Mysig promenad.

När Nikon följde med husse på ett fotografklubbsmöte passade jag på att ta med mig Ollie ut för lite "egentid" med matte. Vi gick en promenad på cirka en och en halv timme. Vi strosade runt, tittade på utsikten över gruvan, lekte och tränade lite lydnad. Kvällarna börjar bli ljusa nu, och det var så härligt lugnt och skönt ute.

Stora delar av promenaden var vi helt ensamma, men vi såg också flera andra hundekipage som liksom vi var ute och strosade. Vi gick nästan på rad längs med sjön, fast med avstånd förstås, och bara njöt av lugnet med en fyrbent vän.

Den enda som kanske dämpade mitt goda humör lite var att jag trampade i hundbajs. Det är andra gången på några veckor som det händer. Vad är det karma försöker säga mig? Jag som alltid plockar upp efter hundarna. Kanske att jag borde se mig för lite bättre när jag är ute, eller att jag borde gå mindre på gräs och mer på asfalt där man ser bättre. Det är ju trots allt inte så lätt att se vad som döljer sig bland fjolårslöven.