Busen.

Det finaste man har sätter man på bordet.

Dragsele på gång.

Det har varit lite tyst här ett tag men det beror mest på att det inte har hänt speciellt mycket. Det blir inte så roligt i längden att bara skriva om vardagliga saker. Snön har nästan försvunnit igen och nu kan vi väl hoppas att den håller sig borta. En sak som i alla fall är på gång är vi har börjat titta efter sidor där man kan beställa måttsydda dragselar. Vi provade en ställbar sele på Arken Zoo, men den blev också för stor över ryggen trots att vi drog åt så mycket som möjligt. Nikon har helt enkelt för stort huvud, för smal kropp och för kort rygg för att passa i vanliga dragselar.

Det känns lite jobbigt att måttbeställa när man själv inte är så kunnig om hur man ska mäta, men det verkar vara vårt enda val. Det står visserligen hur man ska mäta, men det känns lite luddigt ändå. Vi har mätt några gånger och det skiljer någon centimeter mellan mätningarna. Jag hade helst velat ha hjälp av någon som kan, men det verkar som att alla som syr dragselar bor långt upp i norr. Vi får helt enkelt mäta efter bästa förmåga och hoppas att det blir bra. Blir det inte det är det ju lite jobbigt eftersom man inte kan lämna tillbaka en specialsydd sele.

Det viktigaste är först och främst att den går över huvudet, så det får man ta med i beräkningarna. Det lutar åt att beställa från snowdogs.se. Jag hoppas att det blir bra för jag tror att Nikon verkligen skulle tycka om att dra. Jag ser framför mig att det kommer att gå som en dans när vi är ute och cyklar eller springer, men det får jag nog äta upp sedan! Det krävs nog en del arbete för att få honom att förstå att han ska dra framåt och inte hålla på och flänga åt sidorna och gå dit han själv vill. Jag har ju gått med honom i midjebälte och det var inte helt lätt att hålla en rak kurs när det är så mycket roliga lukter i dikena.

Sedan var det ju det där med höger och vänster som kan vara bra att kunna. Vi har försökt få in det på vanliga promenader genom att säga höger/vänster när han svänger, men vi har väl kanske inte gjort det så mycket som vi borde. Husse påstår att han kan det ibland, men jag tror mest att han bara följer hur vägen går naturligt. Vi får väl helt enkelt se hur det går. Först och främst behöver vi i alla fall en dragsele som passar, och så får vi ta resten sedan. Det kommer nog att bli en spännande erfarenhet i alla fall. Det kan man vara säker på när Nikon är inblandad.

Badhundar.

När snön smälter ute blir man smutsig som fötterna.

Nya leksaker.

Passade på att tillverka lite nya kampflätor åt vovvarna. Det svåraste är att få till hårda och stadiga knutar i ändarna, men jag tror att jag lyckades ganska bra.

Jag hade en väldigt nyfiken publik som gärna ville hjälpa till. Kanske tar vi med de nya leksakerna ut på promenad senare!

Inspiration.

Jag hade kanske fel angående det där att snön inte skulle bli liggande så länge, för nu är det verkligen full vinter ute och snön vräker ner. Men det är i alla fall inte kallt.

När jag surfade runt igår kom jag in på ett klipp med en pomeranian som tävlar lydnad. Det är en ganska ovanlig ras på lydnadsplanerna, och det var så häftigt att se den lille krabaten och hur duktig han var. Jag har inte haft så mycket inspiration att träna med hundarna på sista tiden, men när jag såg filmen kunde jag inte låta bli att tänka på min egen lilla buse och hur roligt det är att träna lydnad med honom.

Det är dock en sak som jag aldrig har lyckats med när det gäller Ollie, och det är utgångspositionen. Nikon är däremot väldigt duktig på den. Jag bestämde mig därför för att träna det med Ollie, och tänkte att det kan väl inte vara så svårt nu när jag har lyckats med den andra hunden och vet hur man gör. Men det var ganska svårt. Trots att Ollie är väldigt lättlärd så var det ganska svårt. Men man kan ju inte heller förvänta sig att han ska lära sig det på första träningspasset.

Jag tror att jag har förstört ganska mycket för mig själv genom att tillåta honom att slarva. Han förstår inte hur en korrekt position ser ut, och gör istället så som han alltid har gjort. När jag försöker få honom att göra annorlunda tycker han att jag är konstig och blir lite frustrerad för att det gamla sättet inte fungerar längre. Nåja, det är väl bara att fortsätta träna.

Nikon börjar bli bättre på att backa nu, men han glider fortfarande in för mycket med rumpan bakom mig, och det gör han ibland även när han sätter sig i utgångsposition. Men han var väldigt duktig i alla fall och tyckte att det var helfestligt att jag var på träningshumör. Svansen snurrade som en propeller och man såg verkligen hur det lyste om honom. Jag avslutade träningen med att hundarna fick ligga plats i en minut. Det gick bra det också!

KLICKA HÄR för att se klippet som jag blev inspirerad av.

Från vår till vinter.

Det där fina vårvädret som vi hade varade inte speciellt länge. Nu är det plötsligt vinter och snö ute, fast min gissning är att den inte blir liggande särskilt länge eftersom det är lite brist på minusgrader. Igår tog vi en lång promenad runt sjön, och idag gick vi samma runda. Det är underligt hur det ena dagen kan vara barmark där hundarna kan gå och strosa i det torra gräset för att nästa dag vara en massa snö att pulsa i.

Vi mötte inte inte många hundar på promenaden varken idag eller igår, så Ollie gick lös större delen av vägen. Just den rundan är väldigt bra för honom att gå lös på eftersom man inte går så nära bilvägar. Han är så duktig min lilla buse, och det är verkligen skönt att han kan gå lös. Jag önskar att Nikon också kunde det, men tyvärr är det långt dit. Han har alldeles för stor jaktlust, och för stort människointresse, och för mycket kottar i öronen, och för mycket bättre för sig än att lyssna på matte och husse... Han får i alla fall gå i flexikoppel så att han också har lite mer frihet.

Det är intressant att studera hundarna när de är ute. Nikon vill ofta göra det som storebror gör. Om Ollie nosar på en fläck ska Nikon också nosa på den, och om Ollie kissar på en pinne ska Nikon också kissa på den. Ollie är inte så brydd i vad Nikon har för sig, men ibland gör han små springattacker då han springer fram till Nikon för att kolla läget. Det är ungefär som att han gör en lekinvit fast det inte blir någon lek av det. Kanske är det för att de inte får leka med varandra, för det slutar alltid med att Ollie blir irriterad för att Nikon är för bufflig.

De har ett intressant förhållande i alla fall. Jag skulle inte kalla det vänskap, men Nikon ser definitivt upp till Ollie, och Ollie verkar också få ut något av att ha en lillebror att hålla koll på. Inomhus är Nikon mest i vägen, tycker Ollie, men utomhus tror jag att han uppskattar att ha ett fyrbent sällskap att undersöka världen tillsammans med. Det är roligt att se.

Vårväder.

Det känns verkligen som att våren är på väg nu, trots att vi bara är i februari. Vi tog en härlig promenad i det fina vädret, och hundarna njöt av solskenet och bristen på snö.

Jag passade på att träna lite "gå runt" med Ollie, och han börjar faktiskt bli riktigt duktig på att runda träden nu även när jag skickar honom från längre avstånd. Nikon fick bland annat klättra lite i ett träd och söka godis på stammen.