Glad påsk.

Här firar vi påsken för fullt med att ta det lugnt, slappa, vila och mest göra ingenting i kombination med godisätande och mustdrickande (de två sistnämnda gäller dock inte hundarna...). Ollie får ju inte göra någonting, så vi andra sympatiserar med honom och passar på att ta det lugnt vi också. Nikon får förstås komma ut på promenader och ha roligt, men mycket mer än så blir det inte.
För Nikons del är det nog väldigt nyttigt att få mer ensamtid med husse eller matte. Jag vet ju att det är viktigt, men i vardagen är det lite svårt att få till ibland, och så är man väl lite lat också och hellre går med båda hundarna än tar ut dem en och en. Så på så sätt är det bra för Nikon att Ollie inte får följa med, man får försöka se det positiva. Dessutom är det ju faktiskt roligare att gå med en hund eftersom man kan göra så mycket mer än att bara gå då. Man kan leka mer, springa mer, busa mer och göra sådana saker som blir lite krångligare när man går ensam med två hundar med sig.

Ollie har hunnit med ett pass till på vibrationsplattan. Den här gången var han mycket mer avslappnad och reste sig kanske bara fyra gånger under hela kvarten. Nikon följde med som sällskap och var duktig på att sitta stilla, en bra passivitetsövning. En sak som är lite irriterande är att utanför rummet där vi är, åtskilda endast av en tunn dörr, träffas tydligen ett gäng och tränar inför utställning ibland. Vi har lyckats pricka in dem båda gångerna nu, och det gör verkligen inte upplevelsen bättre. De tjoar och tjimmar och deras hundar skäller ikapp. Ollie klarar sig visserligen jättebra, han bryr sig inte speciellt mycket, men ibland kan han lystra och resa sig upp när det skälls och ropas där ute. Om det hade varit mitt ställe hade jag fokuserat på att göra vibrationsrummet till något mysigt med en tyst och lugn miljö, kanske en lampa som kunde dimras ner och allmänt mys. Jag kan tänka mig att mer lättdistraherade hundar har väldigt svårt att koppla av på plattan när det är så stökigt utanför. Nästa pass på tisdag har vi i alla fall tidigare på dagen, så förhoppningsvis är de inte är då.

Nu ska vi slappa lite till, och i morgon kommer mina föräldrar hit på påskmiddag. Mysigt!

Vibrationsplattan.

Första passet på vibrationsplattan är avklarat. Lite skumt, sa Ollie, men överlag gick det bra. Jag trodde att det skulle vara svårare att få honom att ligga stilla på en vibrerande sak i en hel kvart, men han var faktiskt jätteduktig och reste sig bara några gånger. Helt okej för första gången.

Plattan var mycket större än Ollie, men det spelade tydligen ingen roll var eller hur han låg så länge han låg på plattan, så han valde att ligga längst ut på kanten.

(Foto: Husse)

Här kommer en liten film också.

Stillsamma dagar.

Jag har spenderat helgen med en dunder-förkylning, så det är inte mycket aktivitet här nu. Ollie och jag ligger i sjuksängen tillsammans och husse tar hand om Nikon när han inte är på jobbet.

I morgon är det dags för Ollies första pass på vibrationsplattan. Förhoppningsvis känner jag mig lite bättre då!

Idag är ingen vanlig dag.

För det är Ollies födelsedag! Hurra, hurra, hurra!

Lilla grabben är hela fem år idag. Det blir tyvärr inte så mycket firande när man måste ligga i "sjuksängen", men han har i alla fall fått leta godis under muggar med husse. Resten av dagen spenderas mest såhär.

Nu har vi i alla fall fått reda på att vi kan få börja med vibrationsplattan på tisdag, men det här blir tyvärr inte alls som det var tänkt. Av sju möjliga tillfällen kan vi göra max fyra stycken. Vi hade ju lite otur eftersom den inte hade kommit, men nu får vi också otur med helgdagar i påsk så att djurbutiken som har plattan håller stängt en del. Butiken är inte heller öppen på lördagar. Men det är väl inte så mycket att göra åt.

Ingen vår i sikte.

Var tog våren vägen? Nyss kändes som att den var på väg, med trevliga plusgrader och asfalt som tittade fram. Ett säkert vårtecken brukar vara att man måste duscha av ben och mage på hundarna efter promenad, men nu snöar det igen... Det är minusgrader, det blåser och snön virvlar i vågrät riktning utanför fönstret. Det verkar inte bli bättre den närmsta tiden heller, nästa vecka ska det bara bli någon enstaka plusgrad på eftermiddagarna, och förmodligen mer snö. Vi kan ju inte vara ute så mycket nu ändå, i alla fall inte Ollie, men lite vårväder har inte varit helt fel ändå. Det gör ju sitt till humöret så att säga.

Igår kom Ollie på ett sätt att rymma ur sin hage. Det är ju tur att han inte känner sig så sjuk i alla fall. Vi var tvungna att bygga på lite extra murar på "fängelset", för hade han bara kommit ur en gång var det såklart lätt att göra det det fler gånger. Han kom nämligen på att man kan hoppa upp på soffans armstöd och gå bakom nackstödet ut i friheten. Lite kuddar gjorde susen. Jag tycker så synd om min lilla buse, men man får tänka på att det är för hans eget bästa. Om nu bara vibrationsplattan ville komma också så att han i alla fall får komma ut och uppleva lite mer än han får nu.

Det rullar på.

Nu är alla mediciner hämtade och behandling påbörjad. Den lilla sjuklingen äter tre tabletter på morgonen och en på kvällen. Vi håller tummarna för att den där vibrationsplattan dyker upp snart också. Tanken var att han skulle gå måndag, onsdag och fredag, och har den inte kommit så att vi får en tid på fredag har vi ju missat en hel vecka i rehabiliteringen.

Hittills går allt bra med Ollie, han är oftast nöjd in sin lilla hage. Jag vet ju att han är bra på att ta det lugnt, men mitt samvete tycker att det är jobbigt att han ska sova bort större delen av dagarna. Nikon sover också mycket mer nu, det är lugnare när de är åtskilda och inte har någon att hitta på hyss med. Det känns trist att Nikon också sover mycket mer, men jag antar att man får vara glad att han gör det i alla fall, det vore ju värre om han blev vild och galen istället.

Jag har ingen träningslust nu, det är för mycket att tänka på och det skulle kännas så elakt mot Ollie som bara får stå och titta på. Husse är i alla fall duktig och går promenader med Nikon och tränar lite vardagshyfs ute så att jag som är hemma med jyckarna hela dagarna får slappna av lite och ha lite kvalitetstid med Ollie i soffan.

Det börjar bra.

Eller inte...

En av medicinerna som jag skulle hämta ut idag på apoteket fanns inte i lager, den måste beställas hem. Dessutom visade det sig att vibrationsplattan som finns i vår stad är så ny att den inte ens har kommit än!
Vi kan alltså inte börja med behandlingen än. Medicinen skulle i alla fall komma i morgon, men med vibrationsplattan är det lite mer osäkert, hon hoppades att den skulle komma den här veckan... Det hoppas jag också. Eftersom vi ska på återbesök om tre veckor och se om medicinerna och rehabiliteringen har hjälpt vore det ju bra om vi fick börja så snart som möjligt, annars har man ju inte ett fullvärdigt resultat av det. Att skjuta på återbesöket går inte heller eftersom han ville se Ollie innan han slutar äta den muskelavslappnande medicinen, och den ska han bara äta i 20 dagar och vi har inte fler tabletter än så.
Vi får hoppas på det bästa.

Nu har vi delat av vardagsrummet så att Ollie ska hålla sig stilla, och försökt göra det så mysigt som möjligt åt honom i hans lilla "hage". Det enda vi inte kan påverka nu är att han hoppar upp och ner i soffan. Vi funderade lite på att bygga en ramp av något slag, men jag vet inte riktigt hur det skulle gå till.

Ollie är så duktig och klarar sig än så länge fint i hagen och med sina 15-minuters promenader utan att klaga. Nikon vill helst också vara inne i hagen, trots att han har hela resten av lägenheten att vara i. Det är ju alltid roligast att vara där man inte ska vara.
För tillfället måste vi i alla fall hålla hundarna åtskilda, dels för att förhindra lek och spring och för att Ollie ska vara så stilla som möjligt, men också för att Ollie verkar vara lite extra känslig nu när de har klämt så mycket på honom. Han har kanske lite extra ont och visar det genom att vara väldigt tjurig emot Nikon. Sedan vi kom hem igår har de rykt ihop två gånger utan orsak, det är bara Ollie som tydligt visar att han behöver extra utrymme nu, och det får han i sin hage.