Konsten att flämta.

Oj vad duktig och husmoderlig jag var igår. Jag tvättade, diskade, städade hela lägenheten, bytte sängkläder, kokade potatissoppa och var bara på allmänt fixar-humör. Ibland är det skönt att göra allt sådant på samma gång, även om det tar lite tid.
Hundarna fick väl ungefär aktivering därefter, d.v.s. inte så mycket alls. De fick i alla fall klorna trimmade, och när husse kom hem från jobbet tog vi varsin hund ut på promenad. Husse tog Nikon på en valppromenad och jag tog Ollie på en långpromenad.

Det blir mörkt snabbt nu på dagarna, så Ollie var iklädd reflexväst och lampa. Han är en fröjd att gå med, och man märker det extra mycket nu när man har valpen att jämföra med. Han är så söt i sin reflexväst, men tyvärr var det för mörkt för att ta några kort.

Idag regnar det. Jag hade egentligen velat tränat lite lydnad idag, men i det här ruggiga vädret vill man knappt gå ut. Det är så mulet och grått att det känns som att det redan är kväll, så vi hoppas på bättre väder och lydnadsträning imorgon istället.

Nikon håller på att lära sig flämta, eller hässja som det heter. Jag minns när Ollie var valp och insåg hur hundar reglerar sin kroppsvärme, dock gick det inte helt smidigt till en början och efter två-tre flämtningar övergick det hela till en gäsp. Det blev mycket gäspningar innan han fattade galoppen.
Det verkar som att en del hundar föds med den är kunskapen, men mina hundar verkar inte ha gjort det. Även fast Nikon har varit vild sedan han kom hit har han tydligen inte haft någon anledning att flämta förrän han blev lite äldre, och samma var det med Ollie. Nikons flämtningar blir också till en gäsp, men han lär sig nog snart han med.

Idag har vi dessutom saker att fira. Husse och jag firar två år tillsammans, och så passar vi på att hälsa till våra pappor på fars dag!

Solskenspromenad.

Jag och husse tog en promenad med grabbarna i solskenet. Nikon börjar faktiskt bli lite bättre på att gå i koppel, hoppas att det håller i sig. Ollie är som vanligt en dröm att gå med, därför byter vi hund ibland så att den som går med Nikon alltid ska vara "utvilad" och på bra humör. Idag gick det riktigt bra, och vädret var härligt!

Bilder från fjällen.

Här kommer lite bilder från vår tur till fjällen.

Stugan vi bodde i var liten och mysig.

Ollie ligger i bädden som vi tog med hemifrån.

Väldigt trevligt att de tillät hundar i stugan, och våra grabbar skötte sig fint och gjorde inte en enda skråma på inredningen, med undantag för lite hundhår i soffan.

I morse var det dags att åka hem, men först tog vi en biltur upp på kalfjället för att njuta av den underbara vyn. Det var kanonfint! Husse tog kort.

Valp som han är behövde Nikon ut och rastas lite nu och då, och fjället är ju inget undantag.

Lustigt nog valde han att göra sina behov vid "akta naturen"-skylten.

Sedan blev det lunch i bilen för hundarna (och oss). Det är skönt att de är bekväma med att äta var som helst. De är ganska okomplicerade överlag och ingen av dem har något emot att åka bil i flera timmar och komma till en massa nya platser.

På vägen hem passerade vi ett femtiotal renar som gick lite här och var efter vägen. Det gällde att köra försiktigt i kurvorna, för helt plötsligt stod de bara där, inte alls speciellt brydda i att det kom en bil.

Vi såg även en vacker uggla, men den hann vi tyvärr inte få någon bild på eftersom vi hade bilar bakom oss då.

Husse gav mig en liten present när han hade varit på jobbet, som ju var anledningen till att vi var där. Det som skulle fotograferas var sådana här.

Fast den här är förstås lite mer lättskött än de riktiga myskoxarna. Det här en snarare en mys-koxe.

Nu är vi hemkomna och lite trötta alla fyra. En väldigt rolig resa var det och det var kul att få se lite annan natur än den man är van vid. Den vackra och milsvida utsikten över fjällen är svår att tröttna på!

Ut på tur.

Imorse steg vi upp tidigt och åkte bil i en sisådär 4-5 timmar, och nu sitter vi i en stuga bland fjällen. Anledningen till det är att jag och hundarna har följt med husse och en kollega som ska göra ett jobb här idag. Eftersom det är så långt att åka måste vi sova över, och de var snälla nog att boka en stuga som är hundtillåten.

Husse och kollegan är ute på jobb och jag och hundarna hänger i stugan. Vi har varit ute och gått lite, men jag vill inte gå så långt eftersom jag har lokalsinne som en guldfisk ungefär, och här finns en del stugor...
Hittills har det gått bra, hundarna hade inga problem med resan och de verkar inte ha något emot att vara i stugan. Man tycker ju att de borde vara pigga efter att ha sovit i bilen hela förmiddagen, men de har faktiskt mest sovit. Kanske är de lite stillsamma för att allt är nytt, i alla fall valpen, Ollie är nog mest stillsam för att det är så han är när det inte erbjuds något annat skoj. För Nikons del är det nog tröttande att komma till ett helt nytt ställe och undersöka en ny stuga.

Något jag däremot har märkt är att flockkänslan inte verkar vara densamma som på hemmaplan, det går t.ex. inte att tugga ben ihop utan morr och tjafs. Vet inte vad det beror på, men det kanske blir lite som att alla är på ruta ett när man inte är hemma där alla vet hur det "ska vara". När vi hälsade på mina föräldrar förut såg jag samma fenomen, men det gav sig ganska snabbt.
Att tugga ben är såklart inget de måste göra, men för valpens del är det en enkel sysselsättning. Här finns det inte plats att springa omkring och busa eller hålla på med någon aktivitet, och när han blir pigg vill jag hellre att han ska tugga ben än tugga på bordsbenet. Och när Nikon får ben vill givetvis Ollie också ha. Men jag vill inte riskera att det blir något bråk, så de får vara utan ben nu. Blir valpen pigg är det bara att ta ut honom en stund så att han får undersöka snön. Här är det nämligen kallt och vinter.

Imorgon kommer vi att ha lite mer tid att undersöka området eller göra vad vi vill, innan det är dags att åka den långa vägen hem igen. Bilder får komma senare om jag tar några!

Helgens händelser.

Det var mysigt med långhelg och vi har hunnit med en hel del, både roliga och tråkiga saker.

Fredagen började med en promenad längs en motionsslinga som går runt en sjö, inte speciellt långt men mysigt. Jag lade varsitt spår åt grabbarna, men efter att jag gått spåret med Ollie och det än en gång gick dåligt bestämde jag mig för att faktiskt lägga ner det helt och hållet. Han slarvade värre än någonsin, var överallt och ingenstans och försökte inte ens koncentrera sig på att hitta vägen med nosen. Att han hittade fram trots allt spelar ingen roll längre, för det är ju inte bara slutet utan vägen dit som också ska vara rolig.

Jag tror jag har försökt allt nu, olika liggtid, olika underlag, olika spårslut, olika längd, aktivitet innan, inte aktivitet innan, mer vinklar, mindre vinklar... o.s.v. Vi har till och med behandlat för noskvalster ifall det skulle vara problemet. Nu har jag inga fler idéer, och även om både jag och Ollie älskar att spåra när det går bra känner jag att det inte är roligt längre nu när det har gått dåligt i ungefär två år utan att vi fått någon rätsida på det. Vi har visserligen bara hållit på sporadiskt under den tiden så det har inte blivit så många spår som det hade blivit om det hade varit som vanligt, men motivationen tryter när man står och stampar utan att veta vad man ska ta sig till.

Från att ha gått som en klocka i spåret gick han ungefär från en dag till en annan till att misslyckas totalt. Det måste ju ha en orsak, men jag har misslyckats att hitta den. Jättetråkigt, men vi får helt enkelt ägna oss åt andra saker istället. Har vi inte roligt tillsammans är det ingen idé att fortsätta. Jag tror visserligen inte att Ollie inte har roligt, att vara i skogen är ju roligt i sig, men jag tycker inte att det är roligt längre och det kan ju påverka honom också. Möjligtvis kommer jag att prova ett spår till någon gång efter att hans tonsiller är borta (de har blivit borttagna pga av envisa inflammationer förut men har tydligen växt tillbaka och ska tas bort igen den här månaden i samband med tandstensborttagning) eftersom halsinfektioner kan påverka spårförmågan, men vi får se framöver. Just nu känns det som att jag lägger det på hyllan för alltid, men man ska aldrig säga aldrig.

Nikon ville för övrigt inte heller spåra, vad det beror på vet jag inte, men honom tänker jag inte ge upp hoppet om. Kanske berodde det på att en annan hund hade gått där, jag såg nämligen en man med hund komma ut ungefär där spåret började när vi skulle starta. Eller så var han bara okoncentrerad, det märktes att han också gärna ville hålla koll på var husse och Ollie var. Jag vill inte spekulera i det nu, vi får ta nya tag en annan gång.

På lördagen tog vi det mest lugnt. En promenad blev det och Nikon fick träna mer på sitt koppelgående. Ollie var duktig som vanligt.

Igår ville jag köra ett ordentligt lydnadspass med Ollie för att få tillbaka lite träningsglädje. Vädret var lite ruggigt, men det gjorde inget. Först fick hundarna vandra omkring lite på grusplanen där vi var och i skogen som ligger bredvid. Nikon fick börja med att sitta i bilen när jag tränade med Ollie.
Mycket stämde och det var ett lyckat pass. Jag bestämde mig för att belöna bakifrån i inkallning med ställande och läggande för att få snabbare stopp, det var var lyckat även om vi inte riktigt är där ännu. Farten blir sämre, men det gör inget. Har vi väl fått bukt med de där extra stegen som han gärna gör får vi väl jobba upp farten sedan.

Film från inkallningen:

Jag har en annan övning som jag ska prova också för att få snabbare stopp. Internet är bra när man vill ha träningstips! Men det får bli nästa gång. Eftersom jag inte är någon tävlingsmänniska tycker jag att det bästa med att träna på hobbynivå är att saker och ting inte behöver vara perfekt. Så länge vi har roligt, gör framsteg och arbetar mot våra egna mål kan ingenting stoppa oss!

Ett annat problem som vi har kämpat lite med är att Ollie inte alltid lyssnar på mina kommandon i fritt följ när jag ber honom att stanna, ligga eller sätta sig. Han gör gärna det han gjorde förra gången när han lyckades, eller helt enkelt bara provar något som kan tänkas ge belöning. Den här gången märkte jag att han lyssnar mycket bättre när jag peppar upp honom ordentligt innan vi börjar gå. Det krävs alltså ett visst mått av uppjagning här, att jag slänger runt med kampleksaken och "retar" honom lite först, då slår han tydligen på öronen lite extra.

Efter lite träning med Ollie fick han hoppa in i bilen och vänta när Nikon tränade. Valpträningen bestod av lite kravlöst fritt följ och en massa kontakt samt bus och lek.

Film från fritt följ:

Han kampar betydligt bättre nu när alla lösa tänder är borta. Det där med "loss" jobbar vi på...

Här skulle det legat en film med bus, kontakt, vilja att följa efter och lite stanna, men den gick inte att ladda upp på bloggen. Klicka här för att se den.

Sedan var det dags för Ollie att komma ut och träna lite till. Apporten gick jättebra. Ibland släppte han den för tidigt, men då ber jag honom att plocka upp den igen och tar emot den innan det blir belöning. Han förstår snabbt att han ska hålla tills jag tar den.

Filmer från apport:

Efter apportträningen var det Ollies tur att vänta i bilen igen när Nikon fick komma ut och lekträna lite till.

Efter träningen gick vi omkring med hundarna för lite nedvarvning och sedan var det dags att åka hem.

Framåt kvällen blev Ollie dålig och kräktes några gånger. Han ville inte ha någon mat och verkade lite nere. Antingen hade han fått i sig något dåligt eller fått en släng av lite magvirus som går runt bland hundar på hösten. Han mådde i alla fall bättre redan samma kväll och sista målet mat ville han ha, fast han fick bara halv portion för att se att magen klarade av det. Idag verkar han må bra och har ätit som vanligt.

Lite vila tror jag i alla fall att han behöver, så han fick stanna hemma idag när Nikon följde med husse och mig ut på stan för att uträtta lite ärenden. Nu ligger båda hundarna och sover i soffan.

Här kommer en bild på Nikon från igår. Om man jämför med bilden under som jag lade upp för ett tag sedan kan man se hur mycket han har växt. Framförallt huvudet har förändrats tycker jag. Roligt att se och jämföra.

Han blir nog en riktigt stilig kille som vuxen, men än har vi ett tag kvar dit!

Extra extra.

Lägger in ett extra inlägg angående kvällens härliga nyheter - Nikon har tappat alla huggtänder!

Det är något värt att firas, för även om han fortfarande bits en del är de permanenta tänderna betydligt trubbigare och mer behagliga att få runt armen. Den sista envisa valphuggtanden satt kvar även fast den permanenta började komma fram, och hade det gått mycket längre hade vi nog fått åka till farbror tandläkaren och fått den utdragen, men nu behövdes inte det som tur var!

Ikväll har jag tränat lite förbudsövningar med Nikon. Ollie fick en kong med skinkost i att sysselsätta sig med ett tag.

Mitt i den trevliga stämningen och mitt bloggande märkte jag nyss hur det började lukta skit här. Det visade sig att Nikon hade bajsat inne. Det var verkligen länge sedan han gjorde det och jag trodde att han i alla fall hade blivit rumsren angående nummer 2 så att säga, men tydligen inte. Han brukar gå och sätta sig vid dörren när han behöver bajsa, men tyvärr säger han inget så man måste ha koll på var han är. Nu kände jag mig ganska säker på att inte titta på honom varenda sekund eftersom han var ute för ungefär en halvtimme sedan (kissade dock bara då), men tydligen blev han akut bajsnödig just nu och jag såg aldrig om han gick till dörren eller ej. Snabbt gick det i alla fall. Jaja, så är det att ha valp. Man kan ju alltid hoppas att han är rumsren till jul, då kommer han att vara sju månader, det vore en trevlig julklapp!

Mera mat.

Vi passade på att fylla på Nikons matförråd idag, och när vi ändå befann oss i grannstaden där återförsäljaren finns tog vi en tur till deras hundrastgård. Rastgården är större än den vi har här, men den brukar ofta vara i dåligt skick eftersom det samlas vatten där och blir geggigt så att man nästan bara kan röra sig runt kanterna. Nu när det är kallt och lite snö var det bra underlag och hundarna kunde springa runt och utforska. Tyvärr verkar det som att snön får många människor att "glömma" bajspåsen hemma, det är ju så enkelt att bara sparka över lite snö... När snön sedan smälter lite kommer högarna fram. Så är det väl i och för sig alltid, och många struntar ju i att plocka upp även på sommaren, men det är trist att hundägare inte ens kan hålla rent efter sig i en rastgård.
Har man fått en rastgård som är öppen för alla kan ju faktiskt den som väljer att gå dit anstränga sig för att hålla den fin. Det sitter till och med skyltar och soptunnor vid rastgården. När tillräckligt många människor inte sköter sig kan det ju bli en kollektiv bestraffning och rastgården kanske försvinner. Det är självklart lika illa (eller kanske mer illa beroende på hur man ser på det) när hundägare inte plockar upp längs trottoarer och vägar, men dessa går ju inte att ta bort. Med hundrastgårdar följer ett ansvar och ett förtroende, och vi som sköter oss tycker att det är väldigt trist att behöva kliva i bajshögar och i värsta fall plocka upp efter andra för att inte monstervalpen ska äta upp dem. Å andra sidan kan jag inte tänka mig att de som inte plockar upp tycker att det är trevligt att kliva i bajshögar heller, men förhoppningsvis finns det någon form av karma som låter dem råka ut för det ändå!

På djuraffären inhandlades förutom mat även en aktiveringsboll till Nikon. Husse försökte få Nikon att förstå hur man använder Ollies boll, men Nikon var inte riktigt med på noterna. Han trodde bara att bollen var en leksak. Nu har Nikon en egen boll som är likadan som Ollies fast större, det kanske får honom att putta på den istället för att ta den i munnen.
Lite tuggben och hundgodis slank också ner i påsen. Vi hittade det godiset vi använder nu och ett annat liknande till mycket bättre pris än vi har här!

Nu ska vi ta det lugnt resten av dagen och se fram emot helgen som för vår del börjar redan ikväll när husse kommer hem från jobbet.
Jag bjuder på en bild på Nikon i soffan. När man växer märker man kanske inte att rumpan plötsligt inte får plats lika bra som förut.