Uppletande.

Det duggregnar ute och snön börjar smälta bort. Inte världens roligaste väder, men det stoppade inte oss från att åka till skogen och träna lite. Vi började med en promenad och lite lek för att värma upp. Det blev lite godisletande i träd, hopp och balans och spring i backe, och sedan blev det uppletande.

När man heter Ollie och är liten får man pulsa trots att snön inte är så djup längre, och det är bra träning för honom som behöver tappa några tappa hekto. Han var väldigt duktig och hittade alla föremålen utan problem, trots att ett låg väldigt knepigt till. Efter det fick Ollie apportera leksaker mellan oss. Vi bytte leksak vid varje avlämning, och det var jätteroligt tyckte han. Lillen fick med andra ord springa sig trött.

Nikon fick också köra uppletande, och i början ville han som vanligt ha föremålen för sig själv, men när jag tog fram en roligare belöningsleksak gick det helt plötsligt jättebra. Han sökte fint efter föremålen och kom tillbaka med dem. Riktigt roligt att se! Det var så rolig att min kampboll gick sönder i handtaget.

Efter det fick Nikon träna budföring, och det gjorde han jättebra. Han är inte helt hundra i positionen, men å andra sidan var det snöslask på marken och han hade en lina på sig som var lite i vägen, så jag kan förstå att det inte var helt lätt att hamna rätt. Roligt var det i alla fall, och jag tror att det kan bli riktigt bra om vi fortsätter såhär!

Nu är grabbarna trötta och nöjda och det blir mys inne resten av dagen.

Bjuder på en bild från alla hjärtans dag också!

Nya väskan.

Husse är ledig hela veckan, och när jag har varit på jobbet har han och grabbarna varit ute på äventyr. De har bland annat provat Nikons nya väska, och husse säger att det fungerade bra. Han passade på att filma en del av promenaden.

KLICKA HÄR för att se filmen.

Återbesök på ReDog.

Idag var det dags för Ollie att kontrollera ryggen igen. Förra gången gick han på kortison för sin allergi, vilket också kan vara smärtstillande, så nu ville man se att han var smärtfri även utan medicinen. Han visade igen smärta alls och han kändes fin i både ryggen och i armbågen som han också haft lite problem med. Det kändes verkligen skönt, och han räknas nu som friskförklarad. I alla fall när det gäller det...

Han skötte sig fint och vi kunde väl inte önska ett bättre resultat. Jag passade på att fråga om hans hull, och Stefan tyckte liksom jag att det inte skulle skada om Ollie gick ner några hekto. Vi diskuterade lite olika träningsformer och jag fick veta att löpning var ett bra alternativ. Jag har trott att det inte är så bra för honom eftersom jag har hört att hundar helst ska trava och inte gallopera, och Ollie är ju så liten att han galopperar så fort man börja jogga lite långsamt, men det var tydligen ingen fara. Det var mest för större raser man skulle tänka så. Så vi får se om det blir lite mer träning för Ollie framöver.

Nikon var också med till Västerås, och vi passade på att göra en kontroll på honom också. Dels för att han gärna passar när han går (vilket jag tror beror på att han har för bråttom fram, för när han är lugn travar han), men också för att vi tänkte börja dra lite med honom och vi ville se att han är frisk i kroppen. Nikon fick massor av beröm för sin fina form. Han var väldigt bra musklad, i perfekt hull och han hade stadiga knän och ben och allt vad det var. Inga fel hittades alltså, och det var ju också väldigt skönt. Med tanke på hur oförsiktig han är hade jag inte blivit förvånad om han hade haft någon skada.

När vi ändå var där tittade vi lite på dragselar, men det visade sig att Nikon är för tjockskallig för en vanlig dragsele. Huvudet går helt enkelt inte igenom, och tar man en större storlek för huvudet blir den för lång där bak. Men så fastnade han ju i mamma Razzla på vägen ut för att han hade så stort huvud också, så det var väl ingen överraskning. Det får helt enkelt bli en måttsydd dragsele för grisen. Stefan tipsade även om klövjeväska för träning, så det blev en sådan istället. Bild och utvärdering av den får komma senare!

Grabbarna.

Djurens vanor.

Det är lite roligt det här med djur och deras vanor. Många vanor är man själv med och skapar, till exempel att hundarna vet när det är dags att äta eller att gå ut, men en del vanor skapar de av sig själva. Nikon vill till exempel inte gå och lägga sig utan att borsta tänderna. Den vanan har vi varit med och skapat, men det är han som ser till att den efterlevs. När han ser att vi ska göra oss klara för sängen parkerar han sig i badrummet och väntar där tills han får tänderna borstade.

Ollie har sedan ett tid tillbaka bestämt sig för att han inte ska ligga i sängen med oss på kvällen. När vi gör oss klara och Nikon går till sängen efter tandborstningen går Ollie raka vägen till soffan och lägger sig där. Någon timme efter att vi har lagt oss kommer han trippande in till sängen. Ibland märker jag det och ibland inte, men han ligger alltid där när jag vaknar. Han har haft perioder förut då han har valt andra sovplatser, och det är helt enkelt vanor som han skapar åt sig själv. Jag är uppvuxen med katter, och det är samma sak där.

Här kommer en bild från gårdagens promenad. Man kan lugnt säga att hundarna syns nu i alla fall, och en sak som är rolig med halsbanden är att man laddar dem via datorn med USB-kabel.

Snyggingar.

Bakom galler.

Idag blev det en tur till husses föräldrar. Födelsedagsfika stod på schemat eftersom mor i familjen fyller år, och vi blev bjudna på smaskig smörgåstårta. Hundarna följde förstås med men fick finna sig i att sitta bakom galler. Nikon kan nämligen inte riktigt uppföra sig runt Mynta. I alla fall inte inomhus. Och när Nikon är för stojig blir Ollie upprörd, så det är lugnast för oss alla att separera dem.

Lite skönsång fick vi höra från Nikon som tyckte att det var mest synd om honom i hela världen när han inte fick vara med, men för övrigt gick det bra. Ollie tog det med ro och drog sig tillbaka till teven mellan varven. När husses moster knackade på dörren var han dock tvungen att skälla lite. För säkerhets skull. Mynta delade ut kärleksfulla pussar till Nikon genom gallret.