Vi gick vidare, och när vi hade gått ett tag kom en kvinna cyklandes efter oss. Hon stannade bredvid oss, klev av sin cykel och räckte fram handen. "Varsågod", sa hon. I kvinnans hand fanns bollen som Nikon hade tappat. Hon sa att hon hade sett Nikon följa efter bollen och tyckte så synd om honom för att han hade tappat sin boll. Vi tackade så mycket och Nikon fick tillbaka bollen, sedan cyklade hon iväg. Hur hon fick upp den i vattnet har jag ingen aning om, men det var verkligen snällt gjort av henne. Sannerligen en äkta djurvän!
Nikon bar med sig bollen ett bra tag, sprang fram och tillbaka och hade roligt. Ollie sprang med och höll koll. När Nikon kände sig klar med bollen lämnade han den vid vägkanten. Där ligger den nu och väntar på att nästa lyckliga hund ska hitta den. Båda hundarna skötte sig oförskämt bra på promenaden. Nikon lyssnade väldigt fint, vilket han faktiskt har gjort den senaste tiden. Ollie fick gå lös nästan hela vägen. Han var så uppmärksam att han till och med fick gå lös i två hundmöten.
Han träffade också en krullig valp på fyra månader som var precis lika stor som honom, och den ville han hemskt gärna leka med. De hälsade på varandra och Ollie tog några vänstervarv runt valpen och bjöd upp till lek. Valpen satt tyvärr fast i koppel, så den kunde inte springa med så långt. Det var en väldigt mysig promenad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar