En agility-skällare.

Idag är vi på besök hos mina föräldrar. Dagen har för Ollies del spenderats med lite spring och lek på crossbanan när vi följde med husse på crossträning, lite agilityträning på gården, samt lite kvällsspring bredvid älven nu på kvällen.

Crossbanan är en perfekt lekplats för hundar, när ingen är där och åker cross förstås. Där kan man springa i backarna, hitta roliga saker att klättra på, och ligga på startgrinden och drömma om att flyga fram lika fort som en cross.

Agilityträningen gick ganska bra. Många missar såklart, men hur ska man annars lära sig? Till slut fick vi till ett bra lopp trots att banan var lite knepig här och där (med flit såklart).

Men hjälp, min hund har blivit en agility-skällare! En del hundar skäller ungefär från start till mål i agility, men Ollie har aldrig varit sådan. Visst kan han skälla lite ibland, men inte konstant. Jag vet inte vad det var som fick honom att göra det nu. Kanske var han extra taggad, kanske alldeles för taggad. Eller så kände han bara för att använda sin röst.

Vi tränade korta pass med många pauser, och slutade när det gick som bäst. Första tunneln var knepig eftersom jag valde att ha ingången på "fel" sida från hindret innan. Sista hindret, "däcket" (som för övrigt även var det första, fast åt andra hållet), var också knepig eftersom jag inte lyckades svänga på ett bra sätt, det gjorde att Ollie svängde runt i en cirkel för att se var jag tog vägen. Jag klarade dock av en snygg vändning på sista rundan, men det blev tyvärr inte filmat av husse som dokumenterade träningen. Klicka här för att se filmen.

Vi tvåbenta gick även på marknad en sväng, men då fick Ollie stanna hemma och vila. Jag fyndade små koner som kan användas i hundträning. Fyra stycken för 10 kr var det väl värt, även om de var väldigt små. Men hunden är ju å andra sidan inte så stor heller. Kanske borde jag ha köpt några fler? Konerna kom till användning i agilityträningen för att markera start/mål och för att markera vissa hinder så att jag inte skulle glömma ordningen (egentligen ska det vara nummerskyltar vid hindren, men sådana har jag inte).

Nu väntar sängen, och i morgon bär det av hemåt igen!

Uppletande och student.

Igår åkte vi till skogen för att ta en promenad och köra lite uppletande. Vi stannade vid "fyrkanten", och precis när vi gick ut på vägen där Ollie hörde skott förra gången började det vråla i skogen av endurotränare. Ollie blev lite ställd (trots att han inte brukar vara rädd för husses cross) och bestämde av det var nog bäst att fly i panik tillbaka till bilen. I samma veva var jag tvungen att svara i telefonen och en vilsen orienterare sprang förbi oss några gånger och pratade om att hans karta var gammal och att det fanns fler stigar i verkligheten än på kartan. Det blev lite rörigt kan man säga.

När jag hade avslutat samtalet och orienteraren hade gett upp och hoppat in i sin bil kunde vi lugna ner Ollie lite. Han ville absolut inte gå framåt. Jag försökte att locka på honom utan framgång. När jag sträckte kopplet spjärnade han emot. Då kom jag på idén att börja springa, och Ollie följde genast med. Efter en liten stund hade han glömt bort sin rädsla, trots att det fortfarande brummade i skogen omkring oss. Resten av promenaden gick han precis som vanligt. Väldigt skönt!

När vi kom tillbaka till bilen vallade husse en ruta och placerade ut fem föremål. Ollie gick bra på första utskicket, men när han hittade första föremålet blev han lite passiv istället för att komma tillbaka med det, och efter det tyckte han att det var dags för lite gräsätning. Jag bestämde mig för att strunta i hunden (för han struntade i mig trots flera försök att få honom sluta äta gräs och jobba vidare) och gå ut själv i rutan för att leta efter föremål.
När jag hittade det första satte jag mig på huk, direkt var Ollie där för att se vad som var på gång. Jag retade honom lite med föremålet och lade det i min ficka. Efter det bad jag honom att söka efter fler föremål, men han var fortfarande lite ofokuserad. Jag gick vidare med Ollie efter mig, och när jag såg ett till föremål gick jag över det och låtsades inte se det. Ollies näsa kände såklart föremålet, och precis när han nosade på det berömde jag jättemycket (och kampade lite med det, trots att jag inte vill att föremålen ska användas till lek/belöning, men det här var ett nödfall för att få upp intresse och fokus).
Efter det gick det som på räls, och Ollie hittade resterande föremål utan problem. Dagens läxa: mer pepp behövs när han hittar föremål, för säkerhets skull. Promenaden och aktiviteten gjorde honom i alla fall trött och nöjd, och det är ju det viktigaste.

Idag har vi firat min kusin som tog studenten. Ollie var med såklart, bland fötter och visselpipor.

Visselpipor är förresten ytterligare ett ljud som Ollie är rädd för, det märkte vi på en agilitytävling förra året. Han blev lite flämtig och darrig i början när studenterna tågade förbi sjungades och visslandes, men han lugnade ner sig ganska fort och vilade sedan lugnt på gräset.

Det var många andra hundar där, bland annat en liten och bastant staffedam som låg precis bredvid oss. Ollie och staffen hälsade och nosade på varandra vid ett tillfälle.

Hemma hos kusinen bjöds vi på smörgåstårta, vanlig tårta, kakor och annat gott. Ollie fick umgås med Icaros, en stor blandras mellan irländsk setter, engelsk springer spaniel, golden retriever, labrador retriever och leonberger (om jag minns rätt?).

Det är lite storleksskillnad mellan dessa två herrar, och Icaros är ganska omedveten om sin storlek. Jag kan väl inte precis påstå att de tycker om varandra (Ollie tycker i alla fall inte speciellt mycket om Icaros), men de accepterar oftast varandra och kan umgås ändå. Man behöver ju inte gilla alla, men man bör klara av att umgås civiliserat ändå, och det är skönt att se att det fungerar!

Små hundar.

Nu börjar valparna se ut som små hundar. De har flyttat ur valplådan och in i valphagen. Med öppna ögon och på stappliga ben upptäcker de världen omkring sig.

Hane 1



Hane 2







Är inte den här bilden helt underbar?



Regnigt.

Inget speciellt händer just nu. Vädret är ganska trist (vad hände med sommaren, hade vi den typ i mars?) och dagarna rullar på som vanligt. Ollie har varit ensam heldag måndag och tisdag, men idag är husse ledig. I morgon blir det ytterligare en heldag för busen och sedan tar vi långhelg alla tre. Nästa vecka jobbar husse kväll hela veckan vilket betyder ca två timmar ensam per dag för Ollie.

Vi promenerar och trixar lite inomhus. Det har inte blivit någon större aktivitet på ett tag, det är ju inte så roligt att träna t.ex. agility i regn. Men vi kör lite lydnad, problemlösning, godissök och trickträning med klicker inomhus istället, och hoppas på bättre väder framöver.
Jag och busen har varit på vattengymnastik också.

Och så myser vi framför teven såklart, det är en bra regnaktivitet.

Hej världen.

De kanske inte ser så bra än, men ögonen står på glänt, redo att upptäcka världen.



Hane 1


















Hane 2



Skotträdslan.

Igår var vi till skogen en sväng för att Ollie skulle få springa av sig lite och träna lite lydnad. Vi stannade till vid "fyrkanten" där vi brukar köra uppletande, men gräset hade växt sig högt där och det kunde Ollie såklart inte låta bli att tugga på. Därför gick vi ut på grusvägen istället, men precis när vi skulle börja hörde vi några skott från skjutbanan. Skogen är bra stor, men skjutbanan hörs var man än är tyvärr, och det begränsar oss eftersom Ollie är skotträdd. Som tur är skjuter de inte speciellt ofta.

Ollie blev låg direkt och sprang och hoppade in i sin bur i bilen som stod öppen. Jag tänkte att nu är det kört och nu blir det ingen träning. Vi försökte spela coola och låtsas som om det regnade och locka ut Ollie igen. Skotten hördes på långt håll, så han var inte livrädd, mest osäker. Vi lockade med godis och leksaker, och han hoppade faktiskt ur bilen några gånger, det trodde jag inte att han skulle göra. Men han ville inte gå fram till vägen där han hört skotten, när vi gick ditåt sprang han tillbaka till bilen igen.

Jag bestämde mig för att ta fram den ultimata leksaken; en tennisboll. Med den i handen ville Ollie gärna följa med till vägen. Vi körde några enkla lydnadsövningar, och man såg på honom att han var avvaktande, men det gick ganska bra ändå trots allt. När jag kastade bollen som belöning tog han den och sprang till säkerhet vid bilen. Men jag gav inte upp utan ville att han skulle utmana sig själv så pass mycket att han kunde komma tillbaka till mig med bollen som han brukar, därför hämtade jag bollen varje gång han bar bort den och gjorde om allt igen. Efter några gånger verkade han släppa rädslan mer och mer, och när han kom tillbaka självmant med bollen avslutade vi och åkte hem för att inte riskera bakslag eller fler skott.

Det här ger mig hopp om framtiden. Ollie är väldigt ljudberörd, men han överträffade mina förväntningar när han självmant hoppade ur bilen efter att han blivit rädd! Allt skedde på hans villkor, och jag tror att det var bra att han hade en plats att gå till där han kände sig trygg. Hade vi varit ute på koppelpromenad och han hade hört skott hade han förmodligen känt sig "instängd" och försökt fly men inte kunnat. Därmed inte sagt att jag ska släppa honom vind för våg så fort han blir rädd, men jag tror att det var en bra och viktig övning.

Jag har funderat länge på om det är värt att köpa en sådan där cd-skiva med ljud av skott och raketer som man ska kunna vänja hundar vid, men eftersom Ollie inte reagerar på ljud av t.ex. skott på teven så har jag aldrig riktigt trott på det. Det är ju inte samma sorts ljud om det kommer från en högtalare. Men nu tänker jag att det kanske vore idé att prova ändå, om man kör det i bra högtalare? Tyvärr har vi inte möjlighet att träna med riktiga skott eftersom vi aldrig vet när det skjuts. På brukshundklubben brukar de ha träning med skott ibland, men vi är inte medlemmar där. Kanske man borde ta reda på när det är och ta bilen till något ställe där man hör det på långt håll.

Det vore verkligen skönt om vi kunde dämpa hans ljudrädslor. Jag har sett det som i princip omöjligt eftersom han knappt går att få kontakt med t.ex. när det åskar. Men det kanske vore värt att i alla fall försöka att sätta upp lite planerad ljudträning.

Idag har vi i alla fall tränat både trick med klicker och lydnad, och Ollie har fått söka efter kycklingbitar som blev över från middagen. Lyxigt, tyckte han!

Senaste nytt från valplådan är att valparna har börjat öppna ögonen idag! Vi ser fram emot bilder på det!

Valparna växer.

Det blir väldigt mycket valpbilder på bloggen nu, och jag hoppas att ni uppskattar det lika mycket som jag gör. De ser ju mest ut som små klumpar nu, men de utvecklas trots allt ganska fort och det är roligt att se förändringarna.

För övrigt händer det inte så mycket mer än vanligt. Vi gör vanliga saker, går promenader, filar klor, klickertränar, tränar med nya kampleksakerna, myser i soffan..., o.s.v.
Ollie har haft tre heldagar (08.00-15.30) ensam den här veckan (med sällskap av husse på lunchen), men han klarar det bra. Det är nog mest vi som tycker att det är jobbigt att lämna honom ensam så länge, men jag får försöka tänka på att vår jobbsituation trots allt är väldigt bra för honom. De flesta dagarna är han bara ensam ca två timmar, och vissa dagar är han inte ensam alls. Det känns inte värt att försöka hitta en lösning för de dagar som blir heldagar per månad när han inte har några problem att vara ensam. Men när valpen kommer får vi lägga om schemat såklart.

Här kommer nya bilder på underverken. De två första bilderna är de två hanarna. Någon av dessa kommer alltså att flytta hem till oss om ca 7 veckor.