Sega dagar.

Hundträningen går segt nu, vet inte riktigt varför det har blivit så. Jag har inte haft någon vidare ork eller motivation, men det beror nog till stor del på vädret. Det har regnat en hel del, och då vill man ju varken spåra eller sätta upp en agilitybana. Jag är även trött på dagarna eftersom jag börjat jobba nyligen och börjar 07.00 på dagarna, vilket är lite av en omställning för kroppen. Som tur är har Ollie inte världens högsta aktvitetsbehov och klarar av att ta det lugnt utan att klättra på väggarna, men man märker ibland att han har energi som behöver göras av med. Dessutom jobbar husse kväll hela veckan och jag tycker inte att det är så kul att t.ex. åka till skogen ensam. Men snart får husse semester, och eftersom jag jobbar halvtid så kommer det nog bli mycket mer aktiviteter då, om vädret tillåter. Man får helt enkelt tillåta sig själv att ha lugna perioder ibland, det är faktiskt viktigt för en hund att klara av att ha tråkigt också.

Angående HD hos staffen.

Jag har kikat runt på olika kennlars hemsidor och blev förvånad över att så många uppfödare (godkända av SKK) avlade på hundar med C-anmärkning på höftledsröntgen.

Höftledsdysplasi (HD) är en felaktig utveckling av höftleden och en relativt vanlig skelettrubbning hos många hundraser. HD ger förr eller senare upphov till förslitning av brosket i höftleden. Broskförslitningen kan inte ses på röntgenbilden men mycket snart tillkommer benpålagringar som kan urskiljas ganska enkelt. Dessa benpålagringars storlek och utbredning är ett relativt gott mått på graden av broskförslitning i leden.

Såhär graderas röntgenresultaten:

• A  normala höftleder grad A (Betecknas även UA = utan anmärkning)
• B  normala höftleder grad B
• C  lindrig dysplasi
• D  måttlig dysplasi
• E  höggradig dysplasi

Jag mailade SKK och frågade om deras åsikt, och för den som är intresserad fick jag detta som svar:

"Hej,

Ledproblem är inte helt enkla att hantera! Riskerna för att en hund ska utveckla t ex höftledsdysplasi är till stor del ärftligt betingade, men det finns också miljöpåverkan (kost och motion). Inom vissa raser, som har s.k. hälsoprogram, är det inte tillåtet att använda C, D eller E-hundar i avel. För staffordshire bullterrier finns inget sådant hälsoprogram, men väl ett mål bland rasklubbens uppfödare att minst 20% av  antal registrerade hundar ska vara röntgade. Man försöker kartlägga utbredningen av olika problem inom rasen för att kunna vikta dem mot varandra och göra rimliga prioriteringar. Det vore inte bra att utesluta för många hundar ur aveln eftersom man också vill uppnå tillräcklig genetisk variation. Risken är då att andra, och kanske t. o. m. värre, problem dyker upp. En hund som har symtom av sin dysplasi ska aldrig användas i avel. Det kan finnas C-hundar som fungerar utmärkt hela livet och andra som får bekymmer.
Inom raser där röntgen är vanlig börjar man nu använda ett s.k. avels- index. Det betyder att man istället för att bara värdera hundens egna röntgenresultat, även väger in nära släktingars resultat, när på året hunden är född, vid vilken ålder den är röntgad, vilket sederingsmedel som är använt mm. Det betyder att en C-hund faktiskt kan få ett bättre avelsindex än en A eller B-hund. Däremot är D och E-hundar aldrig att rekommendera i avel.
Om man som uppfödare väljer att avla på hund med ledfel, kanske på grund av hundens övriga kvalitéer, väljer man ofta att para med en hund som har leder utan anmärkning.
Skulle det visa sig att ledproblem är ett verkligt rasproblem kan det bli aktuellt med strängare rekommendationer eller t.o.m. hälsoprogram med krav på att föräldradjuren är röntgade.
Att veta vad som är bäst för att få en så frisk ras som möjligt fysiskt och mentalt är inte självklart, men innan man köper en valp tycker jag att man ska ställa alla sina frågor till uppfödaren, som bör kunna motivera sitt val av avelsdjur. Kontakta gärna även rasklubbens avelsfunktionärer för att höra mer om hur man resonerar inom klubben, webbsideadresen är; www.ssbtk.se .
På www.skk.se finns artiklar om hd och hd-röntgen, se Uppfödning, Hälsoprogram, Höftledadysplasi.


Med vänlig hälsning
Karin Drotz
Avelskonsulent Sekreterare SRD-gruppen"

Ja, vad ska man säga? Det är en djungel. Men vi kommer oavsett att sträva efter föräldradjur med A-höfter eller sämst B på den ena, i kombination med bra mentalitet. För oss ska inte det ena utesluta det andra. Då har vi i alla fall gjort allt vi kan för att få bra förutsättningar.

Utställning igen.

Igår var vi på andra dagen av utställningen. Staffordshire bullterrier var rasen vi ville se, och där fastnade vi ett bra tag. Det verkar vara en härlig ras, både fina och med en rolig personlighet. Dessutom var de vi hälsade på otroligt keliga.
Här kommer lite bilder från dag två (foto: husse).

En ståtlig hane.

Ollie med ställda staffar i bakgrunden.

Det var många staffar anmälda, så det fanns mycket att se.

Den här verkade inte gilla andra hundar så mycket, ägaren kallade den för "näbbgäddan".

I SKK:s rasbeskrivning av staffordshire bullterrier står det skrivet att "en viss könsbunden aggressivitet mot andra hundar förekommer", och detta var tyvärr något vi fick erfara. Ollie blev helt oprovocerat attackerad av en staff (ej den på bilden ovanför) som satt i knät på en människa. Vi gick förbi dem, jag höll Ollie ytterst så att jag befann mig mellan honom och den andra hunden. Ollie var helt tyst och gick som vanligt, men staffen spände ögonen i honom och hoppade ner från knät, människan tappade kopplet, och väldigt snabbt låg Ollie på rygg med en morrande hund över sig. Som tur var gick det bra och de fick bort den andra hunden, men det var obehagligt.
Jag vet inte om det var en hane som hoppade på honom, men oavsett så är Ollie kastrerad så jag tror inte att det var någon könsbunden aggressivitet det handlade om, utan aggressivitet mot alla hundar, vilket ju är ännu värre. Man bör vara mycket noggrann i val av kennel för att få en uppfödare som avlar på stabila hundar. Kenneln som denna hund kom från (väljer att inte skriva ut namnet) gav oss ett dåligt intryck, även bortsett från attacken. De hade en tik som blev champion, men utställningstitlar är definitvt en merit som kommer långt ner på min lista. Jag är intresserad av friska hundar med bra menatlitet.

Efter detta var vi lite tagna allihop (husse, jag och Ollie alltså, inte den attackerande hundens ägare, de frågade bara lite lätt om det gick bra...), och tyckte att det var tråkigt att vi sett denna sidan av rasen, även om det såklart är nyttigt att veta att det förekommer. De flesta staffarna var dock snälla och kunde umgås utan problem. Efter bedömningarna fick vi prata med ägaren av Kennel Kronsäter och hennes vän. De hade varsin tik med sig som var jättesnälla och keliga, speciellt den ena.

Kronsäter's Crona (t.v.) var jättekelig, snäll och lugn.

Den andra var lite gnällig, hon hade fått nog och ville åka hem.

Ollie var lite avvaktande mot Crona, men skötte sig ändå fint. Cronas matte blev väldigt populär när hon bjöd Ollie på hundgodis.

Vi pratade ganska länge om staffar, och hon bjöd oss att komma hem och kika på hennes hundar om vi ville. En av dem hade valpar nu, och de var tvugna att bli lite äldre innan hon kunde ta emot besök. Det var roligt att kunna bolla lite funderingar med några som är insatta i rasen.
Överlag så var det en bra dag, och vi fick se många fina staffar. Vi hann inte med att se så många andra raser, men det blev i alla fall en bild på två irländska varghundar.

Det var en rolig erfarenhet att gå på hundutställning, men det är inget jag skulle vilja hålla på med själv.

Utställning.

Idag var vi på hundutställning för att kika på våra eventuellt framtida raser. Idag, lördag, var det pinscher och basenji som stod på listan, och imorgon ska vi titta på staffordshire bullterrier. Det var roligt att gå runt där och se alla hundar, och Ollie fick följa med in. Det var skönt att han slapp sitta i bilen, men vädret var mulet med lite duggregn ibland, så det hade gått bra att ha honom i bilen också om man tittade till honom ibland.
Han var jätteduktig bland alla människor och hundar, var tyst och lugn och gjorde oss väldigt stolta.

Här kommer lite bilder från dagen (foto: husse).

Pinscher är en vacker ras, men vi upplevde dem som lite tråkiga, de visade inte så mycket personlighet. Men det kan ju såklart vara annorlunda om man träffar dem i ett annat sammanhang.

Pinscher-mys i väntan på att ställas ut.

Basenji har vi varit intresserade av, och de var väldigt roliga att titta på. Fina hundar med rolig personlighet som verkade otroligt snälla. Ollie hälsade på två av dem.

Jag och Ollie tittar på basenjibedömningen. Bredvid sitter en man med två rhodesian ridgeback.

De har verkligen ett speciellt utseende med sina stora öron och rynkiga pannor. Ett minus är dock den starka jaktlusten som finns i rasen.

Ollie var otroligt duktig. Man hörde lite skall och pip ibland, men inte från den här vovven.

Vi såg en imponerande stor grand danois! Man undrar hur mycket de äter på en dag...

Många hade ställt upp tält att spendera dagen i.

En basset hound fastnade på bild.

Pomeranianer som får lift.

Efter en inte så lång men spännande dag med många nya dofter och intryck, smakade det fint med lite lunch i bilen. Ollie sov gott på vägen hem, och imorgon bär det av igen för att se på fler fina hundar!

Badhund.

Idag fick jag min beställning med spårapporter i brevlådan. De var lite mindre än jag hade föreställt mig, men det spelar ingen roll, de såg bra ut. Jag fick även min ring att sätta spårsnitslar på. Överraskningen de skickade med var en liten påse med hundgodis, vilket var uppskattat av Ollie. Han var väldigt intresserad av kuvertet redan innan jag hade öppnat det.
Idag ska jag hämta ut mina böcker som har kommit, om jag kommer ihåg det!

Igår fick Ollie bada. Från att knappt gå längre ut än han bottnar förra sommaren, till att kasta sig ut i vågorna i år är ett stort steg! Det verkar som att allt släppte så fort han märkte att han kunde simma.
Vi hade med oss en leksak som vi köpte på vår semester, en slags fågel som flyter, som han fick simma ut i vattnet och hämta. Det gick bra, förutom att han blev alldeles för besatt av leksaken. Vi tog bort den för att ha skulle lugna ner sig, men då blev han ännu värre och skällde gällt efter den. Tillslut var vi tvunga att gömma den när han inte såg, men då började han istället springa runt och leta efter den. Så vi bestämde oss för att det var dags att åka hem. Man kanske kan ta fram den imonhus där det är lugnare och få honom att kunna vara i närheten av den utan att hela tiden vilja attackera den. Kanske är det bättre att köra med vanliga pinnar i vattnet som inte är lika mycket "värda" för honom.
Nåväl, simningen var det inget fel på, han surfade nästan på vågorna. Här kommer ett filmklipp. Det ser grunt ut, men han har ju inte så långa ben så han måste simma ut.

Efter lite simmande och torkande åkte vi hem med en fortfarande blöt hund som först torkade sig i vår säng och sedan slocknade där i några timmar.

Nu kommer vi igång igen.

Ja, nu kommer vi igång igen, hoppas jag. Det har inte blivit något bloggande på ett tag, dels för att vi var på semester, och dels för att jag precis har börjat jobba och har varit lite trött och sliten. Men nu tar vi nya tag!

Äntligen har mina böcker som jag beställde skickats! Det tog verkligen sin tid. Jag började fundera på om de glömt bort mig. Det visade sig att så var faktiskt fallet med min andra beställning (spårapporterna). Jag mailade företaget, och de hade missat att min betalning hade kommit in. Fick ett mail om att beställningen skickats idag och att de även skickar med en liten överraskning som kompensation för att det tog så lång tid. Spännande! Men det är säkert inget roligt.

Idag var Ollie ensam ca 3 timmar. Eftersom husse inte gått på semester än blir det några dagar i månaden som han måste vara ensam, men det är bara 3 timmar om dagen. Nästa vecka jobbar husse kväll så då behöver han inte vara ensam alls. Men det klarar han utan problem så det är helt okej.
Han har inga problem med att vara ensam, speciellt inte på förmiddagen. Han tar gärna sovmorgon och kommer inte upp förrän man öppnar dörren och ska gå, då passar han på att följa med ut en sväng och kissa, sedan blir det sängen igen. Sjusovare.

Igår tänkte vi att vi skulle åka till en sjö så att Ollie fick bada lite, men trots det ruggiga vädret så var det folk som badade, så vi åkte därifrån. Han fick springa av sig lite energi istället och söka lite godis i naturen.

Idag har vi inte hunnit med så mycket än, bara en promenad som gick jättebra. Vi gick bakom och före en pudel en lång sträcka. Först gick vi bakom men sedan hann vi förbi dem, sedan hann de förbi oss, osv. Det blir så när hundarna ska stanna och nosa. Det var inga problem att gå bakom, men när vi gick framför så ville Ollie gärna vända sig om och titta på dem. Det släppte dock efter ett tag och sedan gick han som vanligt igen. Han sa inte ett ljud och drog knappt i kopplet alls, mer än att han bromsade mig när han ville titta bakåt, och så lite drag precis när hundarna passerade varandra. Sedan såg vi en väldigt vild hund som hoppade och slängde sig i kopplet, dock var den helt tyst och verkade inte aggressiv, den ville nog mest hälsa tror jag. Ollie brydde sig inte om den och jag skyndade bort så att personen kunde lugna ner sin hund.



En liten film från dagens promenad. Nu får vi se vad som händer resten av dagen.

Uppehåll i bloggen.

Nu har det varit uppehåll i bloggen ett tag eftersom matte och husse har varit på semester. Ollie är hos hundvakt och kommer hem imorgon.