En läsvärd bok som tar upp mycket intressanta saker om personspår. Mot slutet blir den lite komplicerad för mig, men i övrigt väldigt intressant och den tar upp många olika saker, t.ex. hur hunden arbetar, hur hundens nos fungerar, vad ett spår faktiskt är, hur man kan variera spåren, vad man själv ska tänka på som hundförare, vad som kan tänkas hända med doftmolekylerna vid olika väder, underlag, osv.
Efter att hunden fått nytrimmade klor tog vi en promenad i stan, för omväxlings skull. Det finns inte så många gångvägar och naturområden att gå i, och det är ganska tråkigt att gå genom bostadsområden, så det blir mest att man går samma runda varje dag. Men idag gick vi genom stan istället, där det myllrade av folk som vanligt. Stan här är verkligen livfull trots att den inte är så stor.
Ollie har jättefin kontakt med mig när vi går genom folkmassorna, håller sig bredvid utan att göra speciellt många ansatser att nosa/kissa. Han fick göra lite "stadsagility" och hoppa upp på diverse saker, det tycker han är roligt. Utöver det hade vi två av två lyckade hundmöten, han är så duktig nuförtiden.
När vi kom hem körde vi lite klickerträning och jobbade vidare på att Ollie ska lära sig vad fingrarna heter. Det är ett trick jag tänkte lära honom förut, men vi gjorde bara tummen och sedan rann det ut i sanden. Nu har jag introducerat pekfingret, och jobbar på att han ska markera rätt finger vid rätt ord. Tummen heter "tumme" och pekfingret kallar jag för "pek", jag tänker att det är lättare att han lär sig korta ord och att jag ska kunna lägga till "finger" bakom sedan fast han bara lyssnar på "pek". Resten av fingrarna kommer således kallas "lång", "ring" och "lill".
Han markerar genom att dutta med nosen eller göra en snabb slick på fingret, det kvittar för mig på vilket sätt han gör det så länge han markerar rätt finger. Det går ganska bra, men ibland slarvar han och markerar båda fingarna för att "vara på den säkra sidan" ungefär, men då blir det utebliven belöning. Jag tycker det är enklast när han sitter mellan kommandoorden, annars springer han fram och markerar innan jag hunnit säga ordet, något som är jättebra i början när han ska bjuda på beteendet, men när jag testar om kommandot har fastnat så vill jag att han ska sitta lugnt innan.
Nu ligger han bredvid mig och sover. En nöjd hund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar