erbjuds något annat skoj. För Nikons del är det nog tröttande att komma till ett helt nytt ställe och undersöka en ny stuga.

Något jag däremot har märkt är att flockkänslan inte verkar vara densamma som på hemmaplan, det går t.ex. inte att tugga ben ihop utan morr och tjafs. Vet inte vad det beror på, men det kanske blir lite som att alla är på ruta ett när man inte är hemma där alla vet hur det "ska vara". När vi hälsade på mina föräldrar förut såg jag samma fenomen, men det gav sig ganska snabbt.
Att tugga ben är såklart inget de måste göra, men för valpens del är det en enkel sysselsättning. Här finns det inte plats att springa omkring och busa eller hålla på med någon aktivitet, och när han blir pigg vill jag hellre att han ska tugga ben än tugga på bordsbenet. Och när Nikon får ben vill givetvis Ollie också ha. Men jag vill inte riskera att det blir något bråk, så de får vara utan ben nu. Blir valpen pigg är det bara att ta ut honom en stund så att han får undersöka snön. Här är det nämligen kallt och vinter.

Imorgon kommer vi att ha lite mer tid att undersöka området eller göra vad vi vill, innan det är dags att åka den långa vägen hem igen. Bilder får komma senare om jag tar några!

Helgens händelser.

Det var mysigt med långhelg och vi har hunnit med en hel del, både roliga och tråkiga saker.

Fredagen började med en promenad längs en motionsslinga som går runt en sjö, inte speciellt långt men mysigt. Jag lade varsitt spår åt grabbarna, men efter att jag gått spåret med Ollie och det än en gång gick dåligt bestämde jag mig för att faktiskt lägga ner det helt och hållet. Han slarvade värre än någonsin, var överallt och ingenstans och försökte inte ens koncentrera sig på att hitta vägen med nosen. Att han hittade fram trots allt spelar ingen roll längre, för det är ju inte bara slutet utan vägen dit som också ska vara rolig.

Jag tror jag har försökt allt nu, olika liggtid, olika underlag, olika spårslut, olika längd, aktivitet innan, inte aktivitet innan, mer vinklar, mindre vinklar... o.s.v. Vi har till och med behandlat för noskvalster ifall det skulle vara problemet. Nu har jag inga fler idéer, och även om både jag och Ollie älskar att spåra när det går bra känner jag att det inte är roligt längre nu när det har gått dåligt i ungefär två år utan att vi fått någon rätsida på det. Vi har visserligen bara hållit på sporadiskt under den tiden så det har inte blivit så många spår som det hade blivit om det hade varit som vanligt, men motivationen tryter när man står och stampar utan att veta vad man ska ta sig till.

Från att ha gått som en klocka i spåret gick han ungefär från en dag till en annan till att misslyckas totalt. Det måste ju ha en orsak, men jag har misslyckats att hitta den. Jättetråkigt, men vi får helt enkelt ägna oss åt andra saker istället. Har vi inte roligt tillsammans är det ingen idé att fortsätta. Jag tror visserligen inte att Ollie inte har roligt, att vara i skogen är ju roligt i sig, men jag tycker inte att det är roligt längre och det kan ju påverka honom också. Möjligtvis kommer jag att prova ett spår till någon gång efter att hans tonsiller är borta (de har blivit borttagna pga av envisa inflammationer förut men har tydligen växt tillbaka och ska tas bort igen den här månaden i samband med tandstensborttagning) eftersom halsinfektioner kan påverka spårförmågan, men vi får se framöver. Just nu känns det som att jag lägger det på hyllan för alltid, men man ska aldrig säga aldrig.

Nikon ville för övrigt inte heller spåra, vad det beror på vet jag inte, men honom tänker jag inte ge upp hoppet om. Kanske berodde det på att en annan hund hade gått där, jag såg nämligen en man med hund komma ut ungefär där spåret började när vi skulle starta. Eller så var han bara okoncentrerad, det märktes att han också gärna ville hålla koll på var husse och Ollie var. Jag vill inte spekulera i det nu, vi får ta nya tag en annan gång.

På lördagen tog vi det mest lugnt. En promenad blev det och Nikon fick träna mer på sitt koppelgående. Ollie var duktig som vanligt.

Igår ville jag köra ett ordentligt lydnadspass med Ollie för att få tillbaka lite träningsglädje. Vädret var lite ruggigt, men det gjorde inget. Först fick hundarna vandra omkring lite på grusplanen där vi var och i skogen som ligger bredvid. Nikon fick börja med att sitta i bilen när jag tränade med Ollie.
Mycket stämde och det var ett lyckat pass. Jag bestämde mig för att belöna bakifrån i inkallning med ställande och läggande för att få snabbare stopp, det var var lyckat även om vi inte riktigt är där ännu. Farten blir sämre, men det gör inget. Har vi väl fått bukt med de där extra stegen som han gärna gör får vi väl jobba upp farten sedan.

Film från inkallningen:

Jag har en annan övning som jag ska prova också för att få snabbare stopp. Internet är bra när man vill ha träningstips! Men det får bli nästa gång. Eftersom jag inte är någon tävlingsmänniska tycker jag att det bästa med att träna på hobbynivå är att saker och ting inte behöver vara perfekt. Så länge vi har roligt, gör framsteg och arbetar mot våra egna mål kan ingenting stoppa oss!

Ett annat problem som vi har kämpat lite med är att Ollie inte alltid lyssnar på mina kommandon i fritt följ när jag ber honom att stanna, ligga eller sätta sig. Han gör gärna det han gjorde förra gången när han lyckades, eller helt enkelt bara provar något som kan tänkas ge belöning. Den här gången märkte jag att han lyssnar mycket bättre när jag peppar upp honom ordentligt innan vi börjar gå. Det krävs alltså ett visst mått av uppjagning här, att jag slänger runt med kampleksaken och "retar" honom lite först, då slår han tydligen på öronen lite extra.

Efter lite träning med Ollie fick han hoppa in i bilen och vänta när Nikon tränade. Valpträningen bestod av lite kravlöst fritt följ och en massa kontakt samt bus och lek.

Film från fritt följ:

Han kampar betydligt bättre nu när alla lösa tänder är borta. Det där med "loss" jobbar vi på...

Här skulle det legat en film med bus, kontakt, vilja att följa efter och lite stanna, men den gick inte att ladda upp på bloggen. Klicka här för att se den.

Sedan var det dags för Ollie att komma ut och träna lite till. Apporten gick jättebra. Ibland släppte han den för tidigt, men då ber jag honom att plocka upp den igen och tar emot den innan det blir belöning. Han förstår snabbt att han ska hålla tills jag tar den.

Filmer från apport:

Efter apportträningen var det Ollies tur att vänta i bilen igen när Nikon fick komma ut och lekträna lite till.

Efter träningen gick vi omkring med hundarna för lite nedvarvning och sedan var det dags att åka hem.

Framåt kvällen blev Ollie dålig och kräktes några gånger. Han ville inte ha någon mat och verkade lite nere. Antingen hade han fått i sig något dåligt eller fått en släng av lite magvirus som går runt bland hundar på hösten. Han mådde i alla fall bättre redan samma kväll och sista målet mat ville han ha, fast han fick bara halv portion för att se att magen klarade av det. Idag verkar han må bra och har ätit som vanligt.

Lite vila tror jag i alla fall att han behöver, så han fick stanna hemma idag när Nikon följde med husse och mig ut på stan för att uträtta lite ärenden. Nu ligger båda hundarna och sover i soffan.

Här kommer en bild på Nikon från igår. Om man jämför med bilden under som jag lade upp för ett tag sedan kan man se hur mycket han har växt. Framförallt huvudet har förändrats tycker jag. Roligt att se och jämföra.

Han blir nog en riktigt stilig kille som vuxen, men än har vi ett tag kvar dit!