Grabbarna Grus.

Jag är så stolt över mina grabbar! Både Ollie, Nikon och husse har skött sig superbra idag. Husse har nämligen varit hos veterinären med Nikon för 12-veckorsvaccinationen. Enligt rapporten gick allt bra och Nikon märkte inte ens att han fick en spruta, han var fullt upptagen med att äta godis. Veterinären tyckte även att Nikon var en trevlig och social valp som var jättefin i kropp och hull. Jag kanske ska tillägga att ingen förlorade några fingar eller tår under besöket, sådant gör han tydligen bara hemma!

Ollie har plötsligt blivit en utomordentlig uppfostrings-farbror som lärt sig handskas med Nikon på ett väldigt bra sätt. Visst, ibland är det fortfarande gruff, men Ollie har växt otroligt mycket i sin roll och han är mer fysisk med Nikon nu istället för att bara skälla på honom på avstånd.
Man märker även att Ollie är mycket mer avslappnad, och han har faktiskt roligt ihop med valpen ibland. Just nu ligger de i samma bädd och tuggar ben, något som var otänktbart de första dagarna.

Leken/uppfostringen har kommit igång på allvar, och båda hundarna verkar ha mer utbyte av varandra nu. Ollie är fortfarande den som bestämmer och han tuktar Nikon bra trots att han redan ligger i underläge storleksmässigt (Nikon väger 6,5 kg och Ollie väger 5 kg), men så ska det ju vara med tanke på att Nikon bara är en liten spoling.
Bakslag kommer vi säkerligen att få, och Ollie är nog inte alltid så förlåtande mot vassa valptänder och odrägliga hyss, men idag var en väldigt bra dag och de har lekt tillsammans flera gånger. Jag passade på att filma en lekstund, se och njut!



Första badet.

Igår följde jag och hundarna med husse när han tvättade crossen. Det var Nikons första åktur i skåpbilen. Där finns inga hundburar eftersom det bara finns framsäten, men Ollie åker med "hundbälte". När Nikon blir stor kommer han förmodligen att få sitta på golvet när vi åker skåpbil, men tills vidare får han åka i mitt knä.
Under själva tvättandet satt jag med hundarna i bilen. Trots att det finns tre säten och plats på golvet såg det ut såhär.

Båda hundarna ville ligga i mitt knä, och de samsades fint om den plats som fanns.

När husse var klar åkte vi till en sjö för att Nikon skulle få upptäcka vatten. Han var lite skeptisk i början, men när Ollie simmade och husse gick ut i vattnet ville han följa efter. Nikon gick bara där han bottnade, men av misstag klev han ut från en sten där vattnet var lite djupare och då blev han lite paff, men han verkade tycka att vattnet var roligt så det blir kanske en simmare av honom också!
Det var faktiskt Ollies första dopp för i år också, sommaren har varit alldeles för regnig och kall för bad, men han tyckte att det var roligt att få simma lite. Efter en stund hade vi två blöta monster att åka hem med.

Idag har vi haft fullt upp. Dagen började med pälsvård för Ollies del. Jag har egentligen aldrig behövt pälsvårda honom, men han har fått mycket mer underull nuförtiden, och jag antar att det har med kastreringen att göra.
Med en Furminator var det ett lätt jobb, fast det hade såklart varit enklare om hunden varit lite mer sammarbetsvillig. Jag fick i alla fall loss en hel del hår, och man får väl räkna med att Ollie måste vänja sig vid att pälsvårdas.

Efter pälsvårdandet blev jag tvungen att dammsuga, och då passade vi på att dammsuga hela lägenheten (och slänga in en tvätt). Även bilen behövde sig en omgång med dammsugaren, och när vi dammtorkade bilen fick hundarna ligga i bilburen. Nikon fick ligga där så att vi skulle kunna ha koll på honom, och Ollie fick vara med för att han ville.

Deras bur har också fått sig en liten make-over. Dels har vi flyttat mellanväggen till mitten så att Nikons sida inte ska bli så stor (varför tänkte jag inte på det förut?), och dels har vi satt upp skyltar på buren. Ollie har alltid haft en skylt, den har bara inte kommit upp sedan bilbytet som också krävde en ny bur. Men nu har båda hundarna skyltar, och jag kanske har dålig humor, men jag tycker att Nikons skylt är otroligt fyndig och rolig! Jag är supernöjd med den.

"Staff only" betyder ju egentligen "endast personal", men för oss är det en liten ordlek eftersom staffordshire bullterrier ofta förkortas staff (eller staffe). Båda skyltarna signalerar i alla fall att hundarna inte vill bli störda i sina burar!

Hundarna vilade/sov snällt i sina burar när vi städade bilen, och efter det var det dags för en tur till tippen för att slänga lite saker som skulle blivit slänga för länge sedan. Nikon är otroligt trygg med bilåkande och i sin bur, och därifrån får han bra miljöträning när vi stannar på diverse ställen, t.ex. på tippen där det vimlar av bilar och människor som bär på konstiga saker och väsnas i containrar.

När vi gjort oss av med lite saker var det dags att tanka bilen och att äta. Vi bestämde oss för att äta på en pizzeria och tänkte först att vi skulle ha hundarna med oss på uteserveringen, men när vi såg att det var två andra hundar där samt insåg att Nikon inte alls kan sköta sig bestämde vi oss för att hundarna fick stanna i bilen. Det var visserligen lite varmt ute, men vi parkerade bilen precis bredvid uteserveringen, öppnade bakluckan och drog ner alla rutor samt satte på burfläkten. Hundarna blev erbjudna vatten men ingen av dem tyckte att det var speciellt varmt. De vilade bara snällt, och såhär såg det ut från bordet där vi satt.

Note to self: vi måste köpa en till vattenskål så att hundarna slipper samsas om den som går att hänga på burkanten.

Efter maten åkte vi och släppte hundarna på en grusplan. Nikon hittade en gammal banan som var värd att bära omkring på. Skalet var svart och alldeles hårt, så jag tänkte att det inte var någon panik att plocka den ur munnen på honom utan att jag kunde försöka byta den till mig. Det tyckte inte Nikon, han ville inte alls byta. När han började försöka svälja bananen hel blev jag tvungen att gräva ur den ur hans mun, och det var inte speciellt mysigt när jag insåg att själva bananen inuti som jag fick ur bit för bir var väldigt mjuk och geggig. Härliga valptid...

Efter bensträckaren fick hundarna hoppa in i buren igen, och nu var det dags för bilens utsida att bli ren. Ännu mer miljöträning blev det för Nikon när vi stod utanför biltvätten och tittade på människor som tankade sina bilar och pumpade sina cykeldäck.

Handla måste man också göra ibland, och det var lika bra att göra det också när vi var ute. Husse gick in på affären och jag satt ute med hundarna. Kundvagnar som går förbi är också miljöträning, och att behöva sitta i bur och vänta är passivitetsträning. Fast det behövs egentligen inte, de är så duktiga på att "ha tråkigt" i sin bur båda två.

Lite längre bort såg jag en annan hund i en bil. Den satt i bakluckan utan bur, det var lite udda.

När husse kom tillbaka var det dags att åka hem. Trots att hundarna suttit stilla och vilat en hel del var de ändå trötta när vi kom hem, och det var skönt att vila i soffan alla fyra en stund.

Nu har jag bara en sak kvar att göra för idag, och det är att fila klorna på Ollie. Nikons klor ska också klippas lite, men det får husse göra.
En fullspäckad dag kan man säga, men det är nyttigt för Nikon att få hänga med på vardagliga saker. Ollie är redan tokduktig på det.

Redan fredag.

Oj, vad fort tiden går. Det är redan fredag! Den här veckan har flugit förbi snabbt, och ändå har vi inte gjort något speciellt. Det rullar på som vanligt och jag har inte haft så mycket att blogga om.

Igår lekte Ollie och Nikon för första gången på riktigt inomhus. Framsteg!

Hundarna går på en avmaskningskur nu och på måndag är det dags för Nikons 12-veckorsvaccinaton.

Ikväll kommer mina föräldrar och min syster på besök en sväng. Sedan får vi se vad vi hittar på för spännande saker i helgen.

Ja, det var väl ungefär vad jag hade att komma med nu. Tråkigt, jag vet, men jag hoppas att jag har lite mer roliga berättelser och bilder att dela med mig av efter helgen!

Nya äventyr.

I helgen har vi hittat på lite nya spännande äventyr med valpen. Vid 11 veckor är det ju på tiden att han börjar upptäcka att det finns en hel stor värld därute, i sitt eget tempo såklart.

I lördags packade vi in oss i bilen och styrde mot husses föräldrar. Vi kände att Nikon behövde träffa en riktigt snäll hund så att han förstår att inte alla hundar är lika griniga som storebror. Nog för att det går bättre och bättre, jättebra ibland och mindre bra ibland, men Ollies bästis Mynta är en riktig mystjej och skulle nog ha bra inflytande på Nikon, tänkte vi.

Sagt och gjort kom vi dit efter en bilfärd på ca en timme. Ollie fick hoppa ur bilen först och ta några frivarv med Mynta för att han skulle känna att inte allt förändras i hans liv, han måste ju faktiskt få leka med sin bästis utan att valpen hela tiden ska vara med.
När Nikon fick komma ut kopplade vi Ollie eftersom vi ville att Nikon och Mynta skulle få bekanta sig utan störning, för chansen fanns ju att Ollie t.ex. skulle få för sig att vakta Mynta, eller något annat trist scenario. Mynta tyckte att valpen var spännande. Nikon gick runt och undersökte, bjöd upp Mynta till en lektur och charmade ner husses pappa på gräsmattan.
När vi märkte att allt gick bra släppte vi Ollie och alla tre hundarna kunde samsas och ha roligt i gräset.

Mynta var väldigt tålmodig med Nikon, och när det blev för mycket sa hon ifrån på ett bra sätt och Nikon tog åt sig och slutade. Jag önskar att vi kunde få se det hemma också, men tyvärr är Ollie inte lika bra på att säga ifrån (han är däremot bra på att låta vädigt stor och stark, men han fullföljer inte om man säger så) och Nikon tror nog att han kan köra med Ollie lite som han vill, och det måste ju i vissa fall styras upp av oss människor.

Efter en stund gick vi in och åt god mat, och vi fick faktiskt lite matro trots att tre hundar for omkring runt fötterna på oss.
När hundarna hade lekt ett tag tyckte jag att Nikon kunde vila en stund. Han började nämligen bli lite odräglig, bitas och stjäla skor. Ibland förstår inte valpar att de är trötta, och om de blir övertrötta kan man tro att de har ätit raketbränsle. Nikon fick ligga i mitt knä en stund, och sedan var det dags att åka hem så att Nikon kunde bearbeta sina nya intryck i lugn och ro.

Det blev ett väldigt lyckat besök som gick långt över mina förväntningar! Tyvärr tog vi inga kort, det får bli nästa gång.

Igår passade vi på att ta en premiärtur i stan med Nikon. Vi bor visserligen i stan, men inte precis mitt i smeten. Stan är inte heller särskilt stor, utan alldeles lagom stor. Ollie följde med och jag och husse gick med varsin hund. Nikon fick gå före Ollie så att han skulle få upptäcka saker på egen tass istället för att bara följa efter storebror.
I stan fanns det mycket att upptäcka och Nikon tyckte att det var en spännande promenad. Han var inte det minsta rädd, men väldigt nyfiken på alla bussar, barnvagnar, dörrar som öppnades när man gick förbi, människor som gick med stavar eller stora resväskor på hjul, uteserveringar som luktade mat, och allt annat man kan stöta på i stan. Ibland fick vi träna lite byteshandel när han hittade något på marken som såg aptitligt ut (enligt honom).

Promenaden var inte särskilt lång, och vi gick i Nikons tempo. Som vanligt när man är ute med en valp drar man blickar till sig och en del vill hälsa och klappa. Tyvärr kan inte Nikon uppföra sig så bra ännu och tycker att man gott och väl kan hälsa lite med tänderna, så hälsa gör man på egen risk med vår valp.
Nikon tyckte att han skulle hälsa på alla han såg, men det tyckte inte jag, därför tränade vi kontakt också och efter ett tag insåg han att man inte måste intressera sig för alla människor utan att det är roligt att titta på matte också ibland, för då får man belöning!

Foto: Husse

Hundarna var jätteduktiga på promenaden båda två, jag önskar att Ollie kunde vara lika avslappnad runt Nikon inomhus också. Men vi ser framsteg hela tiden och vissa saker går jättebra. Matningen fungerar t.ex. utan problem, och så har det varit från dag ett. Just runt maten kan man ju tänka sig att Ollie skulle kunna vara vaktig, men det är han inte. De samsas jättefint i köket när man lägger upp mat, och sedan äter de en bit ifrån varandra utan problem, och ibland kontrollerar de varandras tomma skålar om man inte hinner plocka bort, för maten försvinner på några sekunder.

Nikon växer som ogräs och både jag och husse tycker att han börjar se något mager ut, trots att vi ökat på fodergivan några gånger. Kanske måste vi öka lite till om han blir ännu tunnare.

Idag ska jag försöka ta mig till apoteket efter jobbet för att köpa avmaskningsmedel. Det börjar ju dra ihop sig till 12-veckorsvaccination och då ska valpen avmaskas först. Ollie får också en omgång för säkerhets skull.

Häromdagen passade jag på att filma hundarna när de tuggar ben ihop. I början kunde Ollie och Nikon inte vara i samma rum och tugga ben, för Ollie tyckte att han skulle ha alla ben för sig själv, men nu går det allt som oftast bra, och så här kan det se ut:

Vallning på jobbet.

På mitt jobb finns det får, och det enklaste sättet att förflytta får är givetvis med en vallhund. Minimalt med arbete för människan, om man har tränat sin hund bra. Att träna hunden är givetvis mycket arbete, men när hunden väl vet hur den ska agera på ägarens olika signaler går arbetet med fåren som en dans.

Hunden som vallar fåren här är en border collie som heter Plopp. Jag hade turen att få se lite vallning igår, men tyvärr hade jag lämnat kameran i bilen just då, så det fick bli lite bild och film med mobilen istället.

Fåren skulle få mat, och jag filmade när hussen skickade ut Plopp för att hämta dem.

Fåren är nyfikna och Plopp är snäll och låter dem komma fram och hälsa, ett fint samspel som visar att fåren inte har något emot hunden, som ni kan se i den här filmen.

Jag har inte sett så mycket vallning och är inte alls insatt i ämnet, så det var roligt att få se lite!

För den som vill se lite mer extrem vallning kan jag rekommendera en film där hundarna med hjälp av sina ägares signaler får fåren att bilda mönster och bilder som rör sig, både i ljus och i mörker (där de har satt lampor på fåren). Det är heeeelt galet och otroligt. Se och njut! Klicka här för att se filmen.

Valpvardag.

Dagarna rullar på. När man har valp händer det ju inte så värst mycket spännande saker, man sitter mest hemma eftersom valpen inte kan vara ute och flänga runt så mycket. Ollie får lite sporadisk träning då och då, men han är också ganska slutkörd av valpen fortfarande.

Nikon tycker att det är jätteroligt att stoppa saker i munnen, som alla valpar, så nu har vi börjat träna byteshandel.
"Åh, vilken fin sak du har där!" säger jag.
"Japp, smaskigt värre" säger Nikon.
"Kan jag få titta på den så får du en godisbit av mig istället?" undrar jag.
"Ja det går väl bra" säger Nikon, och när han tuggat färdigt letar han upp en ny sten/pinne/fimp/whatever innan man hinner blinka.

Vi tränar också lite kontaktövningar, och han har blivit mycket bättre på att ta kontakt, lyssna till sitt namn, och avbryta förbjudna saker (som att tugga på trösklar, fast även om han slutar när man säger till så tycker han att det är fritt fram att fortsätta igen några sekunder senare).

Igår åkte vi till en grusplan för att hundarna skulle få röra på sig lite och för att jag skulle kunna träna lite med Ollie. Nikon har börjat åka bur i bilen, och tanken var att han skulle åka i Ollies gamla canvasbur i baksätet tills han blev lite större. Det gick bra fram tills igår, för då kom han på att plasten i bottnen gick att bita sönder. Plasten går givetvis att ta ur, men han har även nafsat i dragkedjan så att det blivit hål där också. Han somnar ofta snabbt i bilen och visar inga tecken på åksjuka eller oro, men ibland bäddar han lite hårt med både tänder och klor om man säger så.

Vi bestämde oss för att strunta i canvasburen och stoppa in honom där bak hos Ollie istället (dubbelbur med mellanvägg). Det gick hur bra som helst. Jag satt i baksätet för säkerhets skull så att jag kunde hålla koll på monstren, men de skötte sig utmärkt båda två och lade sig ner och vilade under färden.
Det var nog mest jag som trodde att Nikon behövde oss som stöd i bilen ett tag, men han verkar vara så stark i sig själv att det går bra ändå. Dessutom har han ju Ollie där bak, och även om Ollie inte är världens snällaste storebror alla gånger så ser Nikon upp till honom och tar efter det han gör.

Nikons sida i buren är större än Ollies sida eftersom mellanväggen inte sitter i mitten. Ollie behöver inte mer plats, och innan vi hade två hundar kunde man stuva in packning på den andra sidan. Eftersom Nikon kommer att bli större än Ollie passar det ju bra att han har den stora sidan, men nu när han är valp är den kanske något för stor. Trots det är Nikon nästan större än Ollie nu, han är i varje fall tyngre, och han växer varje dag känns det som. Därför får han sitta i den stora delen, och det verkade gå jättebra ändå.

Ollie fick sig lite lydnadsträning på grusplanen. Jag koncentrerade mig på "stanna", både i fritt följ och i inkallning. Ibland slarvar han nämligen med stanna, det kan vara allt från att ta några extra steg, lägga/sätta sig istället, eller inte stanna alls. Därför körde vi korta avstånd för att han inte skulle ha chans till extra steg, och tråkig matte när han satte/lade sig ner. Det gick faktiskt jättebra till slut och han gjorde ett fint träningspass tycker jag!
Vi körde också lite inkallning utan stopp för att variera lite och för att han tycker att det är så roligt att springa fort, samt både inkallning och fritt följ med sitt och ligg för att han skulle bli mer uppmärksam på mina kommandon. Sedan briljerade vi med slalom mellan benen för att det är så roligt, men det kan han redan så bra så det är inget som behöver tränas!
När Ollie och jag tränade fick Nikon passivitetsträna med husse, annars skulle han komma och störa direkt. Även det gick bra!

Duktiga hundar!

Promenadgrabbar.

Husse som har semester och är hemma med hundarna har nu fått börja känna på hur det är att jonglera dubbelt så många koppel och bajspåsar som han är van vid. Valpen går förstås inga längre sträckor, men han får följa med på rastningsrundan som är några hundra meter.

Den här filmen skickade han till mig, och det ser ju ut att gå bra för mina tre grabbar ute på promenad!