Ollie fick börja med uppletande. Tyvärr inga bilder från det, men han letade fint de första fyra föremålen. Det femte fick jag peppa honom lite extra för, men vi avslutade med att han fick söka ett föremål till som han såg att jag la ut (dock inte var) för att det skulle sluta positivt. Sedan blev det vila för Ollie och Nikons tur att komma ut.
Nikon fick börja med lite lek som gick ut på att springa mellan mig och husse. Vi tränade både på att skicka honom mellan oss och på att kalla in honom från den andra. Belöningen blev kamplek. Där tränade vi både inkallning och kanske någon slags början till budföring?
Nikon bjöd som vanligt på några otroligt höga staffehopp.
Efter det blev det apportträning med Ollie. Av någon anledning har han börjat tugga på träapporten nu, något han inte har gjort förut. Det kan ha att göra med att han endast nyligen har börjat med att hålla den stillasittande och innan bara har sprungit och hämtat. Men, det gör inte så mycket tycker jag. Vi gör det ju bara på kul ändå.
Jag provade lite med en apport i plast också som vi har köpt som badleksak. Lite skeptisk var han att ta den, men det gick snabbt över. Den var inte heller så tuggvänlig. Han har verkligen blivit duktig på att hålla kvar och släppa när jag ber honom!
Sedan blev det lite lydnad med Nikon. Han var väldigt på och gick så nära mig att jag nästan trampade på hans fötter, men för övrigt gick det ganska bra.
Jag passade på att lägga varsitt spår åt grabbarna. Det har ju inte gått så bra med det förut, men nu la jag det på gräs/grus med tanken att det inte skulle vara lika många intressanta saker att undersöka som det är i skogen. Och jag hade tydligen rätt!
Det har verkat som att Nikon inte alls bryr sig om att följa spår förut, men nu tog jag honom och gick förbi spåret utan att peka ut det för honom, och han hittade det direkt och följde det fint. Inte helt spikrakt kanske, men å andra sidan hade det väldigt kort liggtid och doftmolekylerna var säkert lite här och där, men han var inte långt ifrån och sick-sackade sig framåt över spåret. En liten vinkel hade jag i slutet, mest för att se om han skulle följa efter eller om han bara trodde att vi var ute på promenad, men han hittade den också trots att han gick lite fel först och fick leta sig tillbaka. Det syntes verkligen att han var fokuserad med nosen mot marken också. Lite godis i slutet och sedan var det klart, jättekul!
Sedan var det ju tänkt att Ollie skulle gå sitt spår, men tyvärr började det att smälla från skjutbanan och då ville han inte vara med längre. Vi har varit där förut när det har smällt, men då har det varit mycket tystare skott och Ollie har kunnat jobba vidare ändå. Nu var det höga knallar. Det är verkligen trist att ha en skotträdd hund, och det är trist att var vi än befinner oss här i skogarna är vi i närheten av en skjutbana...
Så tyvärr inga fler bilder på Ollie, men som tur var släppte han det fort när vi åkte därifrån. För Nikons del var det väldigt nyttig skott-träning, så det var ju något positivt med det i alla fall. Han brydde sig inte alls, tittade upp lite ibland när det small men fortsatte sedan att leka och träna utan några tecken på rädsla eller obehag. Skönt!
Eftersom Ollie var rädd var vi tvungna att åka hem, jag vill inte att han ska behöva utsättas för det även om han låg i sin trygga bilbur, men hundarna var ändå lagom trötta och nöjda.
Ett lyckat träningspass trots allt, och Nikon imponerade verkligen på mig idag i allt vi gjorde!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar