Ollie.

Vila i frid.

För 19 år sedan, året då jag skulle fylla 10, fick min klasskompis katter en kull på tre kattungar (egentligen fyra, men en dog när den föddes). Jag hade nog tjatat om diverse olika djur sedan jag kunde prata kan jag tro. Någon hund skulle jag aldrig få, men det blev trots allt så att en av kattungarna flyttade hem till oss. Jag döpte honom till Lackie (jag kunde inte stava till lucky = lycklig). Lackies bror Blackie skulle min klasskompis ha kvar, men den tredje kattungen hade inget hem. Så några dagar senare flyttade även hon hem till oss, och fick namnet Lizzie.

För två år sedan vandrade Lackie vidare till de evigt gröna ängarna vid en ålder av 17 år, och för några dagar sedan fick han sällskap av syster Lizzie som blev hela 19 år gammal. Även om katterna har bott hos mina föräldrar och det var länge sedan jag flyttade hemifrån så har de ändå alltid funnits där och varit en självklar del i mer än halva mitt liv. Därför känns det tomt nu när båda två är borta. Men jag vet att de hade ett långt och bra liv, och att inget varar för evigt. Vi får helt enkelt vara glada för den tid vi fick dela med dem. Och hoppas att vi ses igen en vacker dag, i livet efter detta.

Lizzie

Lackie

En liten uppdatering.

Så, vad har hänt sedan sist?

Efter bröllopet jobbade vi ett par veckor till och sedan tog vi semester och drog iväg till London på honeymoon. Ollie fick bo hos mina föräldrar och Nikon fick bo hos min syster. Ollie har bott hos mina föräldrar förut så det var vi inte oroliga över, men Nikon har vi aldrig lämnat iväg så det kändes lite mer nervöst. Som tur är så känner han min syster bra och hon känner Nikon (vi brukar bland annat spendera julen ihop), och det visade sig att det inte alls var några problem. Nikon var kanske något ängslig, för han hade varit lugn och skött sig bra (vilket inte är likt honom...). Men det kanske var lika bra det, om man tänker på motsatsen.

Nu njuter vi av resten av semestern och passar på att både göra roliga saker och att göra ingenting.

Liten Ollie i stor skog.

I bilen.

Här kommer två bilder från gårdagen då jag och hundarna hängde i bilen när husse åkte cross.

Varmt väder.

I den här värmeböljan kan man inte göra några större aktiviteter, men en liten promenad har det i alla fall blivit idag. Husse och jag jobbar dessutom fortfarande så än har vi inte hunnit med några semesteraktiviteter. En vecka har vi kvar innan vi tar sommarledigt. Så tills vidare tar vi det mest lugnt, just nu med fläkt på och två utslagna hundar i soffan.

Första vistelsen på hundpensionat.

Att lämna ifrån sig hundarna till hundhotellet var inte så roligt, men det var det bästa alternativet. Det var husse som lämnade dem, och jag var glad att jag slapp vara med. Istället satt jag hos min frisör och fick en fin frisyr till bröllopet. Från klockan 10.00 på lördagen till klockan 11.00 på söndagen var de på hundpensionatet, och det var två grabbar som var glada att se oss när vi hämtade dem!

Allt hade tydligen gått bra i alla fall, och med beskedet att de var välkomna tillbaka ifall vi skulle behöva lämna dem fler gånger så får vi väl anta att de skötte sig fint. Men trots det så är det förstås tråkigt att vi behövde lämna dem, och speciellt på en dag som betydde mycket för oss.

Både på fredagen och söndagen blev det många timmar i bilen för hundarna då vi hade en massa förberedelser och städning att göra, men vi hade i alla fall fint väder så jag tror att de hade det hyfsat bra i alla fall då de låg med backluckan öppen och tittade på oss när vi for runt som yra höns och fixade och donade.

Men nu är vi gifta, och snart väntar semester!