Nikon.

Husse tog några spontana bilder på Nikon i köket.

Isigt.

Snön har både hunnit försvinna lite och kommit tillbaka, och smält snö som sedan utsätts för minusgrader och ett till lager av snö = halka. Jag sa det förra vintern och jag säger det igen, jag hatar när det är halt! Jag hoppas att det antingen blir varmare eller riktig vinter snart, för det här vädret vill jag inte  ha. När man har en valp som inte direkt är pålitlig i koppelvett underlättar det att kunna stå stadigt på fötterna.

Vi har inte gjort något speciellt varken idag eller igår. Jag har haft diverse möten angående mitt arbete som nu har nått sitt slut eftersom det var en tidsbegränsad anställning, så nu får vi se vad som händer framöver. Imorgon har vi i alla fall inget på agendan förrän kl 14.00 när husse åker till jobbet, så det kanske blir något skoj för hundarna på förmiddagen. Husse är ledig på fredag så det blir långhelg för oss!

Mycket mer än så har jag faktiskt inte att komma med nu.

Snö.

När vi vaknade imorse hade snön kommit, och inte var det lite heller! Nikon blev minst sagt förvånad när han klev ut genom dörren, men det vita fluffet är tydligen spännande i alla fall. Vi bestämde oss för att gå ut och leka i snön, och jag byggde till och med en snögubbe!

Husse filmade odjuren i snön.

Snöätaren Ollie tog sig många tuggor, det är ju alltid som mest nytt och spännande att smaka på första snön. Det resulterade också i att han sedan behövde rastas lika ofta som Nikon. Man blir tydligen väldigt kissnödig av snö. Det är väl inte optimalt att sätta i sig så mycket snö, men man kan inte direkt stoppa honom heller. Nikon verkar inte se poängen i att äta snö, inte än så länge i alla fall.

Nu har det slutat snöa för första gången på hela dagen och det har blivit riktigt slaskigt ute på vägen. Vi får väl se hur länge det ligger kvar. Nikon följde nyss med mig till djuraffären för att köpa lite nya tuggben.

För övrigt tog vi en skogspromenad i lördags, och igår hälsade vi på husses föräldrar och Mynta.

Nu myser vi inne i stugvärmen resten av dagen!

Kläder för kallare väder.

Nikons täcke som jag gjorde om för inte så länge sedan genom att göra benresåren längre är redan för litet igen. Hur är det möjligt? I vilket fall som helst är det ändå för kort över rumpan, och dessutom behöver han snart något varmare eftersom temperaturen börjar gå mot vinter. Det har snöat lite mer och marken är lite vit och halkig. Det är kallt och det blåser isande vindar, men solen skiner i alla fall.

Med kort päls utan underull blir man givetvis lite frusen i sådant väder, därför inhandlades ett vintertäcke till Nikon idag. Han hösttäcke kostade bara runt hundralappen, men att hitta ett billigt vintertäcke visade sig vara svårt. Vill man ha ett ordentligt fodrat täcke får man tydligen lägga ut lite, och jag börjar inse hur dyrt det är att ha en växande hund! Ollie växte såklart också när han var valp, men inte lika mycket eftersom han inte blev så stor.
Nikons nya täcke har lite extra att växa i, så förhoppningsvis kan han ha det ett tag. Lite irriterande var det dock att den storleken var 100 kr dyrare än storleken under, lite väl saftig prishöjning tycker jag. Man kan ju inte köpa ett för stort heller, han måste ju kunna röra sig i det.

Nåja, Nikon är i alla fall snygg i sitt nya täcke, och eftersom det var det bästa vi kunde hitta storleks- och materialmässigt får det väl kosta en slant då. Det har dessutom en smart liten öppning med dragkedja på ryggen för att kunna ha en sele under. Sele är nödvändigt på promenaderna eftersom koppelgående inte är herrns starkaste sida än, men i selen går han mycket bättre och vi har bättre koll på honom. Han blir inte lika stark (av någon anledning, även om det känns som att det skulle vara ännu behagligare att dra i sele) och vi kan kontrollera honom bättre. Hans halsband är dessutom lite väl tunt att lägga vikt på, inte för att jag är rädd för att det ska gå sönder, men jag vill inte att han ska strypa sig själv. Det används mest till korta rastningar, och ett bredare och mjukare halsband kan vi inte köpa förrän han sluta växa eftersom de inte är ställbara och vi inte vill hålla på och köpa nya halsband hela tiden. Men i selen går han som sagt bra, och då är det bra att kunna ha den under täcket. Att ha den ovanpå blir för bylsigt tycker jag. En annan bra grej är att det är dragkedja i halsen, så det är ingen risk att huvudet blir för stort för hålet, så vi är nöjda med täcket och hoppas att han inte växer ur det för fort.

Lite träning med djuren.

Bestämde mig för att träna lite såhär på kvällskvisten. Ollie fick en aktiveringsboll med lite godis i för att han skulle slippa ha tråkigt när jag tog mig an Nikon. Egentligen skulle han inte behöva det, det är okej att ha tråkigt ibland och de måste lära sig att vänta på sin tur. Men hundarna har haft tråkigt sedan lunch ungefär och jag har lite dåligt samvete över att Ollies träning blir lidande p.g.a. att vi har valp och inte lika mycket möjlighet att träna så länge han är liten. Det vore stor skillnad om vi hade en egen gård och slapp åka bil någonstans för att träna, men nu är det som det är och han får helt enkelt gilla läget ett tag till. Man får göra det bästa av situationen, och därför fick han något att göra när jag tränade med Nikon.

Jag ville fokusera lite på apportering, inte apportering som i apportering direkt, men att han ska vilja komma tillbaka till mig med ett föremål. Jag vet att det är lite löjligt, men jag tänker en del på hur Nikons MH ska gå och där ingår ju bl.a. lek. I dagsläget skulle han nog inte komma tillbaka med leksaken när den väl är kastad, och det skulle ju vara lite... pinsamt? I vilket fall som helst så är det ju en bra egenskap att ha i vardagen också, att vilja komma tillbaka med en kastad leksak visar ju på ett samarbete och att det är jag och inte leksaken som är rolig, d.v.s. att vi har roligt ihop med leksaken istället för att han ska tycka att leken går ut på att han vinner leksaken och får ha den för sig själv.
Om du inte vet vad MH (Mentalbeskrivning Hund) är kan du klicka här och läsa mer om det.

Jag tog fram en leksak och laddade med godis. I början var Nikon mest intresserad av Ollie som befann sig på andra sidan kompostgallret med sin aktiveringsboll, men efter att jag hade lattjat runt lite med leksaken och gjort den mer intressant var han med på noterna. Vi lekte och kampade lite först, och jag tycker att Nikon hade bättre grepp nu vilket förmodligen beror på att de flesta lösa tänderna har släppt, och sedan kastade jag iväg leksaken en bit. Han kom tillbaka till mig direkt nästan varje gång, det blev bara lite omvägar upp i soffan vissa gånger, men tillbaka kom han i alla fall förr eller senare. Ibland blev det godis när han kom tillbaka, och ibland blev det kamp med leksaken. I kampen passade vi även på att träna lite "loss" med godishjälp.
Jag tror att han inte riktigt kan kontrollera hur mycket styrka han ska använda i olika lägen, för när man ska byta leksak mot godis tar han godisen väldigt hårt ibland, vilket idag resulterade i en blödande tumme. Att "ta fint" är nog en sak man måste lära honom också. Det fungerar när han är lugn, men när han är uppe i varv måste han ju också lära sig att man inte får stoppa in hela mattes hand i munnen när man får godis. Annars gick allt väldigt bra och han gjorde precis det jag var ute efter!

Efter valpträningen var det dags att rasta valpen, och när han hade kissat tog jag ut Ollie för rastning. Som en liten överraskning plockade jag med mig en kampleksak, och istället för en tråkig snabbkiss körde busen och jag lite linförighet (fritt följ fast med koppel) ute på gården. Det tyckte han var jätteroligt, och jag tyckte att det var jättemysigt, trots att det var kallt så in i norden!

Nu har husse kommit hem från jobbet och vi ska mysa i soffan resten av kvällen. Det spelar förresten ingen roll hur stor soffa man har när man har hund, det blir alltid trångt ändå. För visst är det väl mysigare att ligga nära varandra trots att 3/4 av soffan gapar tom? Det tycker i alla fall mina grabbar, och oftast jag också.

Snöflingor.

Idag har vi sett första snön här. Några vilsna snöflingor singlade ner från himlen, men mycket mer än så blev det inte. Husse tog ut valpen på lite äventyr i morse, de träffade bl.a. en stor men gammal och lugn rottweiler som Nikon fick hälsa på. Efter valppromenaden tog husse ut Ollie på en långpromenad, det var då det började snöa och Ollies nos blev lite vit. Själv fick jag mysa runt hemma, få lite jobb gjort och fixa lite hushållssysslor. Jag är så glad att min duktiga sambo är så bra med hundarna, och att han tycker att det är roligt att göra saker med dem. Det är skönt att dela på både ansvaret och det roliga!

Efter en väldigt trist sommar vädermässigt är man väl inte så jättesugen på vinter, men vinter blir det ju vare sig man vill det eller inte, och första snön är alltid lite extra mysig. Jag hoppas i alla fall att vi får ha kvar höstens härliga dagar ett tag till, fast termometern har bara visat några enstaka plusgrader på sista tiden, och ibland även minusgrader. Snön får gärna komma lagom till första advent ungefär.

Nu ligger hundarna och sover i soffan och resten av dagen blir lugn. Snart är det helg, vi får se vad vi hittar på för skojigheter då!

Mys bland höstlöven.

En mysig höstpromenad blev det imorse. Husse tog ut valpen på lite äventyr och jag och Ollie tog en långpromenad. Separata promenader och utevistelse är bra för hundarna, Nikon behöver få göra saker på egen tass ibland och Ollie behöver få ordentliga "vuxenpromenader".

Vädret var alldeles underbart, solen sken och luften var frisk. Höstens vackra färger är alltid en fröjd för ögat.