Lite bus.

Stackars busen är fortfarande dålig, igår kväll kräktes han igen. Jag förstår inte vad som är fel. Han är pigg och glad, äter skonkosten med god aptit, ingen diarré, och så helt plötsligt kräks han igen. Det känns onödigt att ta honom till veterinären för enstaka kräkningar när han är så pigg i övrigt. Han blev ju ordentligt genomgången för magbesvär innan jul med både röntgen, ultraljud och blodprov utan att något hittades.
Eftersom han inte är så pass dålig att han behöver ligga inne med dropp nu får vi väl helt enkelt vänta ut det och hoppas på att kosttillskottet Standardt PH-balans som jag har beställt kommer att hjälpa hans känsliga mage. Han har ätit medicin mot magkatarr förut utan framgång, men det skadar ju inte att försöka igen med ett annat märke, som ju inte heller räknas som medicin.

Idag fick han i alla fall utlopp för lite energi. Vi hade några ärenden till husses föräldrar, och där kunde vi förstås inte neka honom att busa lite med Mynta, som han såklart tyckte var jätteroligt. Så hittills är det en bra dag för busen, jag hoppas bara att vi inte får några bakslag ikväll.

Tråkigt.

Ja, nu börjar Ollie tycka att den här situationen är lite väl tråkig. Han får inte promenera, inte träna, och inte leka vilda lekar. Nu har han snart varit stilla i en vecka, och det är klart att det börjar spritta i hans små hundben då.

Några små promenader har vi tagit, och jag tänkte faktiskt att idag kanske vi kan börja leva som vanligt igen, men så visade han åter tecken på orolig mage i morse, och det blev vila en dag till. Han har inte kräkts något mer och han äter med god aptit och bajsar som han ska. Men i morse såg det ut som att han hade ont i magen och som att han var påväg att kräkas, som tur var fick han behålla maten och nu är han som vanligt igen. Men vi tar det lugnt ett tag till för säkerhets skull.

Jag har börjat blanda i några torrfoderkulor i burkmaten och hoppas att han kan börja äta sin vanliga mat snart. Eftersom han varken kräks eller har diarré tycker jag att han är ganska frisk, men jag vill inte se några fler tecken på ont i magen. Jag hoppas att det berodde på att han var hungrig helt enkelt, eftersom han får väldigt små matportioner nu.

Men Ollie tycker som sagt att det är slutvilat nu, och mellan tupplurarna lägger han demonstrativt bollen mellan tassarna och låter väldigt missnöjd med situationen.

Och fungerar inte det kan man ju alltid prova att flirta till sig lite lek, tycker han.

Men matte är svårflirtad och tycker att han visst borde vila lite till, för hon är orolig att lilla magen ska göra uppror om busen är lika vild som han brukar vara.

Vi får göra en kompromiss och busa lugnt och ta lugna promenader, för man kan ju inte sova bort en vecka, det förstår ju även jag att det blir tråkigt i längden.

Vila, vila ,vila.

Vila är ungefär allt vi gör nu. Ollie har inte kräkts något mer, men han var lite lös i magen idag. Vi har köpt en burk med gastro intestinal åt honom, mat som är snäll mot magen, och varvar det med lite fisk i vatten för att få i honom mycket vätska. Jag vill inte gå några promenader med honom förrän jag ser att han mår okej, och jag vill inte träna saker inne heller eftersom godisbelöning går bort för magens skull och kampbelöning känns för hetsigt. Jag vill att han ska ta det lugnt tills magen är stabil helt enkelt, och det gör han. Han vilar som ett proffs. Visst har han sina stunder där han ligger på golvet med bollen framför sig och gnäller, men sedan ger han upp och går och lägger sig igen. Lite busar vi, men det är väldigt stillsamt bollbusande i soffan. Idag har han även fått följa med på en biltur för att uträtta lite ärenden.

Tre av ärendena var hundrelaterade. Först ut var djursjukhuset där vi köpte burkmaten, och passade även på att snacka lite försäkring. Det visade sig att Ollies rehabilitering inte kommer att täckas av försäkringen, trots att vi har en tilläggsförsäkring som heter just rehabilitering. Men den kunde bara användas om det var en diagnosticerad skada, och det var inte det här. I journalen står det "förmodligen ledskada", och veterinären sa att han inte kunde göra mer än så. Därför kommer träningen hos sjukgymnast nu räknas som friskvård istället, vilket det egentligen skulle göra från början, men har man en försäkring kan man ju lika gärna försöka använda den.
Skillnaden på rehabilitering och friskvård är att vi kommer att få en introduktion och sedan få vara själva, lite som att man hyr rummet. Hade det räknats som rehabilitering hade det varit träning med sjukgymnast, och även varit uppföljning sedan. Men det gör inte så mycket, friskvården är betydligt billigare. Och jag är glad att vi fick friskvård istället, för om vi hade blivit rekommenderade att ta det som rehabilitering ändå hade vi fått betala en massa pengar utan att få ett öre från försäkringen. Så det löste sig ganska bra ändå.

Sedan åkte vi till en djuraffär och bad dem ta hem Standardt PH-balans. Vi ska prova det och se om det hjälper mot morgonkräkningarna, men jag vill inte börja med det förrän han är bra i magen. Dessutom skulle det inte komma förrän nästa vecka kanske. Det går att beställa på nätet också, men nu slipper jag ju frakten.

Efter det åkte vi till en annan djuraffär och bad dem ta hem en ny boll åt busen. Den första djuraffären sålde inte det märket, och den andra sålde inte det första märket, men tur att det finns några djuraffärer här i alla fall så att man kan få tag på det mesta.
Bollen har lyst med sin frånvaro i djuraffärerna, men nu bad jag dem som sagt att beställa hem just den bollen, och det gick bra. Så nu får busen snart en ny kopia av sin favoritboll, och ingen behöver få panik om nuvarande boll går sönder i så många bitar att den inte längre är en boll.

Mycket uträttat och det känns bra. Nu ska vi fortsätta vila. Det är lite tråkigt att inte göra någonting, men har man en sjukling så har man. Huvudsaken är att han blir frisk nu, så får vi göra roliga saker sedan.

Hos sjukgymnasten.

Eftersom Ollies knäppande framtass inte har blivit bättre hade vi idag en tid hos sjukgymnasten. Hon klämde och kände igenom hela hunden som inte visade några tecken alls på smärta. Hon tittade också på hur han rörde sig och kunde inte se någon hälta. Så långt är vi också med eftersom vi inte heller upplevt någon smärta eller hälta.
Däremot kunde sjukgymnasten berätta att Ollie är mer musklad på vänster sida än på höger sida, det beror på att han inte belastar höger sida lika mycket. Snedbelastningen kan både orsaka problem i vänster och höger sida, i form och slitage och artros, men det behöver inte bli några fel alls om man har tur. Sjukgymnasten sa att det enda hon ville rekommendera i nuläget var förebyggande träning, främst för att stärka musklerna i höger sida. Det kommer att bli träning i vatten på ett treadmill.
Ollie var jätteduktig och lät sjukgymnasten sträcka hans ben åt alla håll.

I helgen började Ollie kräkas och fick inte behålla någon mat. Han brukar kräkas ibland på tom mage, men det brukar bli bra när han har fått i sig lite mat. Nu fortsatte han att kräkas och vi valde att inte ge honom mat på några timmar. Han fick sedan små portioner av kokt fisk och igår kväll fick han lite färskfoder också. Allt verkade gå bra, men idag kräktes han igen. Kanske var det en blandning av veterinärbesöket och godiset som det bjöds på där som gjorde att det blev för mycket för magen.

Ollie kan äta nästan vad som helst utan att bli dålig i magen, så han har inte känslig mage. Däremot har han någon slags obalans i magen. Det kan inte vara normalt att kräkas så ofta som han gör. Tidigare veterinärbesök har inte gett några resultat trots försök med medicinering.
Jag funderar på att prova att ge honom "Standardt PH-balans" som är ett kosttillskott mot gallakräkningar och magkatarr. Kanske det är så enkelt att detta tillskott kan hjälpa honom, och det vore skönt att slippa ytterligare utredningar hos veterinär. Det kan ju inte skada att försöka. Jag vill bara att han ska må bra.

Ordning och reda.

Ollie har länge haft en egen pärm för sina viktiga (och mindre viktiga) papper. Tyvärr har jag bara satt in papper där utan någon speciell ordning, men nu har jag tagit tag i det och köpt ett register till pärmen och sorterat allt. Behöver jag nämna att veterinärkvitton och direktregleringar är de största kategorierna? Min lille oturshund har massor av sådana papper, men nu är det i alla fall lätt att titta tillbaka om man letar efter något speciellt eftersom jag dessutom har sorterat dem efter datum. Pärmen innehåller även vaccinationsintyg, diplom från valpkursen, kvitto på hunden, kvitto på bilburen och lite annat smått och gott. Det känns skönt att ha lite ordning och reda!

Valpuppdatering.

Eftersom vi eventuellt väntar valp till sensommaren håller vi kontinuerlig kontakt med uppfödaren som nu hälsar att Razzla har blivit parad. Det blev fyra parningar på tre dagar som gick helt perfekt, och nu är det bara att vänta!

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge brukar det ju heta. Men vi väntar först och främst på att jag ska få reda på var jag kommer att jobba framöver. Valpköpet är väldigt beroende av att mitt jobb går att kombinera med husses arbetstider. För det måste ju fungera även när husses semester är slut, annars blir det ingen valp. Och den väntan är inte alls lika spännande som att vänta på själva valpen...
Ollie ska såklart inte heller behöva vara ensam speciellt mycket bara för att vi jobbar, men för en liten valp måste man anpassa det lite mer den första tiden. Som tur är jobbar husse ofta kväll och är även ledig vissa vardagar, så det kommer nog att lösa sig om man utgår ifrån att jag får ett dagtidsjobb, men helt säkra är vi inte än.
Men vi försöker tänka positivt, och vi får förhoppningsvis reda på mer under nästa vecka.

Nu håller vi tummarna för att Razzla är i full gång med att baka staffevalpar i magen!

Äventyrligt.

Alla tider på dagen har sin charm, men om jag måste välja en tid på dagen då uppskattar som mest att gå ut på promenad så väljer jag skymningen, förutom möjligtvis på vintern när skymningen inträffar ungefär efter lunch.

När det börjar skymma lugnar allting ner sig, staden och människorna blir tystare, det vilar ett behagligt ljus över en, luften känns frisk och dofterna blir mjuka. Det finns en stillhet att njuta i efter dagens händelser och innan kvällens ro.

Jag och Ollie begav oss ut på en något äventyrlig promenad. Jag klädde honom i sele och flexi, och gick ut för att njuta av våren. Min tanke var inte att gå för att gå, utan mest bara vara. Ollie fick gå och nosa som han ville, vi följde inte vägen utan gick i gräset och myste. Busen fick hoppa upp på stenar och stubbar och bjuda på andra diverse konster, och min jackficka var laddad med ost för belöning.

Vi gick en runda som vi brukar gå, men den här gången gick vi den baklänges. Vi gick alltså inte baklänges, för det hade ju sett lite tokigt ut, men vi gick den åt andra hållet. Bara det kändes lite äventyrligt, för även om man vet precis var vägen går blir det väldigt annorlunda när man ser allt från andra hållet och går bredvid vägen istället för på.

Vid ett tillfälle blev det väldigt äventyrligt, när vi plötsligt mötte ett lejon. Det var Ollie som såg lejonet först, det hade gömt sig bakom ett träd. Ollie gick rakt fram till lejonet och nosade på det. Lejonet var fredligt som tur var, men tänk ändå vilken modig hund jag har som inte viker undan för ett lejon!

Rundan tog längre tid än vanligt att gå eftersom vi gick långsamt och stannade och undersökte saker ibland, och på hemvägen var det redan mörkt och stjärnklart.

Ibland kan det kännas trist att gå promenader, när man går ut bara för att gå. Men då kan man tänka på att man behöver faktiskt inte bara gå när man är ute, och man kan gå ut en tid på dygnet när allt känns lite äventyrligt istället för en tid när det känns vanligt. Man kan hitta saker och undersöka saker, och man kan umgås med sin hund istället för att rasta den. Man kan hitta nya vägar, eller gå gamla vägar på ett annorlunda sätt.

Då har man helt plötsligt gjort sig ett litet vardagsäventyr istället för en tråkig promenad.