Den älskade favoritbollen.

Den allra första leksaken jag köpte till min valp var en liten gummiboll. Den kom att bli hans absoluta favoritleksak, och nu närmare fyra år senare leker han fortfarande med den varje dag. Tyvärr gick den sönder förra året, men den var ändå otroligt hållbar med tanke på att busens vassa tänder kan slakta en leksak av sämre kvalitét på två minuter. En dag var den helt enkelt så slut att den gick i bitar och jag var tvungen att slänga den, men jag hade sådan tur att jag fick tag på en ny exakt likadan. Den luktade såklart nytt och busen måste ha förstått att det inte var samma boll, men han tog sig an den lika kärleksfullt som den första, och bollen är fortfarande hans favoritleksak i vått och torrt. Den är en ständig följeslagare. När man kommer hem rusar han fram och hälsar lite snabbt, sedan rusar han iväg för att hämta bollen. När vi ser på TV är bollen med. När vi går och lägger oss följer bollen ibland med upp i sängen, även fast den inte får. Just nu sitter jag i soffan med datorn i knät, busen ligger raklång över mina ben och sover, och vad ligger bredvid honom? Just det, bollen.

Som jag skrev för ett tag sedan så har jag börjat klicka in Ollie på att han ska kunna ta bollen i munnen och lägga den i en skål. Jag har väl inte varit så jätteduktig på att komma ihåg att träna, men idag tog jag tag i det igen. Skålen kan vi nog glömma på ett tag, eftersom hunden släpper bollen så fort belöning är i närheten, och jag just nu lägger all vikt vid att han bara ska kunna hålla kvar den i munnen en stund (något som inte borde vara en omöjlig uppgift med tanke på hur mycket tid han tillbringar per dag med bollen i munnen, men som sagt så släpper han den direkt när det vankas godis). Nu har vi i alla fall kommit så långt att han inte bara rör bollen med munnen, utan även håller den ovanför golvet i ca en sekund. Framsteg!

Dagarna blir mörkare och eftermiddagspromenaderna känns mer som midnattspromenader. På vissa ställen är det faktiskt så mörkt att man skulle behöva en pannlampa, trots att det finns belysning, men vissa gatlyktor lyser alldeles för svagt. Dessutom har belysningen varit släckt i två dagar på en av våra promenadsträckor, det måste vara något fel i det området.

Jag har funderat på om det vore en bra idé att sätta en liten lampa på Ollie, inte för att lysa upp vägen, men för att andra ska se honom. Det spelar ju ingen roll hur mycket reflexer man har så länge det inte finns något ljus som lyser upp dem. Jag möter ibland hundar med blinkade halsband som syns på långt håll även om man inte ser själva hunden, och det är ganska skönt att ha koll på sin omgivning så att mötande hundar inte dyker fram plötsligt ur mörkret. En mötande hund dök nästan på Ollie för att ägaren inte var beredd att hålla in kopplet då hon inte såg att jag hade min lilla hund med mig i mörkret. Så det vore nog bra för mötande att min hund syns i mörkret, och även för många cyklister som inte har cykellyse.
Lampan måste vara tillräckligt liten för att inte tynga ner halsbandet, och sitta tillräckligt bra för att inte slänga omkring och störa. Jag vill inte ha en blinkade lampa, utan en som lyser med ett fast sken, gärna nedåt så att den inte stör Ollies ögon. Jag får hålla ögonen öppna efter passande lampor.

Snart ska vi rusta oss med reflexer och ge oss ut på mörkerpromenad igen.

Ensam helg.

Eftersom husse är bortrest och jobbar i helgen har jag och busen varit ensamma hemma, men igår hade vi besök av mina föräldrar.
Vi har gått promenader, klosstränat lite, kört godissök och andra mindre aktiviteter. Inte så mycket att skriva om.

Nu väntar vi på att husse ska komma hem, men det är många timmar kvar än. Jag lägger upp en bild på Ollie som valp, om någon är intresserad av att veta hur han såg ut när han var liten.

Nya prylar.

Ollies nya regntäcke har anlänt och det är jättesnyggt! Det sitter perfekt.

Dessutom har jag köpt nya vinterskor. Ordentliga skor som passar bra för slaskiga eller snöiga vinterpromenader. De heter "Sorel Winter Carnival" och klarar upp till 30 minusgrader.

Det är roligt med nya saker! Nu är frågan vad jag ska göra av det gamla regntäcket som är för litet. Det är trots allt värt ganska mycket (nypris ca 450 kr) och det är i bra skick. Jag kanske ska försöka sälja det på blocket.
Om någon som läser detta är intresserad av att köpa ett blått Hurtta regntäcke i strl 27, hör av er!

Skogsmys.

Idag har vi varit i skogen. Det var grått och lite kyligt, men inget regn. Husse gjorde upp en eld så att vi kunde grilla korv. Ollie fick också lite korv, fast han fick leta efter den på ett träd.

Eftersom Ollies nya regntäcke inte har kommit än (det är på väg) fick han ha sitt vintertäcke på sig. Det fungerade bra eftersom det var ganska kallt och det blev ganska mycket stillasittande när vi grillade korv.

Busen var såklart kopplad när han var i närheten av elden.

Det var en mysig dag i skogen!

Skönt väder.

Grått, disigt och frisk luft, det är skönt och uppfriskande promenadväder. Ollie sköter sig felfritt och man njuter verkligen av promenaderna. Här kommer en liten film från idag.

Inomhus tränar vi lite med klicker eller gör lite godissök när vi känner för det, och ligger i soffan och latar oss när vi känner för det.
Trots att vi har köpt en större soffa så är det konstigt nog fortfarande trångt. Men det är mysigt ändå! För vem har hjärta att flytta på den här sötnosen?



Hundlek.

Idag åkte jag och husse ut för att träna och busa lite med Ollie. Jag var peppad, och Ollie var pigg och glad. Jag tänkte att det var utmärkt att ta till vara hans energi och träna lite hobbylydnad, men min motivation byttes snart till irritation. Ollie var ofokuserad och ville gärna äta gräs istället för korv (ja, jag skrev rätt, han valde gräs över korv). Nåja, korv ville han nog äta, men han ville inte jobba för den.

Vi hann inte träna speciellt länge, för på håll såg vi en annan människa med hund. Jag kopplade Ollie och gick lite åt sidan eftersom de kom rakt emot oss. Då frågade hundägaren om det var okej att hon också släppte sin hund där. Eftersom träningen ändå bara gjorde mig irriterad så tänkte jag att Ollie lika gärna kunde få göra av med sin energi på lite hundlek. Hundarna fick nosa på varandra först och sedan släppte vi dem. Den andra hunden var en 18 månaders dvärgpinscher som hette Diesel (eller kanske Diezel) och hade en trevlig matte.

Det blev mycket spring och jaktlekar, och båda hundarna tyckte att det var riktigt roligt. Det var kul för Ollie att få lite motstånd från någon som spelar i hans egen liga, lika liten och lika snabb.

Det var roligt att se att hundarna var så avslappande i varandras sällskap, och båda två kunde koncentrera sig på sina ägare när vi kallade på dem (ja, då dög det med korv igen). Det märks tydligt att Ollie har kommit så långt i vardagslydnaden, ett resultat av bra uppfostran, och kanske lite av ålder och kastrering. Men uppfostran har nog en stor del i det. Eftersom Ollie är min första hund har jag såklart gjort många nybörjarmisstag med honom, men det bästa med misstag är ju att man lär sig av dem, och nu vet jag vilka metoder som fungerar och vilka som inte gör det. I alla fall för just den här hunden.

Efter lite lek var det dags för Diesel och matte att gå hem, och båda hundarna fann sig snabbt i att leken var slut och busen stannade snällt kvar okopplad hos oss när de gick iväg.
Vi stannade en stund till och körde igång med lite träning igen, och nu var busen totalfokuserad! Tyvärr hade vi inte tid att stanna så länge, men nu har jag i alla fall lärt mig till nästa gång att vi måste "värma upp" innan vi tränar, eller rättare sagt göra av med lite energi. Att dämpa energin ger bättre träningsfokus, även om jag tycker att det borde vara tvärtom. Gräsätandet är förmodligen en överslagshandling som Ollie gör när han har för mycket energi i kroppen för att kunna koncentrera sig med huvudet. (Överslagshandling, till synes helt irrelevant beteende som ofta utförs av djur som kommer i en konfliktsituation där två beteenden som motverkar varandra är aktiverade samtidigt, (t.ex. flykt och anfall). Källa: ne.se). Ofokusering och gräsätning har jag upplevt förut, men jag har inte tänkt så långt på vad det beror på eftersom jag tycker att jag ger Ollie en chans att springa av sig innan vi börjar träna, men uppenbarligen behöver han mer fysisk utmattning innan träning, kanske en ordentlig promenad.

Jag stör mig lite på att jag ofta påbörjar nya saker utan att slutföra dem. T.ex. så har jag ju kört fast lite klossträningen, och även om jag vet hur jag ska fortsätta så har jag ingen motivation. Nu har jag i alla fall börjat klicka in Ollie på att lägga sin boll i en skål. Vi har kommit till att han rör bollen med munnen. Han kan såklart hålla den i munnen, men inte på kommando, och finns det belöning med i bilden så släpper han den direkt. Så nu tränar vi på att han först och främst ska kunna ta upp den i munnen för att få belöning. Jag hoppas verkligen att jag fortsätter med det här nu och inte börjar med något nytt om det blir "tråkigt".

Nu ska vi ta en snabbrastning och sedan ska vi fortsätta med bollen!

Ollie stör en ingenjör.

Nu har veckan dragit igång igen, skulle man kunna säga. Men för mig är den redan slut, i alla fall arbetsveckan. Vi har eget arbete på kursen onsdag, torsdag och fredag den här veckan, och då får man arbeta med det man vill och det man tycker är viktigt. Men det blir såklart mycket tid med Ollie. Just nu ligger vi soffan och myser.

I helgen var ju jag och busen hos mina föräldrar på kalas, och då tog jag den här bilden som jag tyckte passade bra med rubriken "Ollie stör en en ingenjör", som egentligen kommer från tv-programmet "Felix stör en ingenjör" med Felix Herngren.

Anledningen till det är att min pappa, som är ingenjör, brukar träna hemma till en DVD, och gissa vem som alltid är där och stör? Ollie såklart. Han tror att pappa leker, och han vill såklart vara med och leka. På bilden ligger busen med ett gummiben framför sig och viftar på svansen, samtidigt som pappa kör lite avslappning efter träningen.

Det var en trevlig helg. Jag och busen tog långa promenader och passade på att leka lite extra ute. Bland annat körde vi inkallningar, godissök och lite naturagility. Kul!