Hundträff.

Igår tog vi en sväng till hundrastgården för att odjuren skulle få sträcka på benen lite. När vi varit där ett tag och hundarna tagit x antal varv i snön kom det en tjej med två hundar och frågade om hon fick komma in.
Hon hade en stor hund som var en korsning mellan flatcoated retriever och labrador retriever, alltså flatte/labbe, eller som husse sa - en flabbe. Den andra hunden trodde jag först var en australian shepherd-valp, men det visade sig vara en vuxen miniatyr australian shepherd.

Alla fyra hundarna storsade mest omkring och skötte sig själva. Mini-aussien bjöd upp till lek med Nikon några gånger, men han var mest intresserad av matten. Människor är ju tydligen livet för staffar! Dessutom bjöd hon på godis, och blev därför också en favorit för Ollie.

Nu fortsätter vi att ladda inför julen, och till helgen bär det av till mina föräldrar där vi ska vara över jul och nyår.

Ett renrasigt helvete.

Jag har bloggat om dokumentären "Pedigree Dogs Exposed" och dess uppföljare "Pedigree Dogs Exposed - Three Years On" flera gånger.
Igår sändes uppföljaren i svensk tv under namet "Ett renrasigt helvete - vad hände sedan?", och för den som vill se finns programmet tillgängligt i sex dagar till på nätet.

Klicka här för att se den (med svensk text och berättarröst).

Det är en obehaglig sanning om den extrema renrasavlen som uppstår när människan inte längre sätter hundarnas hälsa och välmående i första hand. Rekommenderas!

I väntan på julen.

Jag har inte så mycket att blogga om nu, för vi gör egentligen inte något värt att skriva om. Det känns som att man går in i något slags energisparläge såhär innan jul och bara väntar och förbereder sig inför vad som komma skall. Det är mysigt att fixa och dona med julkort och klappar och man myser hellre inomhus än ute i minusgraderna. Det har faktiskt varit riktigt kallt ett tag nu och det är inte Ollie speciellt förtjust i. Nikon verkar inte bry sig så mycket om kylan, trots att han har mycket mindre päls, men det är väl kanske så att mindre hundar fryser lättare.

Idag åkte vi i alla fall iväg och köpte mat åt Ollie. Det känns bra att bunkra upp nu så att man inte kommer på någon gång i mellandagarna att hundmaten är slut, så nu har Ollie mat för de närmsta tre månaderna. Nikons mat tar slut mycket snabbare, men den är också lättare att få tag på, och han har så att han klarar sig ett tag.

Vi passade på att ta en promenad i en park när vi köpte mat. Det är mysigt att gå på ställen man inte ser varje dag.

Ollie var väl inte helt nöjd med kylan. Han spenderar hellre dagarna såhär...

Nikon var toknöjd, som vanligt. Men han kan också mysa...

...ibland, mellan fnattvarven. Han är i alla fall söt när han sover!

Promenader.

Julen närmar sig och vi myser mest runt, tar vintriga promenader och kryper ner i soffan med lite glögg (inte hundarna förstås). I helgen var vi hos mina föräldrar och julbakade lussekatter. Mysigt! En härlig promenad hann vi också med och här kommer en film från den:

Nikon fick också gå lös en stund och briljerade verkligen på inkallningen. Han höll sig nära oss och var uppmärksam, mycket bra. Även i ligg-träningen gör han stora framsteg. Det känns som att han har en bra period för att lära sig saker nu, och det får man ta vara på. Valphjärnan går ju igenom olika faser, och vissa av dem passar inte så bra för inlärning. Därför får vi passa på nu, för det står nog inte på förrän han kommer in i könsmognaden och får kottar i öronen igen...

Ollie var såklart duktig som vanligt och gick lös större delen av promenaden. Hos mina föräldrar är det mindre trafik och rörelse så där kan han gå lös betydligt mycket mer. Ibland vore det skönt att bo så istället för i stan.

Idag har jag tagit en promenad ensam med hundarna. För några månader sedan hade det varit en omöjlighet, men det tar sig med koppelgåendet. Även rumsrenheten verkar ta sig, och det är otroligt skönt!

Ligg-träning.

Här kommer en film där Nikon tränar "ligg". Ollie är också med, fast han behöver ju inte träna på det, men han lägger sig gärna ändå för en godbit.
Ibland går det bra, ibland mindre bra. Får man honom bara att lägga sig på given signal kan han ligga kvar när man går iväg också. Duktigt! Ollie gör såklart rätt varje gång, men han får ha lite tålamod med lillebror.

Klicka här för att se filmen.

Julhundar.

Nu har det varit mellan 16-20 minusgrader ett tag, och det känns väldigt kallt när det slår till så plötsligt. Gårdagen spenderades inne med raggsockor och glögg, och idag blir det inte heller några större utflykter.

Julstämningen börjar infinna sig och nu har vi julpyntat. Två små tomtar hjälpte till.

Kall advent.

Tretton minusgrader sa termometern idag. Det är kallt! Fast egentligen är det ju ganska normalt för december, men innan man har vant sig vid kylan efter att man knappt haft några minusgrader sedan förra vintern så känns det ganska kallt.

Kölden stoppade dock inte oss från att ge oss ut i naturen, och som tur var kombinerades kallgraderna med strålande sol och gnistrande snö. I skogen täcktes varenda grangren av en sträng med snö och utandningsluften fick håret att vitna. Jag borde förstås tagit ett kort på denna härlighet, men det gjorde jag tyvärr inte. Nu ligger hundarna inne i stugvärmen och myser.

Idag är det första advent, och jag har inte ens julpyntat än. Det får bli ikväll när husse kommer hem från jobbet. Det känns som att jag kan behöva lite assistans när jag ska öppna julkartongerna och riva runt där i, och då menar jag inte av hundarna...

Nikon har *peppar peppar* varit bra i magen i flera dagar nu, vi hoppas att det håller i sig!